Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

hej alla dödliga. nu är vi tillbax!

2021-08-11 av Chawki
Bild : Marcel Tuores

Jaha, då har Göteborg Nonstop kommit tillbaka från sin rensning. När jag väl satte tänderna i det tog det ca 6 timmar med tankepauser. Vägen fram till de timmarna var lång och full av motstånd och förvirring. Det kändes som det värsta sisofysprojektet men det va lätt som en fjärt! 

   Vi som är Göteborg Nonstop Red idag 11 August 2021 är poeten Stefan Falck, konstnären Marcel Tuores även känd som DIORMANNEN, Primadonnan Junoff från Hisingen, konstnären Magnus Sjöbleke också lilla ja Chawki the Chawki. Alla andra är döda, dock inte i Coronan. Det har var cancer och cancer och självmord. Men vi är glada ändå och fortsätter med vårt konstiga nonstop! 

  I vår redaktion har nåra vaccinerat sig nåra inte. Det är bra att köra fifty fifty-modellen, tycker jag. Om nu de vaccinerade snart dör av organsvikt eller om vi ovaccinerade dör av en mutation av Coronan. Framtiden får utvisa vilka som var hjärntvättade. Spännande! Om ja dör får Junoff ta över rodret. Eller Sjöbleke. Eller också dör vi allihop av en jättelik översvämning som dränker Göteborg i ett svep! Om det skulle hända så får DIORMANNEN ta över för han har flyttat härifrån. Vi är alltså öppna för alla olika scenarior. Alla kan ha rätt och alla kan ha fel! En skön härlig förvirring och ovetskap. Bara att götta sig i den. 

   En sak som är oerhört bra just nu är att mänsklighetens dödlighet har blivit så central i våra tankar. Det borde medföra att vi rannsakar våra liv och väljer med större noggrannhet. Vi ska snart dö allihop så låt oss dö som vackra stolta träd med våra kronor  som smeks ömt av himlen regnskurar och blixtar. 

   Nä, nu ska ja ta en kopp kaffe och tänka på affärerna. Har tagit på mig uppdraget att vara Tuores konstlangare. Om ni vill köpa en tavla, innan priserna går upp senare i höst då filmen om Union Carbide Productions visas på Svtplay. Så hör av er! Det är fantastisk serie som avporträtterar Ebbot, Emrik, Björn och de andra stjärnorna när de va riktigt unga och riktigt vilda. Fenomenal Konst, rock och historiska dokument i ett!

Ok!! Good baj Chawki

Primadonnan på SLOWGOLDS släppfest, recension & partyskvaller

2020-03-01 av Primadonnan

   Lördagen den 22 feb var jag inbjuden av Amanda Werne och Chawki till en trevlig klubb. Amanda hade skivsläppsfest på sin nya platta ASKA. Hon gick omkring och myste och hälsade gästerna välkomna. Jag satt jämte EBBOT & TIMO med sin skidmössa på huvet,  som va DJ:s och spelade sköna låtar från 50-70talet. Då kom Maria Kask och satte sig vid bordet bredvid och även Josefine Cederwall dök upp i vimlet. Där kom folk från Uddevalla bland annat klubbägarinnan JENNY QVICK och hennes väninna Anastastia. Alla va glada som kom dit. Trevliga goa människor mellan 30-50 år åsså jag då som är 77. Elias och hans fru gav mig en soda för jag var törstig.

    Chawki gick på scenen och skulle presentera Wernes band, då hon ropade – Där är Primadonnan från Hisingen! Du kanske vill presentera bandet? Undertecknad svarade – Vi gör det med en sång. Jag blev förvånad för jag fick hela publiken att joddla med. Så vill jag alltid ha det! Amanda gick på scenen och Victor satte sig vid synten, Erik vid trummorna och Johannes ställde sig med basen. Hela bandet började spela. Det va änglamusik, med hundra änglar i bakgrunden och en ängel som sjöng så vackert. Alla låtar va magiska. Det va så vackert. MEN det hade vart bättre om TIMO LUNDGREN hade fått sköta ljudtekniken. Basen och gitarren dränkte sången men det visste inte musikerna om. Jag gick till teknikern och sa – SÄNK basen och gitarren och ekot! Hon hörs inte.  

   Så blev det lite bättre i alla fall. De som satt bredvid mig tyckte samma sak. Men Amanda Wernes show va ändå magisk och vacker och lyrisk.  Det va väldigt roligt att få höra henne. Fina låtar. Alla killar verkade va förtjusta i Amandas sång.   Jag har i 40 år haft tre tekniker som varit bra – Bo Winberg, Bob Starander i Spotnicks och URMAS PLUNT. Plunt är anlitad av många orkestrar i GBG och ÖVERALLT och han får det att funka. Bo Winberg och Urmas Plunt va de första i GBG som startade studio. Hos Plunt kunde alla band i Sverige spela in. Amanda skulle ta med sig Plunt på nästa turné.

   MEN samma ljudtekniker gjorde ett jättebra ljud nästa konsert.  ( ja undra om Timo Lundgren som stod bredvid instruerade? Tyckte det såg så ut).

  Amanda Werne fick stående ovationer. Folk gick fram och köpte skivan och fick den signerad, en vinyl-LP. Alla va glada.  Amanda skrev sina autografer i en guldlamé-topp som va så fin.

  Den fräckaste klädseln typ Berlin -44 va Eva Chawki med grågröna byxor med svarta revärer och en kaptenssmäck, snäv jacka, allt i grågrönt. Hon såg ut som en gay-kille från Hitlers tid.   Och MICHELE COLLINS, fru Wartel,  som hade en svart blues och blusjacka med silverglitter på.  Själv hade Primadonnan kråsblus, med tunn långjumper, Beatlesboots  och svarta byxor. Jag fick mkt uppmärksamhet för mitt krås.

    Så väntade vi på nästa show som va SURREAL LOVERS. Jag fick gå upp igen och presentera detta band, utan joddel. Så kom då Matti Ollikainen & Hanna Chawki  upp på scenen med sitt band. Vilka va med där? Jo, Pontus Torstensson, Christian Dyresjö & Sebastian Öberg. Här va det fett, tjockt maffigt ljud, teknikern hade bättrat sig. Det hade tillkommit en cello på scenen med Sebastian, de va nåt nytt för mig och passade väl in i dessa låtar som spelades upp, till publikens förtjusning. Här satt inte Hanna vid nån synt, det gjorde istället Matti som kan hantera vilken synt eller piano  som helst. Han spelar all musik. Det är alltid lika roligt för mig att se Matti på scenen & basisten  klädd till matador som va jättebra.  Hanna kommer in på scenen, hon stod upp med mikrofonen i handen, det va magiskt när hon kom in i en lila kaftan, en guldtopp med paljetter, svarta byxor och silverboots ( såna som jag hade -65, vi kallade dem för Beatles-boots i orkestern). Hanna började sjunga med kraftfull röst och rörde sig fräckt på scenen. Jenny utbrast – hon är ju Sveriges undergroundqueen. Anastasia och jag höll med. Publiken va med på noterna, applåderade och skrek efter varje låt. Pontus va i sitt esse med sina trummor och Matti va som vanligt hålligång över hela pianot. Musikerna va supervirituoser och cellon va häftig. Det va en upplevelse att se Sebastian med en stor cello och vevlira med denna musiken. Mina ögon fastnade på Hanna trots att jag alltid brukar fastna vid trummisen. Hon va magisk och proffsig såsom hon hanterade alla dessa låtar som jag aldrig skulle klara av. För mig är viss surrealistisk sång svåra att hantera idag när man är gammal som jag.  Arren  på låtarna var superba. Hanna va suverän på scenen, det säger jag inte för att jag känner henne. Det tycker JAG, Anastasia & Jenny Qvick. Undertecknad sprang runt med block och penna för att få de rätta vinklarna, både höra och se från alla håll. Det va nästan som att va på en Birgit Nilsson-opera där hon spelar valkyria. Hanna fick publiken att vagga i takt, utomjordiskt, underjordiskt, magiskt. När det va slut skrek alla EN GÅNG TE! & jag skrek ENCORE. Sen fick jag äntligen sätta mig ned för att lyssna på en låt till.

   Detta va två olika shower som på nåt sätt passade ihop, Amanda med sin änglalika röst och Hanna med sin starka röst. Surreal lovers-gänget   borde boka in sig på små och stora scener  i Tyskland. Speciellt i Berlin. Stuket på musiken fick mig att tänka Kurt Weill & Bertolt Brecht, musiken som va under Hitler-tiden va mkt intressant. Jag önskar att jag fick vara med på en låt med mina trestrukna ess i toppen. Hade mina tyska agenter levt idag hade bandet bokats i minst 20 städer, främst Berlin. De hade insett vilken potential de har och kanske hade jag fått vara med som påkläderska.

  Jag upplevde gamla QUE CLUB när jag va i lokalen, lyssnade på banden och såg interiörerna. Köp AMANDA WERNES nya platta! Låtarna är skitbra! NI får vänta en stund innan SURREAL LOVERS platta är klar ( den är under inspelning. )

  Ebbot hade på sig sin vackra, svart/kritstrecksrandiga kostym och va så fin. Han såg manlig och sexig ut. Tur att man slapp hans Gustav Vasaliknande kaftan han har på sig jämt. Likadan kostym hade Samir på sig när han lotsade artisterna in på scen i TALANG på TV. Det var många goa människor där och när jag inte fick nån färdtjänsttaxi så hjälpte de mig att  få en vanlig taxi, gjorde upp priset med taxichauffören och Amandas pappa betalade taxin. Hoppas att vi får samma publik när vi ska spela på FYRENS CAFÈ den 31 maj  med Cosmic Ellington Girls.

Primadonnan recenserar Hannah Tolfs konsert på Nefertiti

2019-01-28 av Primadonnan

     Lyssnar på   P4 i torsdags som sände Hannah Tolf med orkester. Hon är dotter till Tolf som startade Bluesföreningen i GBG och hade den på Marieholmsbåten. Hon är även bokare på Hängmattan. F.d. blues och jazzsångerskan Hannah Tolf sjunger nu eget material. Hon är ju bra med en mkt intressant röst. Hon spelade sin nya låt. Jag tyckte att den var lite inspirerad av Bach. Hon har brett register och ett bra band bakom sig. Basisten Donovan och Tolf  skriver låtar tillsammans och de driver ett bolag. Hon utnyttjar sitt röstmaterial, man tänker sig bort till barocktiden kanske. Man ser en flicka framför sig som går över en sommaräng. Ibland låter hon som en prinsessa som sitter i tornet och väntar på sin prins ( EBBOT). Nu till Nefertiti. Det var fullpackat med folk. Folk från hela Sverige och EU. Klockan var kvart över sju när jag trädde in på Nefertiti. Det var sorl och slamrande med tallrikar och glas. Någon gick upp och presenterade orkestern. Sedan körde de igång. Hanna och pianisten Jonatan Albrektson, basisten Donovan, drums Emil Blomme, körbrudarna Ryd, Shermis och Maja Jerneborg. Det lät väldigt japanskt med dova stora trummor, Godzilla-trummor. Det stora Phil Spectorsoundet kom fram. Jag var inne i Japan på 1300-talet. Det var tyst i början, sen kom ett crescendo, sen var det tyst igen. Det lät som klockorna i Tibet. Låten heter THE ROCK. Jag hör inte texten så bra. Men däremot var musiken intressant, en hel svit av fantasymusik, som en slags popjazzopera. Lite Brötzmusik, intressant för bröderna Wartel, tänkte jag. Tjusigt, det gillade jag. Jag älskar ju vacker musik. Mkt melodiöst men samtidigt experimentmusik.Detta skulle amerikanarna höra, de är ju så enkelspåriga ibland.

   Hannah mixar sången medan hon sjunger. Berättelsen handlar om en kille från Iran. Vad han kände när han kom till Sverige, tror jag, för samtidigt hade jag fem trevliga karlar runtomkring mig så att jag blev distraherad. Hannah sjunger med nätt vacker röst i slow tempo. Det är lätt att hänga med, det låter som en filmmelodi. Bas och trummor låter fantastiskt bra. Skulle passa bra till vilken film som helst i USA.

    Fjärde låten börjar Tolf spela på ko-skällor. Vi kommer in på 1000-talet i Japan. Jag ser Shaolin-munkarna framför mig slå på klockor. Donovan trummade på sin bas. Det var som att Japans kejsare och kejsaren av Kina kom med varsin här och tågade mot varann och jag såg en Godzilla på avstånd.  Prinsessan sitter fortfarande i tornet och sjunger för sin krigare. Kan det vara EBBOT? Här kommer typ den musiken tillbaka som jag hade i huvet -65. Det märks att man inte är ensam om sina musikaliska idéer. Musiken var lyrisk och texten likaså.  

   Detta var en minnesvärd konsert. Jag var tvungen att återvända från 1300-talet till nuet och kylan. Det hade snöat ute och jag var på väg till Hisingen.

  Ps. Primadonnan tackar bandet och kören för en trevlig afton. Och personalen för ett trevligt tillmötesgående.

Primadonnan minglar på Cortex-festen

2018-08-23 av Primadonnan

Jag åkte in till stan för att gå på Stadshuset, emedan Hanna var upptagen
så tog jag jobbet på finissaget av Freddie Wadlings utställning.
Jag minglade omkring i alla vinklar och vrår på restauranter och uteplatser
på Stadsmuseet och framför scenen.
Talade med Henryk Lipp som visade mig på sin telefon
den långa ringlande kön på 200 pers som skulle ha en Wadling/Lipp-skiva
med material som legat gömt i nåt skåp i flera år som Lipp
har gjort i ordning och som Freddie aldrig fick höra.
Det var ju tråkigt att jag ej orkade stå på kö på dagen för att få en skiva.
annars hade jag skaffat en till Hanna.
När jag stod bakom en smutt med Natacha som jobbade där så kom en kille
fram med en nummerlapp – Kan jag få en skiva?
Jag sa – Jag jobbar inte här.
Jag såg väl förtroende ingivande ut. Jag sa att jag är journalist.
Sedan gick jag upp i restaurangen och frågade efter Ebbot.
Och han stod där, stor och pompös och presenterade mig
som Primadonnan från Hisingen för sitt band.
Vi pratade lite om att göra TV i Amerika.
Jag sa att det va synd att han inte va med mig och Duke Ellington
i USA för då hade han blivit kvar.
Men tyvärr var han ett barn då. Synd sa prästen om pigan.
Han tala om att han och hans gamla band som spelade i USA
står på Lisebergs stora scen kl 20.00 på fredag.
Sen gick jag in i uterummet där en konstnärinna som hette
Senita stod som hade känt Freddie Wadling.
Efter det gick jag in i stora hallen igen och pratade med
textilkonstnärinnan Kerstin Olsson som var god vän med Bella & Freddie.
Då kom bartendern Sara från Hakelverket som hade med sig en kille fram och hälsade på mig.
Även en annan journalissa som pratade om Freddies vackra begravning.
Det var dem jag kunde hitta eftersom jag inte kände till vem som var vem.
Jag frågade om folk från Lädernunnan och Sator var där.
– Ja någon är här, men vi vet inte var, sa nån.
Men jag orkade inte leta. Jag var så hungrig så jag höll på att svimma.
Jag rusade iväg och åkte hem för att ta emot ett viktigt samtal från Stockholm.

Primadonnan recenserar Ebbots TV-show och midsommarfirande i Trädgårdsföreningen

2018-06-23 av Primadonnan

Vi snubblade in på Trädgårdsföreningen där det blåste snålblåst och alla var glada
och små bebisar låg halvnakna i kärror
och föräldrar var påklädda, dansen gick på ängarna, sill å potäter åts på marken
bland alla tusen människor som satt i sol och moln och blåst
Gun, Mona och jag gick in i värmen på Grindstugan och lunchade
där träffade vi en gammal fin sommarkollega – Margeau.
Alla hade kransar på huvet utom vi.

Efter denna blåsiga hemska midsommarafton gick jag hem och tittade på Ebbot på TV.
Och Badrock med Björn Skifs.
Jag blev begeistrad särskilt av Lena PH, Sanne Salomonsen och Marie Bergman.
Lena brås på sin mor som var duktig sångerska, vi är båda med i gamla schlagerboken.
sen hann jag äta en skagenröra i avocado innan Ebbot började, med min hemmagjorda mangosmutti.

I Ebbots show uppträdde en kille som hette Rasmus Johansson på trumpet,
han påminde mig om Miles Davis.
Även trumpetaren Johansson från Marstrand som varit med i Diggilo var med.
Ebbot satt i blå nattskjorta
och såg ut som Gustav Vasa med blomsterkrans på huvet
eller en korpulent Jesusgestalt
han sjöng fina låtar och spelade på gitarr och söta lilla gossiga Amanda Werne
sjöng även hon och spelade gitarr och munspel.
Hon är en fantastisk musiker.
Även den vackra fröken Liftig med krans i håret var med och sjöng.

Daniel Lemma sjöng och spelade gitarr, vackert som vanligt, på svenska.
denna midsommarkonsert var från Fiskebäck på en ö.
Jag tyckte jag såg min gamla tandläkare skymta förbi kameran. De var nåra snygga karlar jag såg.
Det måste ha varit förinspelat för det var alldeles för mkt sol och alla var lättklädda.
Det var en väldigt fin avslutning på min midsommarafton, när man har barn och barnbarn på bygden.

Jag hoppas att Ebbot tar med oss i Cosmic Ellington Girls på sin nästa båttur.
Ebbot och jag kan sjunga Summertime tillsammans på ett fint sätt,
men då får hans musiker byta plats med Ollikainen och Nikke Ström.
Jag hoppas verkligen att Ebbots TV-shower fortsätter även om vi inte får vara med.
det var debut förra året med Ebbots TV-show på båttur med Ebbot i 4 delar.
Ebbot på Bryggan eller På bryggan med Ebbot låter jävligt bra!
Primadonnan har en önskan – att han tar med sin bror Peter Lundberg – i nästa program
och där vill vi vara med – vi älskar Lundbergspöjkarna!
Ibland måste man smöra för folk, men detta kommer från hjärtat!


Filmed & Edited by Marcel Tuores

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.