Första avsnittet av Viva Hate har nyligen haft premiär och väcker olika känslor. Någon tycker att skådespelarna spelar över, en annan att det är fantastiskt, ytterligare en att kvinnor osynliggörs i gestaltningen av det tidiga 90-talets musikscen. Men alla tycker att musiken är bra. Originalmusiken har skrivits av Ian Person och vi var lite intresserade av detta.

Du har gjort originalmusiken till Viva Hate som nu även finns på Spotify. Har du försökt sjunka in den tidsperiodens musik extra mycket när du skrev låtarna, skrev du dem efter en given mall eller är du dig själv, så att säga?
– Jag läste manus där det fanns referenser till olika band samt att jag pratade med Jens om hur han ville ha musiken. Jens var ute efter energi mer än hur låten var uppbyggd. Viktigt var också att det skulle låta ”bra” med enbart en gitarr, bas trummor och sång, och i och med att de flesta av bandets låtar skulle framföras live skulle det inte vara en fet produktion med en massa pålägg.

Det låter ju lite av Soundtrack som var tongivande då men även harmonier från Broder Daniel etc.
– Man plockar ändå mest från sig själv, vad som kommer fram när man gräver i sig själv samt från manuset. Sen kände jag väl att ha en mix mellan Broder Daniel och TSOOL kunde passa detta fiktiva band.

Medlemmarna i Viva Hate är ju mellan 18 och 22 och knappt födda vid den tiden, med ytterst skiftande musikalisk erfarenhet men som får lära sig spela under produktionens gång. Hur mycket är det egentligen de själva som spelar om ens alls – förutom sången då.
– Alla i bandet kunde sina instrument mer eller mindre, de började repa cirka tre månader innan inspelningen satte igång, och alla spelar själva i låtarna. Vi bestämde att spela in live i studion istället för att de skulle spela live när det skulle filmas.

Varför valde ni att göra så?
– Det hade blivit svårt att hålla upp intensitet och energi under en 10-timmars tagning, och att sedan klippa ihop tagningar med olika tempo. Utmaningen var att det inte skulle låta för bra i början utan låta det vara skevt, men allteftersom det utvecklades skulle bandet bli bättre och låta riktigt bra när dom kör den sista låten.

Är du nöjd med hur det låter?
– Jag tycker att det fungerar och att det mycket väl hade kunnat vara ett band i Göteborg på tidiga 90-talet.
På soundtracket som ligger på Spotify däremot har jag varit med och gjort pålägg, ungefär som att bandet gått in i en bra proffsstudio och spelat in ett album.

Hur nära arbetar du egentligen med manusförfattare och regissör när du skriver? Får du en ”urscen” som du spånar kring eller är det tvärtom?
– Det är olika från fall till fall men vanligtvis arbetar jag nära regissören för att det skall bli som hen tänkt sig. Man får se sig själv som ett instrument där man skall hjälpa till att förverkliga en vision. I just detta fall skrev jag låten till bandets första scen först sedan utgick vi från den.

Du har ju varit väldigt flitig som just filmmusikkompositör de senaste åren, med bland annat Pontus Hjorthén och Martin Jönssons produktioner såsom Fotbollens sista proletärer och nya filmen Ett nytt liv om Inge Schiöler och göteborgskoloristerna. Uppfattar du dig främst som kompositör för film och tv idag?
– Jag är kompositör, låtskrivare och producent. Om det sen om det är till film, tv eller andra artister beror på vad som kommer i min väg.

Något nytt på gång härnäst?
– Jag håller på att mixa min kommande soloplatta ihop med Don Alsterberg som även varit medproducent på skivan. Producerar och skriver även låtar till en artist som jag inte kan avslöja just nu men det kommer nog en singel till våren med det projektet.
Min egna skiva kommer sent i vår eller i höst.

Signerat: Ozelot