Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Poesiwerken satte punk med stor Stor bokstav

2020-07-18 av Magnus Sjöbleke
Gemensam skandering och friare uppläsning på Poesi i Parken

Poesiwerken avslutade sommarsäsongen av poesi i parken

Vid utomhusscenen intill Björngårdsvillan uppvisade poesiföreningen Poesiwerken kraftfulla uttryck både med livepoesi och med fysiska rörelser som understödde texterna.

Under sommaren genomfördes fyra Poesi i Parken med runt fyrtio besökare varje gång.

Och det var i runt tal tjugo som läste under på tisdagskvällen som var mycket regnig och blåsig. Vissa ur publiken tog ett steg fram till scenen andra valde att uppleva, själva utspelet ifrån läktarhåll, som i en gammal grekisk teater då också mimiken räknades.

Inget teaterljus fanns. Dock ljudet var bra. En trådlös mick tillät frikostig rörelsefrihet över scengolvet. den senare befann sig i ett stämningsskapande halvdunkel. Som om Rembrandt varit där.

Kanske det var en aning mörkt men det gjorde inte så mycket för poeterna hade själva lyskraft.

Alla verkade känna varandra vilket sannerligen är en kvalitet i dagens läge då allting ska vara så distanserat.

Poeterna avlöste varann. Vissa namn återkom och jag kände igen några från gigsen på bland annat Crippas café, där Poesiwekens ordinära scen återfinns.

Några gemensamma manifestationer gav dessutom kvällen särskild prägel.och det fanns möjlighet att avvara påklistrade konventioner.

  • Sommarevenemangen har varit lyckade, förklarar Evelina Varas.

Göteborg Non Stop får bakgrundinformation i en kort paus.

Evelina Varas och Henrik Mimerson var Poesi i Parkens värdpar. Louise Halvardsson hade förhinder, denna sommar.

Henrik Mimerson hade på sig ett stort silvrigt åbäke, gjort av silvertejp hängande om halsen. Det påminde starkt om ett ankare.

Jag frågar om honom om smycket:

  • Ankaret refererar till ett ord som jag tycker är konstigt: Nyhetsankare.

Och just det blir en bild av det som Henrik Mimerson ofta får fram i sin poesi. Nyhetsankare är verkligen ett fjantigt ord. Tänkvärd är också Mimersons dikt Livet är hårt men orättvist. Vanligen säger man .”Hård men rättvis”. Och visst är det konstigt att hård kan anses vara synonymt med rättvis.

!!!.

Henke, som de flesta säger, som också läste egna verket Poesins lov – inspirerad av Kärlekens lov från i Nya testamentet, brukar publicera sina arbeten i litterära tidskrifter. han är också medlem i banden/projekten Dammrotta och Kumminriff samt i Louise & Henke och i det nystartade punkbandet Zamtalsämnet.

Evelina Varas menar att Poesiwerken vill uppmuntra till ett fritt förhållningssätt där det är rätt att agera tillsammans med orden.

Därför används Performance flitigt.

Performance  och poesi ihop är för mig (Magnus) som gjort performance utan poesi och vice versa innan, ovant. Men budskapet här är att:

”Det är viktigt att misslyckas”

“Sträva inte efter det perfekta”

”Lek tillsammans”

enligt Evelina, författaren och kvällens mer språksamma i form av estradör i värdparet. hon har bland annat har gett ut boken HjärtslagenOrakel förlag..

Själv tänkte jag läsa några nybakta texter. Så är planen och det hindrar inte att jag också gör en artikel här i Göteborg Non Stop. Genom att själv vara deltagande får jag en djupare förståelse för sammanhanget.

Man borde väl bara kunna läsa upp dikterna men det blev tji och då upplevde jag känslan av att hamna i djupfryst läge, som en poet omgärdad av frigjorda individer. Djupfryst, som behöver bryta sig ur en isgata av kolsyresnö, och läser men inte med samma performativa självklarhet, utan mer från pappret denna gång.

Mauritz Tistelö, poeten som har varit med längst, upplevdes definitivt inte som djupfryst utan visade önskvärd bravur. Texter från hans diktsamling Fejkpoesi understöddes av fysik rörelse inramad av hela scenenområdet. Istället för att sitta lade sig över poeten över stolarna.sitta på flera stolar och höra ljuden mellan månen och jorden var sådant som visade var stolen ska stå. (Han använde stolarna i sin performance).

 -Han är Göteborgs svar på Bruno K Öijer, kommenterar Karl Andersson

Karl sitter längst fram. Karl är på hugget. Karl korrekturläser ofta Sandra Petojevic (som sitter bredvid) romaner och han får i kväll betalt med en påse fylld av inläggningar, sylter och sådant.

Karl tänker slå på trumman för en åsikt han har.

Karl, en åsikternas man anser att poesi är samma sak som klang och rytm.

Ikväll tänker Karl inte läsa från ett papper. Istället plockar han fram en plåttrumma att slå på med sina medhavda trumpinnar. Konkretism.

Karl Andersson har deltagit i olika poesiuppläsningar sedan flera år. Bland annat på Crippas café och på Spitoon,

Under sommaren 2019 genomförde Poesiwerken Sommarens begravning. – Poesi kombinerad med performance på Järntorget. Det retade upp både Göteborgare och turister. Det märktes på internet, där Poesiwerkens poeter beskrevs som galningar.

-Vi var mycket nöjda över reaktionerna, säger Evelina Varas

Sandra Petojevic sjöng Visa om sommaren av Bengt Sändh under en särskild Coronaperformance under kvällens gång. I den samma virades Mimerson in i hushållspapper, en referens till spritningen i pandemin.

Sandra Petojevic läste också den postapokalyptiska egna dikten Grumligt vatten. Hon läste också två dikter av Kjell Alinge ur P3-programmet Eldorado från 1981.

Tuva Gustavsson sjöng en omtolkning av en sång av Lana Del Rey, vilket hade att göra med att Del Rey snart kommer ut med en poesibok.

Sång är ok på Poesiwerken men inte gitarrer. Sådant är portförbjudet. Men det finns ju andra arenor för det. Man har gemensamt kommit fram till att Poesin kommer fram bättre utan rockens attribut och åthävor.

Rockkillar göre sig icke besvär hos mig, förklarar Evelina Varas.

Siri Brandels, ny i kretsen sedan ett halvår. Brandels har skrivit under lång tid och nu funnit en plats där hon känner frihet att uttrycka sig ihop med poeterna. Brandels läste en improvisation om tystnaden och en annan om att försvinna samt dikten Vägsjälen.

Jag själv läste ett halvdussin nyskrivna saker. Jag hade barrikaderat mig, Kometer frös, Man bör ge upp och gilla läget, Grand slam telegram, Supermüsli Drakestrait och Navajo hette de.

Man får passa på att göra reportage när man ändå konsumerar eller skapar kultur. Det ena utesluter inte det andra.

En gemensam utmaning avslutade kvällen. Evelina Varas ville uppmuntra till aktivism och till att pröva sig fram. Det utmynnade i en högljudd skandering som gav möjlighet för Gilbert Reyes att använda sin automatic writing, i vilket ordet broccoli upprepades om och om igen.

Och inte minst eftersnacket som pågick i mer än en timme bevisade att deltagarna var nöjda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.