En kväll hade vi inget särskilt att göra utan bestämde oss för att spela poker. Men för det behövs ju antingen spelmarker eller ett outsinligt antal mynt och det hade vi inte. Då erinrar sig X att: ”Ja men tändstickor då!”: Jag har ju pappas gamla samling med tändsticksaskar från sextiotalet och framåt!
X:s pappa är tyvärr död, så det var med viss nostalgi som askarna plockades fram ut solkiga plastpåsar, men jag tror ändå att fadern skulle ha uppskattat när vi samlades kring hans gamla skatt av tändsticksaskar på bordet.
Och nu finns delar av den även förevigad på Internet.

X:s pappa var tydligen lite av livsnjutare på den tiden, och det kan man ju förstå!
Utbudet av krogar – varav jag känner igen namnet på en del – tycks ju varit enormt! Jag känner ju igen en del krogar som fortfarande existerar, andra kommer jag ihåg att jag åt på tillsammans med mina föräldrar. Andra som ”Sofus” och Restaurang Fortuna är helt okända för mig.

Restaurang Sofus drevs av krögarpionjären Bengt Petersen tillsammans med sin far Sophus (tydligen hette det Sophus först, men då det namnet säkert gladde en och annan Göteborgshumorist ändrades det snart..) fram till 1976 och var högst delaktig i en rad olika krogprojekt i stan. Fram till så sent som 1997 drev han matlagningskurser på Gerlesborgsskolan

Sjuttiotalet var ju mellanölens tid vilket förmodligen gynnade pilsnerpang som idag knappt skulle få tillstånd att servera Pommac. Vanliga varuhus och matbutik modell större kunde ha gubbar sittande vid var sitt bord med en trave stryktipskuponger och tillhörande mellis.
Restaurang Trädgårns historia går tillbaka så långt som 1887, och har sedan dess brunnit ned till grunden två gånger, senast 1994. Dessa askar är från perioden 1965-1994 då en rad revy och showartister framträdde här.
Vad sägs till exempel om Magnus & Brasse, Bosse Parnevik och After Dark med Christer Lindarw!
Nattklubbar gick som barn i huset, och publiken sprang mellan etablissemangen på Avenyn, Rondo på Liseberg och nämnda Trädgårn.
DJ dolken har skrivit mycket matnyttigt om denna tid (80-talet) på sin blogg, där det också finns massa bildnostalgi.

1997 återuppbyggdes det igen och blev nog lite tråkigare.

Top Floor, Valand och Park Avenue vet jag att till och med vi småglin suktade efter, när vi tog Säröbussen in till Linnéplatsen med en häxblandning i innerfickan. Men in någonstans kom vi nästan aldrig – de enda ställena där de var lite mindre nogräknade med ålder på var kinarestaurangerna där det var mattvång.
Då blev det ”en vårrulle och åtta stora stark…”
Oftast blev det att vi bara vankade fram och tillbaka på Avenyn, drack Beyaz och muckade gräl med syntharna..

70-80 talen var även storhetstiden för de stora färjerederierna som åkte skytteltrafik till kontinenten. Utöver att frakta bilar och långtradare till kontinenten fungerade de som även som veritabla nöjespalats med levande underhållning.
I Göteborg fanns tre stora rederier: Stena-line såklart men även Sessan-Line och Thor Line.
Sessan ansågs som lite finare, men min pappa jobbade på Stena så den saken var avgjord i mitt fall.

Här finns en tändsticksask från ”Grill George” på Östra Larmgatan som skall ha varit en av de absolut första i landet att servera ”amerikanska hamburgare” men även andra delikatesser som . Detta lär ha skett runt 1955.