Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Jakten på ”klittan”

2011-07-20 av ozelot

Kommer någon ihåg kontaktboken? Den lilla boken A6 format som man skulle frakta mellan skolan och hemmet, innehållande uppdateringar från fröken om hur man skött sig i skolan eller så? Läxor med. Målsman skulle i alla fall signera den, i vändande trafik. Det var ett gissel kan jag säga.
Kom inte undan någonting.

En gång hade jag gjort ett ofog. Jag hade klättrat in i bambas matförråd, via ett öppet fönster. Jävlar vilken gangsta jag var! Och rädd så inihelvete!

Vi homeboys kalasade på stulna cornflakes i ett stash i skogen, högst femton meter från inringningen. Vilka förfarna brottslingar vi var, åt cornflakes ur kupade pojknävar. Inga tjejer fick komma.

Givetvis blev vi påkomna. Kunde ju inte låta bli att skryta om det för hela skolan.

Den dagen jag blev tagen som huvudmannen i cornflakes-härvan blev jag så rädd så jag försökte fly. Gömde mig på andra sidan gatan, tryckte mig platt i ett dike. Sedan kom min klassföreståndare och hämtade mig, tyckte att det kunde vara bra nu.
Jag följde med, som värsta brottslingen. Bad Boys, bad boys what yo gonna do?
Den dagen stod det inte så bra saker i kontaktboken, som jag skulle hem och visa mamma,

Jag kommer inte ihåg exakt vad det stod. Men det var fruktansvärda avslöjanden vill jag lova!
Jag har aldrig gått så långsamt, den ca 1 km långa gångvägen utan bilar, på väg mellan den lilla idylliska skolan i sekelskiftsstil på väg mot Nylänningen 2 i Skiljebo.
Jag fick en snilleblixt, i höjd med en skogsdunge vid Sösbacken.

När jag kom hem frågade jag mamma: ”Hur lång tid tar det för en…kontaktbok att förmultna om man gräver ner den i jorden”. Vilken förhärdad brottsling man var!

Kontaktböcker köptes i parti och minut som ni förstår. de hade en särskild hylla på Wettergrens.
De blev några över, och när jag kom upp i Högstadiet behövdes inte längre någon kontaktbok.
Då hittade jag ett helt nytt användningsområde för ”Kontaktboken”

Jag gjorde helt enkelt en kontaktbok. Jag hade nyss börjat ”gå ut”, vilket normalt sett innebar att man tog GL Express Blå in till stan, vankade planlöst fram och tillbaka på Avenyn, kanske gick till Glasskaféet eller Brasserie Julien innan man knatade tillbaka till hållplatsen, och om man var lycklig få sätet längst bak på bussen igen och tjuvplinga på varje hållplats. Förhoppningsvis inte spy.

Det var egentligen hela målet med att ”gå ut”. Färden hem. Det var då alla stora beslut fattades.
Att sitta längst bak i bussen, sparka på sätet framför och vara cool. Hålla låda.
Därför hade jag en uttjänt kontaktbok med mig. Jämt.

I den skrev jag alla coola skämt man kunde säga, så att folk skrattade. Roliga tilltalsnamn.
”Hej din sneseglare” typ.
Man skulle kunna beskriva det som en föregångare till stand-up. Jag hade övat in några skämt innan, som jag skulle kunna säga, och bli cool.
Det var även då tillåtet för tjejer att tycka att jag var cool. Och rolig.

Nu kommer det stora avslöjandet. Längst bak i boken, kontaktboken, med alla roliga gags som jag skulle kunna köra (som aldrig dök upp), hade jag en egenhändigt ritad illustration av ett kvinnligt könsorgan.
Jag hade nog ritat av FIB Aktuellt, eller Kärlekens nöjen, vet inte.
Det hela var i alla fall väldigt naturtroget, med darrig kulspets.

Framför allt, och väldigt tydligt utmärkt, längst bak i kontaktboken fanns en en stor fitta med blå kulspets. Med klitoris utmärkt, med pil. ”Klittan”.
Klittan var väldigt viktig hade jag hört, den skulle man hitta om man hånglade. Då kunde man kanske få hångla en gång till?
Så jag bar med mig den där kartan till ”klittan”, tillsammans med alla pubertala skämt, inför den händelse att jag möjligen skulle träffa på en riktig. För då skulle jag ju veta. 🙂 Var den satt.

Jag tror faktiskt aldrig att jag fick användning för ”fusklappen”. Jag var inte så cool då, och det var nog nån annan som fick hångla. Som Henrik G.
Men när jag slutligen äntligen råkade på ett nån som jag gillade och som tyckte att jag var lite söt tillbaka så gick det bra ändå.
Jag hittade klittan.
Hade lärt mig läxan utantill.

Kommentarer på Jakten på ”klittan”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...