Pårökt stonerrock, indie-metal, eller en Pugh Rogefeldt född på åttiotalet som hamnat snett och startat band? Etiketterna haglar som klädpersedlar som kastats av innanför dörren en sen natt i ett eleven-track-stand för att sedan leda vidare i ett spår in i den sängkammarsfuktiga allians som är Riddarnas självbetitlade albumdebut.
Nu på fredag är det releasefest på Pustervik och Friday i’m in love.
Ni släpper ert självbetitlade album nu den 6 april. Kan vi förvänta oss någon förändring i ljudbilden eller tematiken jämfört med EP:n ni släppte i höstas? Hur skulle ni vilja beskriva musiken för en publik som aldrig lyssnat på er innan? Referenser? Vad tycker ni om folk som beskriver er som Dungens ohängda kusin, eller drar paralleller till Refused och stonerrock?
-Precis som EP:n så har albumet ett opolerat ljud och vi spelade in allt live. Dessutom gjordes hela produktionen av Per Stålberg och Olle Björk som även gjorde skivan vi släppte i höstas så albumet blev en slags fortsättning på EPn.
Vad vår musik låter som? Som om Pugh Rogefeldt hade fötts på åttiotalet, hamnat snett och startat band?
Annars är indie-metal en genre som kanske funkar. Ljud som påminner om Refused, Dungen och stonerrock kan man absolut hitta i vår musik så det känns inte konstigt när folk beskriver oss på sådana sätt.
För övrigt är det grymt att folk försöker sig på att beskriva oss, vi vet att det kan vara lite svårt att formulera sig klockrent där.
Ni kommer från Gotland läser jag, och därför blir det ju mycket raukar och sånt som står som spön i backen när man googlar på er. Men hur går det egentligen ihop att spela Rock’n roll på Gotland när man ung och börjar spela? Bor man i Göteborg sedan barnsben är det ju inte svårt eftersom mer eller mindre alla man känner spelat i olika band och det har alltid funnits skivaffärer och spelställen att vallfärda till, men hur ser det ut där ni är uppväxta?
-Självklart är utbudet mindre, men annars funkar det egentligen som på alla ställen – någon kastar ett instrument i händerna på en, man blir fast, och sedan går man på jakt efter folk att spela med. Och eftersom Gotland är så pass litet så är det bara två handskak till närmaste trummis. Det kan lätt bli så att alla spelar med alla, men det är en del av charmen. Sedan går det alltid att hitta vägar för att få hålla på med musiken. Repa kan man göra nästan var som helst. Och det har vi gjort. Edward är uppväxt på landet och byggde en replokal i lagården t.ex, men annars funkar vardagsrum eller loft lika bra. När vi växte upp fanns det också ett musikhus i Visby där alla repade med varandra. Det var fint.
En annan positiv sak med Gotland är bredden på musikstilar som spelas. Om Göteborg är rock/metal och Stockholm är pop/indie så är Gotland en mix av allt.
Ni har uppenbarligen turnerat en del och skaffat ett stabilt scenröj. Kan ni berätta lite om kul spelningar som stuckit ut? Hur ser turnéplanerna ut nu efter skivsläppet, och har ni några drömspelningar?
-Det var en spelning vi gjorde i Estland förra sommaren som vi inte glömmer i första taget. Det var en festival med i stort sett endast baltiska metal- och punkband som rappade och sjöng på baltiska eller engelska eller båda, och mitt i allt stod vi och sjöng vår musik på svenska. Vi hade en toppenpublik som lyckades sjunga med då och då så det var fint. Sedan har vi åkt runt runt en hel del på Gotland med ett elverk och spelat i regn, lägenheter, go-cart-bana och sånt och det är alltid omväxlande och kul.
Just nu ser vi fram emot releasefesten på fredag. Dagen efter åker vi till Lund för att spela på Dirty Frank, sedan väntar Umeå Open den 31:a och lite senare Siesta!-festivalen. Vi hoppas att vi spelar på många festivaler i sommar!
Ni är en trio som enligt ryktet bor i olika städer. Hur skriver ni låtarna då? Tur ni om var ni skall repa eller blir det någon av er som oftast vinner?
-I början bodde vi faktiskt här och var i olika städer och då blev det en hel del mailande av ljudfiler. Edward skickade en låtidé till Patrik som han gjorde bas till osv. Sedan repade vi där det blev smidigast – i Stockholm, Göteborg eller Visby blev det många rep. Nu har vi äntligen lyckats bosätta oss i samma stad – sedan några månader bor vi i Göteborg allihopa och det känns helt sjukt – vi kan repa när vi vill! En märklig känsla. Väldigt kul att kunna umgås också.
Ni har en releasespelning nu på fredag på Pustervik. Vad är er uppfattning om Göteborg som spel- och musikstad?
-Musiklivet i Göteborg är familjärt – många som spelar i olika band känner till varandra och det är trevligt. Det känns som Gotland fast större. Dessutom gillar folk musik här. Det finns en nyfikenhet och ett intresse för ny musik. Och så går det att gå på livespelningar nästan varje dag i veckan och det är så klart grymt.
