Under V.46 fick Svenska Grammofonstudion besök av LofiDogma, en idébaserad musikaliskt plattform startad i Zürich 2007.
De sägenomspunna lokalerna skulle i tur och ordning gästas av lokala musikakter som Wildhart, Tyred Eyes, Pacific!, Eldoradio och Happy Hands Club som vardera fick 24 timmar på sig att spela in en unik låt.

LofiDogma-projektet drivs och finansieras av Sound Development, en icke vinstdrivande organisation med syfte att stärka olika kreatörers roll genom interdisciplinär logistik, tekniskt stöd och promotion genom nätverkets olika kanaler
Bakom LofiDogma såväl som Sound Management står finansiären Nia Schmidmeyer – en av arvtagerskorna till Schweiz största familjeägda företagskonglomerat.

Jag får en inbjudan att besöka studion under veckan men får inte riktigt ihop det förrän på fredagen. Väl framme känner jag på dörren – det vill säga den ”vanliga” som brukar bilda entré när det vankas festligheter. Låst.

Där visar sig nämligen själva inspelningsstudion vara belägen denna dag. Hade just varit en snygg entré av Göteborg nonstops utsände stövla rakt in där – fullpackad som en mulåsna med datorväska och en kamera dito som visar sig sakna minneskort.
Lyckligtvis dyker samtidigt studioägaren Soundtrack-Kalle dyka upp samtidigt, varpå jag stammar fram mitt ärende och blir trodd.

Jag anländer vid lunchtid, vilket skall visa sig när vi kommer en trappa upp som leder rakt in i köket.
Innan dess har banden serverats frukost. Den har vi missat, men Eldoradio som var här dagen innan såg till att förse sig.

En av grundtankarna bakom konceptet är att de medverkande artisterna skall känna sig hemtama i miljön, varför man också intar måltiderna tillsammans som levereras direkt till studion. Förhoppningen är att den avslappnade atmosfären skall sprida sig till själva inspelningstillfället.
Banden – som har 24 timmar till sitt förfogande – är högst delaktiga att planera sin egna tid i samråd med inspelningstekniker och projektledare.

Av Mark från LofiDogma får jag en liten presentation av projektet tillsammans med en skål sopplunch – och även en tidig öl som jag kanske lite övermodigt tackar ja till.
Dagens 7 man (varav en kvinna) starka band Happy Hands Club nöjer sig med närande fruktjuicer och peppar inför inspelningsgiget.
Inspelningsdagarna kan skilja sig lite åt mellan olika länder och städer – där alltså Göteborg är utvalda som första nordiska land – och i London kan man t.ex glömma att få folk att dyka upp innan eftermiddag som tidigast, och sedan gäller det att fånga in dem innan puben öppnar.

En av visionerna bakom LofiDogma – som här inspirerats av den danska filmskolan – är att vända tillbaka den deprimerande trenden av risk- och slumpreducering som möjliggjorts av den digitala inspelningstekniken.
För hur kul är det egentligen att lyssna på en tidig inspelning av Jimi Hendrix där allt slipats ned till tandblekt perfektion?
Magi uppstår ju ofta först när en låtidé lämnat synapsstadiet i hjärnbarken för att sedan frontallobskrocka med verklighetens begränsningar – och pulsförhöjande mer eller mindre lyckliga omständigheter – som sedan motvilligt pressas ned i ett format för vidare publik distribution: En skiva, en mp3 eller vad det nu kan vara.

Det är därför LofiDogmas manifest ser ut som det gör: Allt framförs på plats i studio med samtliga medlemmar, inget klipp och klistrande efteråt, inte för många kanaler att hålla reda på.
Så här kanske man skulle kunna illustrera hela processen:

Nu börjar pulsen höjas. Inspelningsteknikern György tar plats vid mixerbordet – förmodligen porr för vilken ljud-nörd som helst (en Neve 8048 som tidigare ägts av Queen!) – och projektledaren Philippe tittar på.
I ett ljudisolerad rum strax intill börjar bandet stämma sina instrument men det hör jag inte.
Christian från Skiva som fixar PR (jag!) frågar om jag vill gå in dit men det vågar jag inte.
Tänk om jag snubblar i trappan och förstör en perfekt tagning!!!

Jag nöjer mig med att titta på, med lite medhörning och passar samtidigt på att filma lite med mobilen.
Det här kan alltså vara första möjligheten att publikt lyssna på Happy Hands nya låt som formellt släpps via LofiDogmas kanaler i januari.

Vi pratar lite om veckan som gått, och vad de tekniska begränsningarna med den kreativa processen och så vidare.
En del band är lite snabbare in och ut, andra vill ha längre tid från förberedelse till färdigt resultat – något som naturligtvis kan påverkas av hur många starka viljor i bandet det finns.
Kanske även vilken musikalisk genre man verkar inom?
Ett gitarr-trummor-och-bas band borde ju vara mer hemtama med arbetsmetoden, spekulerar jag?

Pacific! som spelade in in häromdagen och är elektronikbaserade satte det tydligen på en av de första tagningarna. Jahapp.

Pacific! Photo by Malin Johansson

Det låter bra från Happy Hands Club från början och skulle nog kunnat ge ut på första.
Skall detta bli första gången under veckan det händer, funderar vi i mixerrummet?
Men har man så fin utrustning och 24 timmar på sig vill man ju hålla kvar den karamellen ett tag till, resonerar nog de flesta band.
Tar några tagningar till efter nån rökpaus för att ändå kanske välja en tidig version.

Ty det är inte säkert att resultatet blir bättre ju längre man filar.
Sångaren kan blir trött, orkar inte hålla uppe energin hur många omtag som helst utan glömmer texten i ett annars närmast perfekt set. Trummisen spelar fel.
Just detta händer Happy Hands.
– Tänk om man fick ta början av första tagningen och pussla ihop med slutet på den fjärde? säger någon.

Men just det ja. Det fick man ju inte.
Ett faktum väl illustrerar vad LofiDogma faktiskt handlar om.
När det ändå måste bestämmas går det hela mycket lugnt och demokratiskt tillväga, och behöver inte dras i långbänk.

Alla är nöjda, det enda som återstår är lite posering framför fotografen, enligt en given form.
Och kanske en öl eller tre, vad vet jag?
Dags att bryta upp, och jag lämnar band och tekniker åt sig själva.

Det är ju ändå fredag.

Tired Tyred eyes Photo by Malin Johansson

De fem spår som spelades in under veckan kommer att finnas tillgängliga under januari 2015.
Redan befintliga inspelningar hittar på hemsidan.

Text: Marcus Persson (Ozelot)