Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bombhot, gift vid första ögonkastet och Leonard Coens Marianne

2020-10-24 av Goteborg Nonstop
Petra Revenue undervisar Alma studenter i Stockholm (Bredäng Värmeverket)

Hej. Du har just börjar läsa min fjärde veckokrönika i Nonstop. Krönikorna är baserade på min dagbok och jag skriver medan Hanna Chawki kurerar sig. Jag irrar omkring en del och läser och tittar på ganska mycket olika saker. Kanske får du någon idé om något du tycker verkar värt att slänga ett öga på.

Det är söndag och jag åker till Stockholm igen. Innan Pandemin tyckte jag Stockholm var jobbigt. Nu tycker jag om Stockholm jättemycket. Det känns normalt att åka tåg, även om flickan bredvid mig handspritar sig hela tiden och andas mot fönstret. När vi rullar in mot Storstaden tänds en skylt i tågets tak där det står arrividerci felstavat och vi önskas alla en krispig söndag. Krispig är väl ett konstigt ord att slarva med så där? Många gör det nu. Säger ”krispig” i tid och otid. Jag tror vi pratade om det en gång på radion. Jag ryser.

Såg en dokumentär om Leonard Coen och hans musa Marianne på Svt innan jag for. Leonard Coen var lite sexmissbrukare och jobbig verkar det som, innan han gick i kloster. I sin ungdom mötte han Marianne som var norsk och blond och bodde på en ö som heter Hydra. Där knarkade alla och hade mycket sex. Dom blev kära i varann och han skrev en massa sånger till henne som låter likadant.

Anledningen till att jag tittade på filmen just nu var att flera kamrater vet att jag precis påbörjat ett pjäsarbete om 4 kvinnor som varit musa åt samma man men som har egna konstnärskap också.

Jag hamnade i ett meningsutbyte om ifall Marianne var ett offer och om Coen verkligen var ett svin och när jag sa att jag inte sett filmen var det flera som sa att den måste du se. Så det gjorde jag alltså. Tyvärr har jag en svaghet för barn och djur som ibland sätter käppar i hjulet för mig. När det blev tydligt att Marianne tyckte att Coen och deras resor var viktigare än hennes son Lille Axel tappade jag allt intresse för henne. Jag tyckte inte ens hon var snygg. Lille Axel slutade prata och hamnade på en ”mental institution”. Vem bryr sig då om ifall Coen skrev ett kärleksbrev till Marianne när hon var döende och att hon ringde en fotograf som fick filma när hon hörde det uppläst. Han dog 3 månader efter henne. Rätt åt honom tänkte jag då. Annars är det snyggt med män i hatt och vit skjorta vilket han hade ganska ofta.

Chattade med Kajsa Grytt om ämnet muser… (som jag också intervjuar på söndag i Söndagsmorgan, då om författade). Hon skrev att hon blev provocerad av ämnet men sen ångrade hon sig. Jag hoppas få fördjupa samtalet i podcasten STOLLAR BOLLAR framöver.

Min partner Martin tycker Monica Bellucci är den vackraste kvinnan i världen. Det har jag lättare att förstå. Han dansar ibland för mig i vardagsrummet och härmar”konstnärer”. Han sjunger ”give”…”give”… och trots att han själv gått på HDK är han skeptisk till offerkofte-syndromet i konstnärskretsar och vill helst inte att man säger att man är skör eller att något är magiskt eftersom han själv blir irriterad av dom begreppen.

Köper Siri Hustvedts bok ” Minnen av framtiden” och tappar bort den. Hittar den senare i fel väska och har svårt att komma in i den trots att den handlar om en författare som flyttar från Minnesota till Manhattan. Den första och ende man jag gift mig med var från Minnesota, det kanske är därför jag blir distraherad. Jag var där och bodde på min exmans jättestora katolska familjs släktbondgård och när jag vaknade på morgonen var det ett tunt lager med is på en kopp bredvid sängen. Vi hade elektrisk filt men jag var rädd att få en stöt. Jag älskade honom inte så det var dumt att gifta sig med honom. Men lite sent att ångra sig nu 35 år senare. Jag var helt bipolär på den tiden och förstår inte hur han stod ut, och det gjorde han ju inte heller.

På tal om giftermål. Köper hemsk sötsur wok på Götgatans Thaikiosk och ser på den nya säsongen av ”Gift vid första ögonkastet” på hotellet. En av deltagarna är oskuld och verkar manisk, en är rödhårig och jättekåt. Två superkristna är också med, och en kille som är jättelång blir parad med en som är kort. Experter har satt ihop paren och säger att dom kommer att passa utmärkt för varandra.

Är på filmbasen i Alby måndag morgon och förbereder 3 dagars arbete med manusfeedback. Sara, min vän och utbildningens grundare/ledare är som vanligt i full gång tidigt med kaffe, kaka och frukt.

Jag grubblar samtidigt på hur jag ska hantera ett bud som kommit från danska förlaget Saga Ergmont på min bok Modersgölen. Jag har aldrig varit med om att ett förlag lagt ett bud på en bok förut. Nu vill plötsligt mitt mindre förlag också ge ut ljudbok tillsammans med det stora förlaget. Jag fattar inte riktigt varför förlagen diskuterar detta med varandra. Julia på ALIS får förklara. Hon jobbar ju med litterära rättigheter.

Kanske kan nån lägga bud på min nya bok som jag just putsat klart? Det hade gjort mig glad nu när jag precis börjat söka lämplig förläggare. Men det är sällan saker händer i det man tror är rätt ordning.

Sara är på min sida när jag ältar situationen. Det känns bra. Att ha vänner som hejar på en vad som än händer kräver arbete och man måste göra detsamma tillbaka. Det glömmer man lätt. Sist jag var riktigt ledsen, jag tror det var förra sommaren, kom Sara till Göteborg och bokade in oss på ett vräkigt hotell och sen badade vi pool på taket och drack champagne. Hon hade även köpt en present, en riktigt bra handkräm.

Det är fint och givande att undervisa. Vi går igenom 7 manus om dagen. Det är faktiskt något av det roligaste jag vet. Att undersöka andra författares universum. Gruppen är lyhörd. Jag blir inte otålig en enda gång.

Det blir tisdag kväll och jag går ut en sväng med just Sara och Pelle. Pelle kan spela gitarr väldigt bra. Jag tror det finne en intervju med honom på Nonstop sida faktiskt. Läs den. Jag äter en Haloumi burgare och vi pratar om hur man ska nå ut med det man gör i bruset. Är det ens viktigt? Vi pratar lite om legender och en kille i rosa skjorta och två pärlhalsband skojar plötsligt om astrologi. Jag blir sur. Då säger han att en häxa har sagt att han ska bli far till hennes barn. Häxan säger att det är hans öde.

Det regnar. Jag går hem till Peter och Nanny som bor nära baren. Jag överraskar och ringer på men ingen öppnar. Jag hör att dom viskar. Jag ställer mig så dom ska se mig genom kikhålet. Någon säger: Det är ju Petra! Peter säger att ingen spontant ringt på på 20 år. Ingen gör det längre. Man hör av sig före. Jag tänker på min mormor som berättade att när hon var ung umgicks man efter jobbet och dom som bodde på andra våningen kom över och spelade kort. Jag undrar om hon verkligen gillade det. I min kvinnosläkt verkar vi sociala men är privata. Extroverta introverta.

Får en ljudfil från Karin. Hon är intresserad av stadsmänniskors relation till fåglar. Vi ska göra inslag för vår pocast STOLLAR BOLLAR om Citybirds. Hon har intervjuat en man som har väldigt tydliga relationer till duvor.

Peter har bakat. En bra kladdkaka och misslyckad platt som Nanny räddat med påskgodis. Deras barn är hemma allihop pga pandemin. Det är mysigt. Vi pratar om muser. Det är det jag vill prata om nu, hur man projicerar saker på varann. Hur man inspireras. Peter säger att han retar sig på kvinnor som brevväxlat med Ulf Lundell. Han vet inte varför. Det har jag också gjort men det var när jag skrev på en idé om en manlig romantiker som ville bli massmördare för att få tjejer. Jag erkänner det. Karaktären hade Lundell som idol. Jag får en sockerchock av all chokladkaka, vi dricker vin också. Peter säger att han inte retar sig på mig för jag skrev till Lundell av en bättre anledning än bara för att få närkontakt och beundra honom. Jag svarar att Lundells böcker vardagar är ganska bra. Han grubblar också om fåglar och går mycket till vårdcentralen.

Undervisningen fortsätter på onsdagen. Vi äter lunch på Mångkulturellt center i Fittja. Det är så himla gott att jag vill äta där varje dag. Beata fyller. Vi hurrar och hon får en gul ballong.

På onsdagseftermiddag arbetar jag på hotellet. Jag ska ge feedback på en skräckis på fredag hemma i Göteborg och jag ska skriva klart manus till SöndagsMorgan, radion på söndag. Morgan vill vara hemma och skriva på ny bok så jag ska vicka för honom tillsammans med producent-Erika. Vi ska prata om vintertid och berättelser som berör. Tyvärr råkar jag se en video om en hund som varit bunden i 10 år på samma ställe. Ägare har urinerat på henne. Jag gråter så hårt att jag inte kan arbeta mer. Även om hunden antagligen blir räddad sen.

Vill sova. Tänker på hunden. Ger upp. Gråter ännu mer. Vill inte bli överväldigad av ondskan i världen.

Påven har bestämt sig för att stödja äktenskap för samkönade. Ett stillsamt jubel ändå. Den nye påven är smått fenomenal tycker jag.

Torsdagsmorgon vid frukostbuffén på hotellet. En kvinna sjunger jättehögt till hissmusiken. Hon sitter vid ett bord och sjunger och sjunger. Det händer bra saker också. I tidningen står det om en kvinna som blivit bästis med en ekorre och nu är det bestämt att dom ska kunna stänga av mikrofonerna i nästa debatt mellan Biden och Trump.

Tåget hem blir resan från helvetet. Man ska ju inte skylla på mercurius retro men tåget hann bara rulla ut från Stockholm innan vi blev stoppade av polisen för att folk sprang på spåret. Vi kom igång igen efter en halvtimme men nu står vi åter still på grund av en olycka. Bombhot i Gnesta. Vi måste backa till Södertälje. Stackars dom som har hundar på tåget. En håller på att flippa ut. Segt. 3 timmar blir 8. Mer tåg för pengarna säger en lustigkurre i högtalarna.

Jag ser en ny version av Hitchcocks REBECCA på Netflix. Den nyinspelade är så fruktansvärt dålig och den gamla är så otroligt bra. Gillar du skräck av bästa slag…leta reda på den gamla och köp ditt bästa godis. Det är ju ändå lördag när du läser denna krönika.

Fredag är jag äntligen hemma och vill bara gå i skogen med min vovve Bruno. Fint handledningsmöte med Hanna och Pia på Mariaplan. Dom skriver feminin skräck och vi pratar läskigheter som kan bli ännu värre i 2 timmar samtidigt som jag äter en liten chockladtarte. Jag retar mig lite på att dom inte skriver kaka när det är en kaka. Tarte låter mer som tårta tycker jag.

Ovanstående är en krönika och allt är författarens egna uppfattningar om livet som susar förbi.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...