Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kallt drag på Bubblan

2022-04-11 av Goteborg Nonstop

På torsdag kommer den skygge före detta Stora Vilan-basisten Christian Dyresjö ner till Göteborg för att spela med sitt nya band Kallt Drag på Bubblan som ligger i Majorna. Det var längesen Christian spelade i Göteborg nu. Senast han var nere, för typ två år sedan, spelade han solo med endast akustisk gitarr men nu är det alltså något betydligt mer volymstarkt som kommer till stan. Kallt Drag verkar vara någon form av alternativ rocktrio där Christian spelar gitarr och sjunger. Med sig har han två locals från Värmland där han bor numera. I pressutskicket står det att basisten och trummisen, Carl Bornestig och Max Ström, är ”traktens bästa rytmsektion” vilket ju låter lovande. 
Kallt Drag släppte i februari EP:n Vinnare med tre låtar och utgår man från hur den låter kommer spelningen bli minst sagt intressant. Det är både punk-ös och nedtagen stillsam musik och som vanligt låter Christians röst som om han vill ge upp allt och försvinna. Jag kommer ihåg att GP recenserade Vilans andra skiva och där skrev att Christians röst låter som att han står på Älvsborgsbron redo för att hoppa, och det var ändå en kärlekslåt! Ja, ni fattar, EP:n innehåller inte något kärleksmaterial vad jag kan uttyda men den sista, och tio minuter långa, Diddeli Dum (Diddeli Dej) verkar vara någon form av hyllningssång. Den låten har en speciell atmosfär som inte är lätt att sätta i ett fack och i refrängen sjunger Christian om och om igen, ”… en hyllningssång, till vår jordboll”. Jordboll är ju det som de gamla perserna kallade vår planet, där vi människor vandrar runt som lerfigurer och vattensäckar, det är kanske relevant att hylla jorden vad vet jag?  I presstexten står det också att de har en LP på gång tillsammans med gotländska skivbolaget Coop Records, och i ljuset av hur EP:n låter bör detta vara något att se fram emot. De ”tror” att den ska komma till hösten skriver de, hoppas det. 
De som känner Christian lite närmare vet ju att han inte är så depressiv som han låter i sina texter och jag tror nog att spelningen på Bubblan kommer att bli en energi-boost helt klart. Det är så härligt att man kan gå på konserter igen att det knappt spelar roll vad man ser tycker jag, bara själva upplevelsen är fin nog nu när man varit utan den så länge. Under kvällen spelar dessutom gamla bandkollegorna Thomas Frank och Oskar Bergenheim, som numera spelar i Hollow Ship repektive Graveyard, så det blir lite av en Vilan-fest verkar det som. Det är ju alltid välkommet! Den Stora Vilan är ju ett av de Göteborgsband som man lätt blir nostalgisk kring, varför slutade de spela egentligen? Även vår egen Dior-mannen står för visuals under spelningen och ska göra någon variant av sin diabilds-konst. Detta ser vi fram emot! 


Länk till eventet: https://www.facebook.com/events/1044005552868116/?ref=newsfeed

Primadonnan på SLOWGOLDS släppfest, recension & partyskvaller

2020-03-01 av Primadonnan

   Lördagen den 22 feb var jag inbjuden av Amanda Werne och Chawki till en trevlig klubb. Amanda hade skivsläppsfest på sin nya platta ASKA. Hon gick omkring och myste och hälsade gästerna välkomna. Jag satt jämte EBBOT & TIMO med sin skidmössa på huvet,  som va DJ:s och spelade sköna låtar från 50-70talet. Då kom Maria Kask och satte sig vid bordet bredvid och även Josefine Cederwall dök upp i vimlet. Där kom folk från Uddevalla bland annat klubbägarinnan JENNY QVICK och hennes väninna Anastastia. Alla va glada som kom dit. Trevliga goa människor mellan 30-50 år åsså jag då som är 77. Elias och hans fru gav mig en soda för jag var törstig.

    Chawki gick på scenen och skulle presentera Wernes band, då hon ropade – Där är Primadonnan från Hisingen! Du kanske vill presentera bandet? Undertecknad svarade – Vi gör det med en sång. Jag blev förvånad för jag fick hela publiken att joddla med. Så vill jag alltid ha det! Amanda gick på scenen och Victor satte sig vid synten, Erik vid trummorna och Johannes ställde sig med basen. Hela bandet började spela. Det va änglamusik, med hundra änglar i bakgrunden och en ängel som sjöng så vackert. Alla låtar va magiska. Det va så vackert. MEN det hade vart bättre om TIMO LUNDGREN hade fått sköta ljudtekniken. Basen och gitarren dränkte sången men det visste inte musikerna om. Jag gick till teknikern och sa – SÄNK basen och gitarren och ekot! Hon hörs inte.  

   Så blev det lite bättre i alla fall. De som satt bredvid mig tyckte samma sak. Men Amanda Wernes show va ändå magisk och vacker och lyrisk.  Det va väldigt roligt att få höra henne. Fina låtar. Alla killar verkade va förtjusta i Amandas sång.   Jag har i 40 år haft tre tekniker som varit bra – Bo Winberg, Bob Starander i Spotnicks och URMAS PLUNT. Plunt är anlitad av många orkestrar i GBG och ÖVERALLT och han får det att funka. Bo Winberg och Urmas Plunt va de första i GBG som startade studio. Hos Plunt kunde alla band i Sverige spela in. Amanda skulle ta med sig Plunt på nästa turné.

   MEN samma ljudtekniker gjorde ett jättebra ljud nästa konsert.  ( ja undra om Timo Lundgren som stod bredvid instruerade? Tyckte det såg så ut).

  Amanda Werne fick stående ovationer. Folk gick fram och köpte skivan och fick den signerad, en vinyl-LP. Alla va glada.  Amanda skrev sina autografer i en guldlamé-topp som va så fin.

  Den fräckaste klädseln typ Berlin -44 va Eva Chawki med grågröna byxor med svarta revärer och en kaptenssmäck, snäv jacka, allt i grågrönt. Hon såg ut som en gay-kille från Hitlers tid.   Och MICHELE COLLINS, fru Wartel,  som hade en svart blues och blusjacka med silverglitter på.  Själv hade Primadonnan kråsblus, med tunn långjumper, Beatlesboots  och svarta byxor. Jag fick mkt uppmärksamhet för mitt krås.

    Så väntade vi på nästa show som va SURREAL LOVERS. Jag fick gå upp igen och presentera detta band, utan joddel. Så kom då Matti Ollikainen & Hanna Chawki  upp på scenen med sitt band. Vilka va med där? Jo, Pontus Torstensson, Christian Dyresjö & Sebastian Öberg. Här va det fett, tjockt maffigt ljud, teknikern hade bättrat sig. Det hade tillkommit en cello på scenen med Sebastian, de va nåt nytt för mig och passade väl in i dessa låtar som spelades upp, till publikens förtjusning. Här satt inte Hanna vid nån synt, det gjorde istället Matti som kan hantera vilken synt eller piano  som helst. Han spelar all musik. Det är alltid lika roligt för mig att se Matti på scenen & basisten  klädd till matador som va jättebra.  Hanna kommer in på scenen, hon stod upp med mikrofonen i handen, det va magiskt när hon kom in i en lila kaftan, en guldtopp med paljetter, svarta byxor och silverboots ( såna som jag hade -65, vi kallade dem för Beatles-boots i orkestern). Hanna började sjunga med kraftfull röst och rörde sig fräckt på scenen. Jenny utbrast – hon är ju Sveriges undergroundqueen. Anastasia och jag höll med. Publiken va med på noterna, applåderade och skrek efter varje låt. Pontus va i sitt esse med sina trummor och Matti va som vanligt hålligång över hela pianot. Musikerna va supervirituoser och cellon va häftig. Det va en upplevelse att se Sebastian med en stor cello och vevlira med denna musiken. Mina ögon fastnade på Hanna trots att jag alltid brukar fastna vid trummisen. Hon va magisk och proffsig såsom hon hanterade alla dessa låtar som jag aldrig skulle klara av. För mig är viss surrealistisk sång svåra att hantera idag när man är gammal som jag.  Arren  på låtarna var superba. Hanna va suverän på scenen, det säger jag inte för att jag känner henne. Det tycker JAG, Anastasia & Jenny Qvick. Undertecknad sprang runt med block och penna för att få de rätta vinklarna, både höra och se från alla håll. Det va nästan som att va på en Birgit Nilsson-opera där hon spelar valkyria. Hanna fick publiken att vagga i takt, utomjordiskt, underjordiskt, magiskt. När det va slut skrek alla EN GÅNG TE! & jag skrek ENCORE. Sen fick jag äntligen sätta mig ned för att lyssna på en låt till.

   Detta va två olika shower som på nåt sätt passade ihop, Amanda med sin änglalika röst och Hanna med sin starka röst. Surreal lovers-gänget   borde boka in sig på små och stora scener  i Tyskland. Speciellt i Berlin. Stuket på musiken fick mig att tänka Kurt Weill & Bertolt Brecht, musiken som va under Hitler-tiden va mkt intressant. Jag önskar att jag fick vara med på en låt med mina trestrukna ess i toppen. Hade mina tyska agenter levt idag hade bandet bokats i minst 20 städer, främst Berlin. De hade insett vilken potential de har och kanske hade jag fått vara med som påkläderska.

  Jag upplevde gamla QUE CLUB när jag va i lokalen, lyssnade på banden och såg interiörerna. Köp AMANDA WERNES nya platta! Låtarna är skitbra! NI får vänta en stund innan SURREAL LOVERS platta är klar ( den är under inspelning. )

  Ebbot hade på sig sin vackra, svart/kritstrecksrandiga kostym och va så fin. Han såg manlig och sexig ut. Tur att man slapp hans Gustav Vasaliknande kaftan han har på sig jämt. Likadan kostym hade Samir på sig när han lotsade artisterna in på scen i TALANG på TV. Det var många goa människor där och när jag inte fick nån färdtjänsttaxi så hjälpte de mig att  få en vanlig taxi, gjorde upp priset med taxichauffören och Amandas pappa betalade taxin. Hoppas att vi får samma publik när vi ska spela på FYRENS CAFÈ den 31 maj  med Cosmic Ellington Girls.

Christian Dyresjö släpper soloplatta idag. Recension

2019-06-21 av Chawki

Christian Krigge Dyresjö, basisten i DEN STORA VILAN som lämnade vår välsignade stad GÖTEBORG, för att flytta till Hagfors kommun, har spelat in en soloskiva som släpps ut till allmänheten idag, midsommarafton. Dyresjö spelade in skivan på porta i en biograf I Hagfors. Han skriver såhär om plattan:

”Musiken är en vinkning åt den äldre generationens gitarrvirtuoser som Bert Jansch, Boubacar Traoré, Ali Farka Touré eller John Fahey men det är i första hand en samling låtar sprungen ur ren inspiration och som bygger på mitt eget spelsätt.Den avslutande låten, Eller Nåt, som hinner nå 9-minuter innan den stannar av, är det mest deprimerande jag har skrivit hittills, men om man lyssnar noga finns där också ljusglimtar. Jag skildrar gärna det mörka och uppgivna i livet men aldrig utan att vara medveten om att det också finns hopp och glädje. Mitt förhållande till människan som sådan är dubbel. Dels är hon den egocentriska förstöraren som skapar katastrofer och krig, dels är hon den vackra varelse som med inlevelse och hjärta åstadkommer fantastiskt positiva saker under sin livstid. Där emellan brukar mina texter röra sig och så även på den här skivan. ”

GBG NONSTOP red har många gånger njutit av Dyresjös basspel och ungdomliga esprit på Den Stora Vilans konserter & har även haft nöjet att få spela med honom i SURREAL LOVERS. Plattan han nu släpper heter TOMMA ORD. Undertecknad har alltid uppskattat Dyresjös textkonst som är långt ifrån tomma ord. Alla låttitlar är lugna och fria – som TILL FOTS, DAGSSLÄNDAN, PAUS & SMÅTIMMAR. Redan där är vi framme vid en upplyftande innehållsrik tomhet. Dyresjös gitarrspel är ovanpå detta stilla och levande på samma gång. Känsla & tålamod. Vackra egenskaper. Precis va jag behöver idag. Han sjunger mjukt och böljande på låten TOMMA ORD och man ser hans hår ringla sig i mörkblonda spiraler i kosmos. Hagfors är glömt och förlåtet.

Nåra frågor till Thomas E Frank inför gig med Hollow Ship

2018-10-10 av Chawki


Foto: Emma Jonsson

Thomas E Frank gitarrist och sångare och en av bärarna i Den Stora Vilan
är aktiv i flera andra projekt bl a Hollow Ship
som spelar på Oceanen fredag 12 Okt nån gång efter 20 och innan 01.
Övriga musiker som besätter det tomma skeppet på fredag är Johannes Cronquist bas, sång
Lisa Kylsberg synth, orgel, Mårten Magnefors trummor
Vincent Vensal gitarr, sång
En intressant kombination av kompetenta rock och jazzmusiker.
Dessutom spelar Krigge från Vilan på solokvist som förband.
Hagforsborna har lånat ut honom en kortis.
Gbg Nonstop hade nöjet att få ställa nåra frågor till Thomas E Frank.

 

– Det är ju ett trevligt gäng som spelar i Hollow Ship,
hur hittade ni varann?

– Det hela började med att jag och Vincent spelade som duo tillsammans förra våren.
I slutet av den sommaren fick vi ett gig där vi kände att det vore kul att bara improvisera med band
istället för att spela ”låtar”. Vincent visste att Johannes Cronquist var intresserad
av att hitta nya sammanhang att spela i och jag hade sedan flera år sprungit på Mårten Magnefors uppe på Brötz,
en frijazzklubb på konstepidemin, och pratat om att göra något. Så nu var det perfekt läge att köra.

 

– Som jag har fattat är det instrumentalmusik ni spelar.
Känns det befriande att släppa texterna en stund?

– Det stämde tills för några månader sedan. Vi började med att bara improvisera fram musik utan tanken att
det varken skulle vara text eller inte vara text.
Ingen av oss är van att improvisera fram text så det startade som ett instrumentalmusik band.
Men sen började vi hitta arrangemang i det vi gjort och låtstrukturer växte fram och då kändes det naturligt att lägga till text
på vissa ställen. Från början var det väldigt befriande att inte ha något text fokus alls.

 

– Finns det några tydliga influenser till musiken ni spelar?

– Oj, det blir nog väldigt olika svar för alla i bandet. Vid improvisation skapar man ur ett collage av allas bakgrunder inom musik men i varje ny konstellation, som är intressant, föds också något helt nytt och fritt från ens förflutna.
Jag har vid sidan av min egen musik jobbat mycket i studio senaste åren, Johannes kommer från hårdrock & reggae,
Vincent spelar i Magna Mater och Mårten har varit i frijazzscenen senaste åren.
Trots det spelar vi ju inte någon av de genrerna. Det vi upptäckte från start var att alla ville spela dansmusik i någon form.
Det var svänget som var den gemensamma nämnaren i det alla inspirerats av.

 

– Har fått känslan av att Magnefors stortrivs i den här sättningen.
Kommentar?

– Det stämmer kort och gott, haha. Jag tror han velat ge sig in i något annat än jazz och blev glad när han fann det utrymmet,
men det bästa vore nog att fråga honom själv för ett mer utförligt svar.

 

– Saknar du Den Stora Vilan?

– Den Stora Vilan är ett fantastiskt band att vara med i på så många sätt. Det vore väldigt synd om vi aldrig mer kom oss samman,
så mycket kan jag säga. Nu på fredag känns det ju extra kul att Christian Dyresjö kommer öppna kvällen med ett solo set.
Det var alldeles för länge sedan han stod på scen i Göteborg
(undertecknad håller med, ska bli väldigt kul att se Krigge igen).

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.