Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Fredrik Wikingsson om Piff och Puff, den rimliga staden Göteborg och Carpe Diem-bollar

2012-12-07 av

Det är tio år sedan de slog igenom med dunder och brak då programmet Ursäkta röran, vi bygger om hade premiär i TV. Det blev tittarstorm, anmälningar till granskningsnämnden, debatter och mycket mer. Trots alla dessa påhopp forsatte duon Filip & Fredrik att göra sin grej och därmed bli Sveriges populäraste underhållningsduo. Den 16 december kommer de till Scandinavium med showen Jakten på den försvunna staden.
Göteborg Nonstop har pratat med Fredrik Wikingsson. Han är lite som vin, en man med bra årgång som tycks bli muntrare med åren.

Hallå Fredrik!
Tjenare, tjenare!

Du låter ganska glad idag. Någon speciell anledning?
– Jag är på ganska muntert humör. Jag tycker ofta jag är det. Jag vet inte, jag tänker ibland om jag blivit en muntrare person med åren. En del blir ju bittra, men jag känner mig ganska glad.

Vart befinner du dig?
– Just nu på Östermalm i Stockholm. Jag sitter egentligen på ett fik och jobbar men jag kan inte göra det just nu för då kommer jag störa Peter Jöback som satt vid bordet bredvid. Och det vill jag inte göra, så jag går omkring och strosar i en vintrig park. Det är vitt i Stockholm. Jag tycker det är härligt.

Vi känner ju till dig som hälften av duon Filip och Fredrik. Jag tror ni fått den här frågan väldigt många gånger men… vem är Filip, och vem är Fredrik? Ni är som Piff och Puff. Hur har man koll på er egentligen?
– Det finns många sätt, det ena är bara att tänka att Fredrik är den snygge och så lär man sig det. Men… tja, alla kommer ju inte ihåg det och smaken är som baken, men då kan man införa en minnesregel och det är att Filip är ett kortare namn än Fredrik, och Filip är en kortare och tjockare kille än Fredrik.

Så…du är Piff? Han är Puff?
– Öh…DET vet jag inte! Jag vet inte ens vem som är vem av Piff och Puff. Jag behöver en minnesregel vem som är de snygge av Piff och Puff.

Puff, han är alltid den som kommer några sekunder efter och inte riktigt hänger med. Lite flanig också.
– Jamen då är jag nog Piff i så fall, ja!

Ni träffades ju för första gången på Aftonbladet när ni båda var Nöjesreportrar. Vad var det som förde er samman?
– Vi var på samma konsert, gick ut och festade efteråt och blev så fulla båda två att vi dagen efter inte kom ihåg någonting. När vi väl vågade erkänna detta för varandra så fann vi några brödraskap, att vi hade varit med om något som ingen av oss kom ihåg. Och ah, du vet… det är lite härligt med det där ”Men vad är det där för sugmärke?” ”Inte vet jag. Fick du någon på kinden eller?” ”Ah, kanske…” och sånt där. Vi hade glömt samma saker. Gemensam lucköppning.

Vad var det för konsert ni var på?
Eh…heh. Rebecka Törnqvist. Filip hade intervjuat henne och fått gratisbiljetter. Kommer ihåg att även Hoola Bandoola Band var förband!

Se där! Men du, det är tio år sedan ni fick erat stora genombrott i TV-rutan med programmet ”Ursäkta röran vi bygger om” . Sen dess har det ju blivit hur mycket som helst från er i olika typer av medier. Tv-program, podcasts, radio mm. Hur känner du när du tänker och tittar tillbaka på den här resan du och Filip gjort tillsammans?
– Jag tänker oerhört sällan tillbaka. Det finns så mycket roligare saker att tänka på som är i nuet och framåt. Det låter väl ganska klyschigt men tja, så är det. Men nu när du frågar såhär så…klart att det är kul, men det är precis samma sak som första fyllegrej med mig och Filip. Allt bara virvlar förbi. Vi har gjort SÅ mycket grejer och haft SÅ fruktansvärt kul!

Hur är det att jobba tillsammans med någon så länge och intensiv? För ni går ju verkligen in för det ni gör och båda är intensiva personer. Ni måste väl krocka någon gång?
– Jag tycker vi krockar för lite. Jag vill ha mer av den där vänskap där man kan bråka riktigt ordentligt, ryker ihop och skriker, slå varandra på käften och sedan ta en bira och så blir allt bra igen. Nu är det mer… om vi skulle bli det minsta osams om vilken färg man ska ha på hyrbilen så skulle vi förmodligen aldrig mer prata med varandra på typ 20 år för att vi är så ovana att bråka.

Ni har en väldigt intressant relation, måste jag få säga!
– Vi är FRUKTANSVÄRT konflikträdda båda två. Det är helt otroligt. Så fort det börjar närma sig en konflikt så blir vi båda panikslagna och flyr på en gång. Vi blir aldrig osams, men vi skulle nog må bra av att bråka mer tror jag.

När ni gjorde er första grej, ”Ursäkta Röran…”, så blev det ju minst sagt turbulent då det blev tittarstorm, skapades debatter och anmäldes till granskningsnämnden flera gånger. Vad var det som fick er att fortsätta göra TV efter alla dessa påhopp?
– Vi hade och har fortfarande väldigt lätt att stå för det programmet, för vi tyckte att vi gjorde grejer som sa någonting. Vi struntade i att göra på:or och säga ”Nu ska vi visa det här inslaget…”, utan valde att istället bara visa dem rätt upp och ned. Det blev lite mer dåraktig då.
– Det var faktiskt en radiojournalist från Göteborg som ringde upp och sa ”Kan ni inte bara säga vad ni menar? Det skulle jag må så bra av det!” ”Jamen vi tyckte det var så tråkigt att förklara humorn. Det här är vad det här är!”.
– Sticker man ut hakan som vi gjorde med det här programmet så får man räkna att man får en smäll på käften, och det fick vi ju också. Jag kan fortfarande stå 100% för det där programmet, och det gjorde det lättare att göra ny saker efter det.

Som sagt, ni har gjort så mycket olika typer av program. Har du och Filip någonting kvar, något drömprojekt, som ni känner att ”Det DÄR vill vi göra!”?
– Vi kände det, fram till den här live-showen vi håller på med nu, Jakten på den försvunna staden. Det tycker jag har varit roligast med 2012, att vi vågade göra det live och framför publik, trots att vi var helt orutinerade på det.

Hur är det, att gå från radio och tv och tidigare ”gömt sig” bakom en mikrofon och en kameran, till att möta publiken right in front of you, live and alive?
– Det jag är glad såhär i efterhand är att vi faktiskt tog det där på allvar. Att inte bara gå upp och lira, för då hade det verkligen blivit pajigt av det hela. Klart man hade kunnat underhålla vissa och bara stått och svamlat som man gör i en podcast, men det krävs faktiskt lite ryggrad, framåtrörelse och struktur. Många tror att det är mer ”Äh! Gå upp och kör. Det blir toppen! Ta några bärs bara!” och sedan är det bara att sätta igång, men det där kommer inte att räcka. Vi tog faktiskt regissörlektioner av Henrik Schyffert och gjorde massa provföreställningar som gick så jävla dåligt. VI SLET, men det betalade sig verkligen. Det blev bra.

Den 16 december kommer ni till Scandinavium i Göteborg. Kan du berätta lite, vad kan vi göteborgare förvänta oss att få se och höra från er?
-Vi ser väldigt mycket fram emot det, dels för att det är den absolut sista föreställningen med den här showen. Vår lilla avskedsföreställning. Vi hade jäkligt kul i våras när vi körde fyra kvällar på Draken. Jag vet att folk schablonmässigt brukar säga att det är ett sånt bra tryck på publiken i Göteborg. Och jag har alltid fnyst åt det, publikfrieri liksom. Men det var fan SJUKT när vi klev in på Draken, för folk ville inte sluta applådera! Vem som helst kan ju fatta att det var magiskt.
– Föreställningen handlar ju alltid om de städerna vi kommer till. Så det kommer bli en föreställning om Göteborg och göteborgare. Det som är speciellt med det här är att vi kommer vara förband till oss själva. Det är en söndag den här föreställningen är och vi spelar alltid in vår podcast på söndagar. ”Hur ska vi hinna med det nu då?” tänkte vi. ”Men, vi gör det väl live då!”. Så, om man kommer två timmar innan föreställningen så kan man höra oss vid något bord och spela in avsnittet där ute i publiken.

Föreställningen heter ju Jakten på den försvunna staden. Meeen…vilken stad är det som är försvunnen då?
– Äh! Jamen, såhär är det – vi har en tes, att alla svenska städer håller på att bli så lika varandra. Det är samma butikskedjor, samma mentalitet – det blir ganska likriktat. Vi tycker det är viktigt att vi tar fram det som gör varje stad unik. Dvs. vad är grejen med Göteborg, vad är det som gör att Göteborg är Sverige bästa stad? Då får publiken vara med och hjälpa till, kasta upp förslag, vi skriver upp på en tavla och sedan diskuterar vi det tillsammans.

Hur skulle du beskriva Göteborg med tre ord?
– ”Det är Rimligt!”. Göteborg har ett sånt bra självförtroende för de är så omtyckta. Göteborgare tror att Bruce Springsteen tycker Göteborg är världens bästa stad. För OM Göteborgs Posten skulle skriva ”Bruce Springsteen köper sjurums-lägenhet vid Vasaplatsen”, så hade göteborgarna sagt ”Det är rimligt! Inget konstigt!” I grund och botten så är det ju en härlig inställning!

Vad vill ni att publiken ska känna efter att ha sett en föreställning med er?
– Föreställning handlar mycket om min och Filips vänskap också. Vi gör en kärleksduett i slutet och visar bilder från vår vänskap genom åren. Många blir glada och ser glädjen i att ha en kompis. Men också att folk tänker vad de tycker om med sin stad.
– Det är många som reagerar på att föreställningen är mycket finare än de hade trott. Många trodde att vi bara skulle stå och gapa, men det finns folk som har börjat gråta av den här föreställningen. Det känns ju självklart skitkul!

Har ni något mål i er karriär?
– Det är svårt det där. Vi vill ha variationen. Så länge vi får och kan känna att vi förnya oss med live-shower, skriva böcker osv så är det helt fantastiskt för oss.

Ni vill leva, som det så fint heter, i nuet?
– Haha, ja!
– Det var Lars Lerin, en konstnär från Värmland som sommarpratade nyligen. Han pratade nyligen om att vår tid på jorden är som en enda blinkning i Universums tid – att den nästan är ingenting men att den finns ändå där, hur kort den än är. Och så avslutade han på värmländska ”Det är du som har bollen nu, nu får du göra någonting av den!” Jag tyckte det var ett härligt sätt att säga Carpe Diem, fast på ett nytt sätt.

Åh! Det tyckte jag var ett fint avslut på vårat samtal!
– Duh, hoppas verkligen du kommer och kollar på vår föreställning i Scandinavium! Det här kommer bli fantastisk! Det är sista stora grejen före jul!
– Jag ska stå ut här i stockholm. Jag längtar efter Götebooorg!

Fredrik och Josefine diskuterade kort vad begreppet Hipster egentligen innebär.
Klicka på läken nedan o
ch lyssna på när Fredrik försöker förklara sin syn på det hela!
Fredrik Wikingsson förklarar Hipsters

//Jojomen

Kommentarer på Fredrik Wikingsson om Piff och Puff, den rimliga staden Göteborg och Carpe Diem-bollar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2021-01-12

   DE som brukar köra mig till sjukan har Corona båda två så idag fick Aloun, min systers man skjutsa mig istället. Vi möttes utanför en cykelbutik vid Masthuggstorget. Jag hade packat duntäcke, kudde, lakan, min egen goda rödbetssallad, pappas chilipasta special och Coops ärtbullar som ja stekte i morse….

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2021-01-03

 Matti Ollikainen i PÅ SPÅRET i TV i fredags.  Bra som vanligt. Med KIKKI DANIELSSON och låten som va med i Israels mellofestival.  Låten som blev en landsplåga i radio P4. Men KIKKI är bäst och söt och rar och fräsch. Hon va jättefräsch i TV alltså! Jag blev så…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...