Jag tycker det är bra med cyklar.
Bättre det än bilar, i innerstaden men
F-o-t-g-ä-n-g-a-r-e är också bra.
När fotgängare och cyklister möts är det dock en kamp på liv och död.
Ponera att du skall korsa en gata under lunchtid. Du ser en bil någonstans där i horisonten.
Bilisten ser dig.
Skall du däremot korsa en cykelbana i jakt på en hållplats som ligger två meter bort – och ser en cyklist?
Spela död.

Att vistas som fotgängare ute på stadens gator är ett ständigt vågspel.
Dock är inte biltrafiken någon större problem. Bilister vet nämligen att bilar är hårda, människor mjuka.
De vet också att ifall de kör över en fotgängare har de en del jobbigt att svara för.
Cyklister vet inte det.

Cyklister tror att de är skyddade från lag ordning just för att de är cyklister.
De är ekologiska, deras pruttar förstör inte atmosfären.
De kör mot rött ljus, de sneddar över gångbanor, kör med berått mod in i en folksamling, med samma naturrätt som en blåval styr in i ett sillstim.

Ta dagens exempel: Jag skall gå till bussen.
Mellan mig och hållplatsen ligger en cykelbana.
Jag har en vild idé om att jag skall korsa den, för att jag skall åka spårvagn.
Det är inte okej, enligt cyklister. För. Du. Går. På. Cykelbanan.

AKTA DIG!!!!

När jag var liten hade jag en cykel. Det var en Crescent, eller en SCO och användes som fortskaffningsmedel.
Jag cyklade allt jag kunde på vägen till skolan, för att inte komma för sent.
Numer har vuxna människor aerodynamiska kläder för att ta sig fram fort med cykel.
Jag tycker att det känns lite fjantigt.

Titta på en hobbycyklist: Herregud, tights? Och HJÄLM? Och speciell väska?
Och pytteliten vattenflaska.
Ho ho, pytteliten vattenflaska.
Gu va fort du cyklar nu.

Jag föraktar verkligen cyklister, har det blivit tydligt än? Sämskinn i röven? Skärp dig!
Smala däck, handskar och en anorektiskt trettiofemåring som tror att det är Tour de France om nån måste korsa cykelbanan?

Jag tänker mig att jag skall ta en buss.
Hundra meter bort ser Jag en cyklist. Jag vet att jag hinner.
Men istället för att sakta ner tar då cyklisten mitt inkräktande på cykelbanan som att jag KRÄNKER hen.
Och ÖKAR takten. För att snika mig vid armbågen, lagom dödsföraktande, och yttra de förlösande orden:

AKTA DIG!!

Jag och sällskapet på hållplatsen håller med varandra.
I själva verket är vi vettskrämda: ”Cyklister är inte kloka. De kör som galningar”.
Jag skriker åt en cyklist som passerar min tinning med ett vinddrag och kör av glöden på min cigarett.
”Tror de att de är Tommy Prim”? säger en tant.

Problemet med cyklister med midjeväskor är att de är töntiga.
Man träffar dem aldrig annars i vanliga livet. De vågar inte hälsa.
Men på sina cyklar, i töntiga byxor som visar könet tror de att de är kungar helt plötsligt.
De cyklar vidare i full fart, genom en gångbana, och skriker: Se dig för!

I sina sämskinnsbyxor och lättmetall-styren.
Ha nära till en pytteliten vattenflaska insprängd i ett slags överlevnadsbälte som spänner runt revisorsmidjan!
Löjliga kläder.

Det är också sjukt avtändande att se människors könsorgan utan att ha bett om det.
Men Christer, 45 tänker inte på att han jävla snedpung syns.
Det GÖR den.