Den senaste tidens debatt om Stenaterminalens vara eller inte vara är viktig. Den har satt fingret på stadens skriande behov av ny central mark nödvändig för att möta morgondagens behov av bostäder för en växande befolkning. Samtidigt har frågan – genom en rad uppmärksammade kampanjer – fått en olycklig populistisk låsning. Ty Göteborgarnas tillgång till vattenlinjen handlar långt ifrån bara om Masthuggsterminalen.

Göteborg vill vara en levande hamnstad, och Stenabåtarna har varit och är en omtyckt del av stadsbilden. Trafiken som den är förknippad är en med en mindre uppskattad sådan, men trots allt ett nödvändigt ont för att bedriva godstrafik då passagerartrafiken sviktar. Men jag vill med denna text inte låsa fast mig vid Stenaterminalen, utan istället peka på vilka andra möjligheter göteborgarnas längtan efter vatten ger.

Mellan till exempel Majnabbe-terminalen och Masthugget finns en lång naturlig strandpromenad till vilken allmänheten har fritt tillträde. Måhända är den inte fullt gullifierad, med generösa planteringar, glasskiosker och grusgångar. Men den finns.
Jag talar ju nu naturligtvis delvis om den ymnigt utbredda fiskhamnen vilken nog ingen sann göteborgare med självaktning skulle drömma om att kampanja bort.

I fiskhamnen är det alltid någon aktivitet, de flesta dagar i veckan. Från enstaka båtar som landar fisk- och skaldjur natten till måndag, men även långtradare med odlad lax som går i skytteltrafik mellan Norge och Sverige. Med kylaggregat som säkert är värt ett eget ozonhål.
Men visst, vi gillar fisk, vi gillar truckarna som surrar omkring och vi gillar måsarna och kråkorna som slåss om slamsorna som hivas rätt ut på de öppna asfalterade ytorna.
Fine, tycker jag.

Men tittar man samtidigt på hur Fiskhamnen rent planmässigt är utnyttjad är det inte utan att man funderar. Låga enplans-baracker utsräckta efter en lång lång yta, och bortanför det står trailers uppställda. Fiskhamnens trailers.
Borde man inte rimligen kunna utnyttja denna yta bättre?
Kanske bygga på höjden, med nya mindre stinkande lokaler, eller i alla fall inte effektivt skärma av älven från cykelbanan via parallella huslängor?

Jag har en liten vision: Den handlar om att rusta upp fiskhamnen, göra den mer koncentrerad samt göra naturliga promenadstråk varför inte kantat av fisk- och skaldjursrestauranger?
Varför inte en liten saluhall med små stånd dit även allmänheten kunde få tillträde?
Faktum är att alla möjligheter redan finns. Rusta upp de gamla pirerna och spola bort måsskiten!
Tala om folk att man faktiskt får vara där, istället för att snöa in på Stenabåtar!

Ett av de märkligt frånvarande frågorna i diskussionen handlar om Amerikaskjulet.
I Amerikaskjulet har vi en arkitektonisk viktig byggnad i absolut bästa läge precis vid vattenlinjen.
Fastigheten ter sig välbyggd och åldrad med charm, och har naturliga terrasser och avsatser som vetter åt älven.
På kvällarna spärrar man dock av den naturliga ”strandpromenaden” med stålgrindar.
Varför, är då den stora frågan?

I Amerikaskjulet ligger idag mest kontor. Vaktbolaget G4S har sitt högkvarter här, samt även större delen av en stor parkering. Norstedts Juridik (ett bokförlag!) ligger här, samt även Göteborgs Hamn som ockuperar övervåningen. Som kontor. Why?

Ett av stadens mer historiskt intressanta byggnader och lägen – amerikabåtarna lade ju till här – ockuperas av vaktbolag och bokförlag, när byggnaden i sig vore klippt och skuren för att hysa för allmänheten mer relevant verksamhet, som till exempel ett restauranghus med redan befintliga uteserveringar på avsatserna. Med kvällssol.
Där står idag mest vaktbolagets jourpersonal och röker.
Men de har väldigt fin utsikt.

Jag tänker mig att man skulle kunna bygga en bred cykel- och gångbro från Kampanilen, över Oscarsleden och ned till Amerikaskjulets nuvarande väl tilltagna parkering.
Fastigheten i sig skulle enligt min lekmannablick behöva högst måttlig ombyggnad för att tjäna sitt syfte som ”nöjespalats.”
Inte heller finns några grannar som störs.

Efter det rustar vi upp och effektiviserar fiskhamnen, gör den attraktiv för allmänheten via promenadvägar och nyetableringar samt knyter ihop stråket med Mariaplan.
Allt behöver inte handla om centrum och ”5 minuters gångavstånd”.
Tvärtom behöver Göteborg fler perifera noder. Och vi slipper göra oss av med ett populärt inslag i stadsbilden..

Den här texten löser knappast Göteborgs bostadskris.
Inte heller besvarar den frågan om Stenaterminalens vara eller inte vara.
Den vill bara peka på det inte behöver vara allt eller inget.