
Det går lite i vågor. Först så är det lattemorsorna, sedan kommer hipsterpapporna på lekplatserna, sedan surdegsghettona och till sist tonåringarna på bussen med…äh de räcker att de är tonåringar. Formulär 1A är ett en sur medelålders akademikerman beger sig på promenad till Närlivs och där förfasas över vad han får se – och har han dessutom i likhet med Bengt Ohlsson ett fast skrivaruppdrag blir det raskt en bitande samtidsspaning.
Jag har inget emot Bengt Ohlsson alls – jag tycker när folk är som mest arga på honom så är han också som mest rätt ute och sådana gryningspyromaner behövs – men hans senaste krönika i DN kändes liksom…lite gjord?
Jag menar hur ofta har man inte läst den där Facebookuppdateringen – eller krönika om dylik åsiktsmegafon finnes – om man av värld som är ute och spankulerar och får syn på den mest intagande av alla syner:
En Ung. Mamma. Med. Sitt. Barn. I barnvagn. Check.
”Oj, va fint liksom, hon leeer mot sitt barn, lägger huvudet på sned och till synes jollrar mot sin lille telning. Symbolen för livet!”
Men så plötsligt raseras allt, solen går i moln och gräshoppssvärmar hopas på slätterna för att sedan välla in över staden.
” Aha en vit mobilsladd! Iphone! Hon PRAAATAR I SIN IPHONE!*#1!!!
Du är en lattemorsa också, erkänn!”
Kulturskymning
Den försträckta herren torkar kallsvetten ur pannan, tar sig om innerfickan, och tar fram sin Samsung Galaxy med jätteskärm (nej, det är ju mer civilingenjörstypen, som just tagit steget från sin gamla Ericsson med rejäla knappar till smartphonevärlden) och ringer.. – barnavårdsnämnen tänker du?
Fel. Det här är Moleskine® mannen.
I Moleskinemannens medvetande blir dylika observationer – surdegsbröden, 7-elevenkassörskan som inte kan huvudräkning, 20-åringarna som fotograferar sin kycklingssallad – nämligen en veritabel guldgruva av spetsfundigheter och insikterna sparas likt borrkärnor för framtida utvinning.
Han antecknar upphetsat i anteckningsboken med Rotring-pennan med extra fin spets.
Kombinera det sedan med andra dolkstötslegender – lågstadiebarnen som vägrar stänga av sina mobiltelefoner, kanske nåt citat från David Eberhard – och du har en medelålders-intellektuell-man skriver krönika i DN formulär 1B.
Kasta dessutom in lite lösryckta filosoficitat i fetstil så vågar ingen dessutom ifrågasätta dig – det skulle ju avslöja hen som obildad.
Vad tycker jag själv då i frågan? Har jag någon åsikt, eller ens en poäng?
Människor är i stort de samma, och inget plötsligt tekniksprång har i grunden flyttat gränsposterna för vår varseblivning på något särdeles illavarslande vis.
Var det inte nyss det var farligt med framåtriktade barnvagnar? Videovåld?
Jag är ju ibland den förste att ironisera över tidens tecken och fnysa över hela bordssällskap djupt nedsjunkna i sina mobilbestyr – men hoppas att jag aldrig blir nån surkart som kokett hasplar ur mig ”nä jag har gått tillbaka till min gamla 3210”, och ”Facebook va ä dä, vill jag veta vad grannen gör går jag tvärs över åkern (Gärdet) och knackar på”
Jag älskar Facebook och tycker min Iphone är den bästa teknikprylen jag haft sedan kulspetspennan.
Jag har ibland t.om med den in på toaletten. Inte av ängslighet, och jag tänker inte instagramma resultatet.
(Bengt Ohlsson skriver att han använder sin Iphone 5 till att ta bilder på saker han ser och skicka till folk han tycker om.)
Finns bara inget ställe en Iphone kommer bättre till pass – i total enslighet.
Läste t.ex. Bengt Ohlssons krönika med den under en långsittning, och skrev det här texten.
För övrigt unnar jag småbarnsmammorna alla smartphones i världen. För hur jävla smart i huvudet blir man av att bara kommunicera med en dreglande 3-månaders bäbis hela dagen?
Fotot ovan är taget av Hans Malm som också fick illustrera DN:s artikel. Bilden kommer från serien #mobilism