Stiger in på Brötz No 782. Larsson står i dörren och tar entré och Frank kokar kaffe. Lars Åsling far runt i lokalen med kameran och på scen står duon Mogensellius. En kille på sax och en tjej på kontrabas. I programmet står det att de spelar live en till två gånger per år. Det räcker. Anonym friform för hissar. Bassolo med stråken. Låter som ett segt kvarnhjul, enformigt gnissel. Då plötsligt bryter saxofonisten den totala tristessen, sätter sig ned i en onaturlig sned pose, gör prutt och flärpljud. Man anar ett stråk av sund exhibitionism hos den anemiske unge mannen.
Efter detta är det dags för JONNY WARTEL KVARTETT som nyss gjorde succé i Japan när de var där och turnerade. Henrik Wartel drar igång det gamla vrålåket med ett intensivt smatter på trumskinnet. Karin Johansson plonkar på flygelsträngarna. Den säkra, ödmjuka kontrabasisten Yasuhito Mori kör på och kapellmästaren & saxofonisten JONNY WARTEL tar upp en liten sak som liknar en flöjt och låter som en anka. Bebop frijazz med österländsk touch.
Henrik Wartel imponerar som vanligt med sin otroliga passionerade energi, vild och öm på samma gång. Jonny är sparsmakad, sofistikerad och lidelsefull på saxen & Johansson smyger stundom in skevheter på flygeln men oftast harmoni och ljuva feminina drillar.
De ostoppbara bröderna Wartel kommer igång på allvar, gasar järnet. De är på väg nånstans, skitsamma vart. Det spelar ingen roll när man hittat denna vibben. Go Jonny Go.