I samband med en annan text om reklambilder som publicerades igår på Göteborg nonstop konfronterades jag med ett påstående i kommentarsfältet som jag bestämde mig för att försöka kolla upp. Gör inga som helst anspråk på att ha funnit något vetenskapligt grundat sanning, men jag begav mig helt enkelt ut på stan för att empiriskt och medelst okulärbesiktning utforska om framkastad tes höll.

Problemformuleringen löd såhär:
”Tittar man omkring sig på Göteborgs gator idag utgör den här typen av reklam ungefär 50 %, den utgör dessutom nästan 100 % av alla avbildningar av kvinnor i staden just nu, vad tror du unga människor och barn får för bild av kvinnor när detta är det enda de ser?”

Jag började min promenad kring St Sigfrids plan och började där dokumentera gatureklamen med en vanlig mobilkamera.
Det mesta av utomhusreklamen i samband med hållplatser och offentliga miljöer i centrum kontrolleras av JCDecaux, ett franskt multinationellt företag som har alla de stora konsumentinriktade kunderna, varför jag valde att just följa en ordinär spårvagssträckning med utlöpare till andra kommersialiserade stråk.

På St Sigfrids plan kan det se ut så här. Jag besöker alla spårvagnskurer och det mest sexistiska jag kan hitta är en uppmaning att resa med Stena Line till kontinenten.

Jag fortsätter vandringen inåt stan. En reklam för Cirkus Scott, otaliga valaffischer inför det stundande EU-valet.
Inget värt att notera egentligen, det är samma reklam vid Liseberg ungefär.
Vi får veta att det ligger ett McDonalds i faggorna.

Vid Korsvägen händer det dock grejer: Vi närmar oss Mammons tempel och det är väl rimligt att tänka att det är här vi skall hitta de verkliga bottennappen.

Men okej, vi hittar faktiskt affischen som startade gårdagens debatt, i lite mer obesudlat skick.

För säkerhets skull har någon varit framme och skylt den unga modelldamen i skrevtrakten med grön färg.
Saknar någon en burk eller är det rea någonstans?
Vill inte direkt uttala mig om bilden, det är en kvinna i baddräkt och jag har fått lära mig att då jag är av manligt kön inte har rätt att uttala mig om dylika ting.
Och absolut inte vet hur det kan leda till ohälsa hos unga kvinnor.
Men några större personliga svallvågor – vare sig hormonella eller ideologiska – erfar jag inte.

Även om hungern börjar göra sig gällande…

Är det ett subliminalt sexistiskt budskap med korvreklam?

Bara 29 kr. Sedan när jag väl kommer in vill expediten ändå ha en tia till, fastän jag undanber mig dricka. Nåväl.
Jag börjar bli uttråkad av ständigt samma Willys och Stenareklam. Jag gissar att de räknat ut att folk kliver av på olika hållplatser, och därför betalar miljonbelopp för att finnas på alla?
Cynisk affärsmetod.

*Gäsp*

Men så smäller det plötsligt till: Samma företag som blev föremål för gårdagens bilddebatt har en annan modell ute.
Och den ser faktiskt rätt tafflig ut, med en tillsynes märklig kroppsställning och konstigt, suktande ansiktsuttryck.
Ja, det här var faktiskt lite unket.
Om den första bilden mest signalerade lite dålig budget men okej avsikter tycker jag att denna borde kastats redan efter första kontaktkartan.

Något större budget har förstås H&M, vars baddräktsreklam pryder en rundel vid Lasse på Heden.
Jag kan inte bestämma mig för om jag nödvändigtvis tycker att den är sexistisk, eller om den bara är konstig och ful.
Noterar de brett särade benen, onaturliga posen med fötterna, handen konstigt nära skrevet.
Dessutom supersmal, som alla modeller i H&M:s kampanj exakt just nu verkar vara.
Hade jag haft en spann extra grön färg hade jag nog gett mig på deras utomhusreklam istället.
Men mest för att de tycks dumförklara sina kunder.

Att påstå att det är helt dominant inslag i stadsbilden är dock en tes som finner föga genomslag via min lilla undersökning.

Att anklaga dessa reklambilder av två kvinnor för snedvridna kroppsideal för att de lyfter fram Viktväktarna som en fungerande metod för viktminskning – njae…

Man anar att åtgången på hälsotidningar varit strykande, med den strategiska placeringen av kiosken strax intill.

Det enda nakna och exponerade i den här affischen för Göteborgs Dans- och teaterfestival är några rejäla klyftor på mansrövar.

Återigen: Snark.

Steve Angello är i faggorna.

En butiksreklam med en tjej som dricker kaffe och förordar detta beteende på nämnda kedja.
Lite spejsat sminkad, kan i sammanhanget bara se att det är positivt. Kul brud, kanske?
Det är ju en partygata sägs det – Avenyyyn.

Får använda min fantasi kraftigt för att se något sexistiskt i den här bilden.

Men – med ett skohorn och vaselin så?

Kanske det dock finns en poäng i att det är förvånansvärt få män som varit avbildade hittills (möjligen slump, det finns ju gott om Dressman och Axe-reklamer också annars).
Lars Adaktusson tar igen den kvoten med råge.
Djupt försjunken som han är bakom sina viktiga dokumenthöger.
1 poäng där till kritikersidan.

I övrigt domineras utbudet av reklam för Willys, Stena och en Donken.
Samma skit överallt.
Men det är klart, tittar jag in på Kapp-Ahls damavdelning är scenariot annorlunda.
Där blir jag emellertid bortjagad av butikspersonal understödd av vakter – min kamera är inte välkommen trots att jag bedyrar mitt ärliga uppsåt.

H&M återkommer dock, med samma trötta estetik. Jag ser den knappt längre. Men det är knappast så att den helt dominerar.

Helt vanlig butiksreklam för damkläder. Inga konstigheter – två snart medelålders damer som åker gondol i Venedig, påpassligt nog iklädda den här butikens kläder. Jag karvar mig knappast i armarna med ASSA-nyckeln.

Lite konstig reklam för Wallenstam och deras nya butiksgalleria på Avenyn.
Det finns en stilig skäggprydd herre också men han glömde jag att fotografera.
Annars hyggligt smakfulla bilder tycker jag, i den här stilen.
Det kommer att säljes exklusivt dammode, blir min sluga analys. Men även herrkonfektion, inte lika mycket dock.

En kvinnlig elitidrottare gör reklam för en av sina sponsorer: Sportdryck.
Att använda idrottspersonligheters vältrimmade kroppar i det här sammanhanget tycker inte jag är långsökt.
Om jag var aktuell med en bok om Göteborg är det också rimligt om den staden förekom i marknadsföringen.

Den här bilden (från H&M, who else?) tycker jag dock är över gränsen, framför allt när den presenteras i samband med en massiv kampanj med samma anslag överallt: Konstiga marsmänniskor med långa ben.
Har annars tyckt att H&M brukar vara rätt okej.

Lustigt nog har någon klistrat en textremsa över magen med reklam för att gå och se en oberoende teaterföreställning.
Ingen kritik alls mot modellen inbäddat, men det funkar ju onekligen som marknadsföring då alla måste gå fram och kolla vad det står.
Blir stora A på det tricket, och inget är dessutom förstört!

Jag vet inte riktigt vad kampanjmakarna för H&M har fått i dricksvattnet denna gång, mest troligt är att de bör byta byrå.
För att de förfular vår stadsbild och kastar miljoner i sjön, då väl ingen tänkande människa kan attraheras av den nuvarande kampanjen.

Det finns således enligt min högst ytliga exposé visst fog för att säga att det finns kritik att rikta mot modeföretagen och deras reklammakare.
Men att påstå att den här typen av bildreklam utgör 50% av all utomhusreklam i stadsbilden är helt enkelt inte sant, och att all reklam som porträtterar kvinnor skulle vara djupt schablonmässig och sexistisk kan jag heller inte skriva under på.
10-15% ligger nog närmare sanningen.
Och då skall vi betänka att dessa modebilder är överrepresenterade i min fotodokumentation.

Men det var bara idag, läsekretsen är högst välkommen att bidra till en fördjupad resa.
Med bildbevis.