Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kast med liten boll och könets fångar

2016-08-31 av ozelot

Nå? Vad tycker jag nu om detta med könssegregerad gymnastikundervisning. Får en stor mikrofon med stickat ljudfiltervante med SVT logga uppkörd i ansiktet. (Modell 70-tal, de såg ut så då, jag minns ju allt från 2 års ålder)


Nå. Vad tycker du egentligen om könssegregerad gymnastikundervisning?

* Det är jag själv som knattereportern i Barnjournalen som ställer frågan.

Jag känner inte igen mig, men jag vet att det är jag.

”Ja jo det är ju dumt kanske” prövar jag, medan jag försöker skapa mig betänketid. Numer skall ju alla tycka direkt, snabbt, och tillsynes från hjärtat men också hjärnan – och med välgrundad erfarenhet! Samt perspektiv.

Jag blir nästan lite avundsjuk, på hur alla dessa människor lyckas vara så sekundsnabba, samtidigt så välgrundade och ändå lyckas bli ovänner med varandra på en twittersekund.
Jag börjar där jag brukar, med mig själv.
Jag växte upp, började i en pytteliten skola som hette Sandåsskolan. 

Idylliskt kanske, skulle man nog säga idag. Jag gillade alla mina lärare, min hette Gunilla och hon gled från matematik, läsning och rättskrivning till gympa med en svindlande galans och lyhördhet.

Vi var så små då, brydde oss inte om kroppars olikheter, tjejerna kunde vara ett huvud längre än killarna.
* De var något sämre i brännboll, tyckte jag då, men det var lugnt att de ibland hystade fel till brännaren, och tog det platta racket direkt.

När det hela var över gick vi svettiga till det enda omklädningsrummet.

Duschade ihop under frökens överseende. Ingen big deal.
Sedan blev vi lite större flyttade till en annan skola. Det började väl knoppas lite här och var, det föddes ändå en viss medvetenhet om att det var två olika kön.

Jag gillade fortfarande mina lärare, och jag började gilla tjejer på ett annat sätt. Lite förstulet smusslande med lappar.

Tjejerna skrev snyggare, killarna var bättre på geografi.  Och gympa.

Så här löste vi det då, i Nygårdsskolans gymnastiksal.
Där kunde man fälla ner en vägg på mitten, en motoriserad historia som surrade när den var igång.

Det var ungefär varannan gympalektion, då fick tjejerna och killarna ha separat gymnastik.

Sedan hade man gemensam nästa gång.

Vi dog inte av detta, tyckte nog att det var rätt skönt att få smälla på i landhockeyn (innebandyn*) medan man kunde höra hur tjejerna på andra sidan fnittrade och det idkades dans till discomusik.

Gemensamma lektionerna var en sorts kompromiss. 
Jag kunde nog till och med tycka att det kunde vara trevligt att komma ut ur mitt könspansar – och få dansa trojka flankerad av Linda och Pernilla, men berätta inte det för någon!!

Sedan innefotboll och badminton.

Detta i någon mån kanske cementerade min verklighetsbild och gjorde mig till den jag är.
Vet inte så noga.

Det handlade inte så mycket om olika kroppar eller kön utan mer om att – ifall man ville det – så gavs man mandatet att vara LITE olika.

Jag tror på fullt allvar att tjejerna tyckte att det var rätt skönt att slippa alla oss spattiga killar som sköt så hårt från egen målgård i landhockey att man fick blåmärken om man fick bollen på sig.
Men att få samsas ändå, varannan gång.

Vi lärde oss nog lite av detta. Kompromisser är det sexigaste som finns.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...