Jag bestämde mig för att åka till Jubileumsparken i Frihamnen, smyginvigt 2014 men som passerat lite under radarn på min horisont. Varför? Tja, jag är ingen stor badfantast och ingen bastare av finskt snitt heller. Dessutom hade jag nog föreställt mig en lite mer kommunalblå prägel på det hela.
Men nu var jag i krokarna ändå, och ville egentligen mest duscha och tänkte sedan pysa iväg.
Vädret var ju dessutom rätt gråmulet när jag kom, och plurret lockade väl inte direkt: även om jag hade badbyxor och en fleecefilt som jag knyckt nånstans.
Frihamnsporten är hållplatsen och enklast tar man sig dit med buss.
Öppettiderna är typiska sommaröppettider. Helt rimligt, även om man nu stod där och hände på låset.
Det visade sig att jag hade rätt fel i mina fördomar om Göteborgs nya jubileumssatsning. För här var det ju riktigt trevligt! Blir grymt imponerad faktiskt. Soft stämning, man har behållit den råa charmen som finns i området och format sig efter natur, vatten och länkat tillbaka till Göteborgs historia som varvstad men vågat titta framåt.
Mot kontinenten är min omedelbara association: Berlin, Antwerpen, Köpenhamn kanske.
Man har inte pyntat sönder det, organiska former, rostiga detaljer och bryggångar där inte varje planka är helt vinkelrätt avsågad. Min tanke är kanske att Stylt Trampoli varit framme, men det visar sig vara en Berlinbyrå som lagt sin hand på skapelsen: Raumlabor heter de tydligen.
Jag är inte helt förvånad.
I en monter precis vid entrén kan man botanisera lite sommarläsning, och donera avlagd.
Omklädningsrummen ser lite spartanska ut men det är meningen. Detaljer med gamla glashalsar, gamla förvaringsskåp förnekar inte det faktum att allt är helt funktionellt. Man kan låsa in sina grejer och till och med låna tofflor.
Det gör jag. Laddar mobilen med, medan jag tar en het välbehövlig dusch, rakar mig till och med minsann!
Nu spricker solen upp. Jag hänger mina badbyxor på tork på ett räcke. Det finns två omklädningsrum med dusch, dock lite oklart vilka som är för herrar och vilka som är för damer och man vill ju inte stå där helt näck så jag duschar med dem. Men det ger sig, männen håller till där jag också gör.
Jag soltorkar i värmen vid poolen.
Rätt maffig inramning måste jag säga. Det är bara en liten kant som skiljer det biologiskt renade vattnet i bassängen och det vindlande hamninloppet.
En funktionärshytt – som består av kapellet på nån gammal båt – med personal spelar lågmäld med klart njutbar musik, fransk hip hop och sånt. Personalen har nog inte så himla mycket att göra just idag, men är softa och skulle lika gärna ha jobbat på Café Varvet på Brännö. Hipsterfaktorn är hög, men vad fan gör det?
Jag gillar att vara här.
Allt är helt gratis. Bastun ser ut som ett urtidsdjur på ben – eller bakdelen på de där mekaniska robotstridsvagnarna i Rymdimperiet slår tillbaka.
Jag klättrar upp, värmen står på och det här med att den skall förbokas visar sig vara en klar överdrift.
Men jag skall inte basta just idag utan beundrar mest utsikten.
Jag lånar en bok ur biblioteket istället, en Nesböe. Den verkar bra.
Fast Zlatan måste ju vara med på ett hörn såklart.
Jag sitter där mycket längre än jag planerar från början, i godan ro. Svartvita flugsnappare viner genom luften, gaffeltruckar surrar på andra sidan stängslet på något stort VVS-lager och kustbevakningens muskedunder radar upp sig på andra sidan viken.
Fan vad fräckt tycker jag just nu.
Vi går lite på Sightseeing.
Här finns även en boulebana, och kloten ligger bara och väntar på den som är sugen. Det är ingen faktiskt, fler borde hitta hit.
Man får lite känsla för miljön i alla fall.
Grenar av pil smeker en i ansiktet, nyponsnår och tistlar latar sig upp mellan stenverket.
Det finns en brygga med jollar som barn kan få åka i, med instruktör såklart – eller lite äldre barn som redan lärt sig att segla.
Båtsmåfolket piper omkring på fjärden rätt bra, inom viken ty det friskar i rätt hyggligt. Det lär även finnas rollerderbyarena, men den hittar jag inte.
Den enda invändningen jag kan ha är att det borde finnas någon enklare servering/café. Varför inte crêpes, glass och ekologiskt kaffe? Det borde vara poppis och dra in en del slantar.
Men det kanske kommer.
Utanför själva entrén finns det odlingslådor och det prunkar verkligen lite överallt.
Jag blir dock så hungrig att jag nyper två gula körsbärstomater på vägen ut, fastän man inte riktigt får då det är privata odlingspallbäddar. Det finns även en lekplats med torn och grejer, så inga ungar behöver gå sysslolösa.
Mer info om Jubileumsparken hittar du här.
