Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Primadonnan kollar på Mellofestivalen

2019-02-07 av Primadonnan

    Mellofestivalen. ” Allt som vi vill ha” sjöng de fyra konferenciererna i lördags med stand up-komikern Marika Karlsson, han på P3, Sarah Dawn-Finer från TV och en av de gamla IDOLERNA. Det va superbra. Den showen skulle jag vilja se på Rondo. Jag tämkte redan förra året köpa biljett för jag ville gå på detta, men hade så mkt annat att jag glömde. Jag har varit två gånger på Mellofestivalen i GBG. En gång min Tv-producent och en gång fick jag biljetten av Thomas G-son. Marika hade silverblingblingoverall. Kodjo hade glitterslag på sin smoking. Sarah hade en silversidenklänning. Har ni sätt hennes häck? Ett roligt gäng, ligger mkt repetitioner bakom som kanske inte folk förstår. Det va skitbra.

  Nr ETT. Killen som flyttade från Sthlm till Halmstad med fyra barn, NANO såklart. Fd. smågangster och nu etablerad singersongwriter. Herr G-son som vanligt inblandad. Lika bra som förra året. Syntpiano i Phil Spector-anda.  60-tals soundet är tydligen inne nu. Bredaxlad, trevlig kille i långkavaj. En enkel kille, inte prålig och en stor barnkör bakom plus hans son William.

  Nr TVÅ. Hette NO DRAMA. Tjejgruppen som spelar heter HIGH 15. De hade på sig gula och vita och röda silverbyxor och över delarna var rosa, gula eller gröna. Tuggummipop för småtjejer på femton år. Bra för att vara svenskt, men inte min stil.

   Min lilla WIKTORIA var Nr TRE. Från Brännhult. Som verkligen skulle kunna spela mig som ung i en film baserat på mitt liv. Wiktoria har varit med två gånger tidigare i Mello. Detta var den bästa låten av alla. Påminde om Cilla Blacks alla låtar på 60-talet. Hon hade ett genomskinligt svart fodral med tyll och blommor på sig. Samma underställ som mig på 60-talet. Väldigt sexigt. Paljetter glimmade. Man såg allt rätt igenom. Hon stod plötsligt i regnet och sjöng, hon blev dyngvåt. Det var ett roligt trick. I greenroom hade hon en torr klänning på sig men håret var fortfarande fuktigt och hängde i trasor, men hon var vacker som en dag även på kvällen. Jag tycker inte om korta klänningar så man ser muffen om man inte har snygga ben. Och säckiga hiphopbyxor tycker jag inte om, det är okvinnligt. Längst fram i publiken satt flickor med stora hål på knäna på jeansen, det är så jäkla fult och omodernt. Så omoget! Ramlar du i snön och knäcker knäna blir du sjuk resten av livet, lika galet som att sätta sin baby i en sulky utan filt på vintern.

   Nr FYRA.  En hiphoplåt. De kunde inte sjunga. De skulle gå i sångskola. Lite latino. Hon hade en brandgul overall och han hade svart på sig. De kompletterade varann klädmässigt men sångmässigt var det inte mkt att hänga i granen. Discolåt på spanska kusten.

   Nr FEM. Arja Saijonmaa. En stor artist med pondus.  Hon har alltid vitt på sig men hon passar bättre i svart. En trevlig och duktig tjej som jag har pratat med två gånger. Låten handlade om att rädda jorden. Gick i samma stuk som många av hennes låtar. Hade passat bra på 50-talet. Texten var fantastiskt bra men melodin sådär.

   Nr SEX.  Mohombi. Jag vet inte vem han var. Bodde väl i Sthlm. Har vunnit Grammis i Amerika.  Tyckte låten var bra. Han påminde mig om Harry Belafonte i utseendet. Det var en cyberfigur som dansade bredvid honom.

  Nr SJU. Anna Bergendal. Så kom den sista låten. Hon hade en silverbyxdress. Jag gillar inte byxdressar. Det var en fin låt. Hon stod i en skog med blommor och blader, det var väldigt vackert.

   Det var för mig en väldigt bra premiär med tre bra låtar. WIKTORIA, NANO och BERGENDAL var bäst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.