Att Pustervik efter ett halvårs vandring i dödsskuggans dal nu äntligen slagit upp dörrarna är ingenting som undgått nära och kära. Och de är många. Min sluga teaterviskning till kollegan om att ”du vi går dit tidigt, för att slippa kö” fick jag dock äta upp: Redan 5 minuter efter utsatt öppning gick kön hela vägen ner till gasverket.

Med plats för 700 konsertgäster i ombyggda teaterns lokaler är det ingen tvekan om att nya Pustervik härmed etablerar sig som Göteborgs främsta livemusikscen, Trädgårn är förvisso större men otrevligare och Sticky Fingers är för många ett ställe man flyr från så fort så fort sista trumpinnen landat i publiken.
Tillkommer gör dessutom den ”gamla” klubben som har plats för 150 sittande restaurangergäster – men har således kapacitet för många fler, och undervåningen finns som sagt var kvar med en utökad del där biljettkontoret tidigare låg.

En bra bit över tusen personer således vilket gör Pustervik till en toppkandidat för framtida nöjesguiden-fester och musikhjälps-galor och det finns knappast en internationell musikakt snäppet under arenarock som tar omvägar förbi Göteborg.
Duktiga och driftiga bokare har gått som barn i huset, och Woody West slipper numer att flytta till Trädgårn där bartendrarna spottar i glasen när de tror att ingen ser och drar kortslipparna två gånger. På Pustervik står basisten och trummisen själv bakom baren mellan gigen.
Här känner man sig hemma.

Det finns problem med lokalerna, det skall erkännas.
När 700 personer skall in och ut i stora salen blir det fruktansvärd trängsel i den trånga korridoren till entrén – och gäster som desperat försöker mingla i nedre baren riskerar dras med i flodvågen vare sig de vill eller inte.
Men det borde kanske gå att lösa – genom att öppna en separat ingång som redan finns.

Ett drag som jag inte heller riktigt förstår är toalettsystemet. De nya är visserligen ganska fräscha och luktfria och det finns två stycken anläggningar med kanske fem låsbara bås i varje.
Och unisextanken är förvisso fin på alla sätt, men om nu halva befolkningen ändå har kuk, varför då ingen ränna? Det går avgjort smidigare då för båda sorterna, och köbildningen i den lilla trånga passagen där toaletterna finns är knappast optimal då samma korridor leder in i konsertsalen.

Dessa barnsjukdomar till trots vill jag ändå gratulera Göteborgarna till tillökningen; samt även naturligtvis även en för kvällen jovialisk Red Top och nervös Lotten. De är ju trots allt de som tillsammans med Joakim Levin och en stöttande fastighetsägare dragit detta enorma lass i hamn, och de var väl värda de blomsterkvastar som tronade likt en mindre dansk julgranodling i entrén samt varje annan ledig yta.

Uteserveringen lär väl komma plats under de närmaste veckorna, och bästa platsen i solen är därmed paxad. Ölpriset har stannat på helt rimliga 42 kr för en musikpublik, och priset för vanliga klubbkvällar ligger kvar där de brukar.
Konserterna kickar dessutom igång runt 20:00 – under fredagskvällen spelar Soundtrack Of Our Lives (utsålt) – och när väl de ackorden klingat ut börjar klubbschemat. En bra lösning som känns nödvändig för att få ekonomi i verksamheten.

Hemsidan – Pustervik.nu – har liksom lokalerna fått en ordentlig uppsnofsning och kan idag hör och häpna användas som informationskanal.
Kalendariet är smockfullt som en grosshandlarplånbok redan nu.
Det blir nog bra det här.

April 2012
27/4: Pustervik öppnar för allmänheten!
27/4: Konsert The Soundtrack of Our Lives
27/4: Klubb: Instant
28/4: Konsert Loney Dear
28/4: Klubb: Soulastatic
29/4: Konsert Jonathan Johansson
30/4: Konsert Dexys
30/4: Klubb: Pingisklubben – Klubben
30/4: Klubb: Vinylklubben – Foajén