Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Metallkonstnären som smyckar skådisarna

2022-02-15 av Magnus Sjöbleke

Ringarna i Ostrich tillverkas av silver eller guld

Hon är silversmeden/designern och konstnären som just nu befinner sig i modevärldens rampljus och syns i tidningar som Vogue, Damernas värld, Femina, Placa, DI och GP.

Då jag känt henne ett bra tag så lyckas jag ordna ett möte på ett café på Södermannagatan, på Södermalm ett stenkast från Paulas studio som är inhyst i en kexfabrik från sekelskiftet och Göteborg Non stop får en exklusiv intervju.

Paula Pantolins design sticker ut hakan, är konstnärlig, poetisk och humoristisk, och helt egen. Hon är mer en konstnär än designer, enligt egen utsago

Det är smycken som dessutom bärs av flertalet skådespelare, artister och modefolk

Förutom NK så har hon ett samarbete med Re Robe där de säljer en del av hennes ”pre loved” kollektioner som varit utlånade till press eller varit på scen eller gala.

Det var en reporter på Dagens Industri som kände någon som hade köpt Paulas smycken och sedan blev det en kedjereaktion.

Paula släpper just nu en herrkollektion och flera nya kollektioner som till stor del är skapade av återvunnet material. De kommer att synas i bl. a Femina, Elle, och Plaza under våren. Och på flera skådespelare och artister som är bland hennes kunder.

Men det har varit mycket kämpande på vägen dit.

Paula har ställt också ut sina Törnekronor i New York. Det var arbeten i silversmide som törnet som Jesus hade vid korsfästelsen enligt bibelns berättelse.

– När jag gör något sådant så befinner jag mig själsligt på klipporna vid Jerkholmen, de jag älskade som barn, säger Paula.

Paula har alltid haft humor och känsla för estetik och yta. Det märkte jag direkt när jag lärde känna henne. Och då vi röjde ur allt ur en lägenhet och gjorde utställning ihop med två andra konstnärer 1991.

-Och poesi, tillägger hon.

Paula fick nyligen sitt stora genombrott och nu har tidningarna stått i kö för att få skriva om hennes smycken och om henne.

Paula tecknar sig fram till sina idéer. Det taktila i smyckena är centralt för dem. Det är minnen av beröringar av berg, hav och sand. De är sköna att röra vid som t.ex Dune och Ostrich.

Och just på det här caféet där vi ses sitter Paula ofta och tecknar.

Jag har känt Paula sedan hösten 1990 då vi gick konstskola ihop och lärde känna varandra.

Hennes barndom präglades av att klättra på vertikala klippväggar vid barndomens hus, det handlade om långsimning ut till öar och om närkontakt med naturens strukturer.

Upplevelser som nu är kärnan till hennes smyckesdesign.

Huset låg i den södra delen av Göteborgs skärgård. Det var inte många meter till havet.

Senare blev det kollektiv i detta hus. Paulas pappa var mitt i kollektivet som hette Hotell Galenskap.

Dune handlar om något både taktilt och visuellt från naturen.

Paula berättar om Dune. Det är armband, ringar och örhängen.

-Dune har sådana ränder som bildas i sanddynorna vid havet, förklarar hon.

Med kollektionerna Ostrich, Dune, Spike, Cross chains och planet nine är något som människor i ropet vill ha.

Kollektionerna i Pantolin Jewellery är lyxiga.

”Jag tittar inte på någon annan”

Paula skissar sig fram till hur hennes smycken ska se ut. Ofta sitter hon på caféet där vi träffas.

Hon har svårt för att förstå varför människor sneglar och inte hittar fram till egen form och uttryck.

– Jag tittar inte på någon annan, säger Paula.

Pantolin Bagatelle är ett annat av Paulas varumärken som befinner sig bredvid Pantolin Jewellery men som ofta säljs på samma ställen.

De skyltas ofta som Pantolin/ Bagatelle.

Hennes kollektioner säljs på NK i Göteborg och i Stockholm, på hemsidan och i andra utvalda butiker.

Märket Pantolin Bagatelle står för vad hon kallar ”affordable luxury”. Och är något enklare smycken.

Man kan få intrycket att Paula har lätt att nå sina mål. Men det har varit en svår resa.

Bland annat med en svår nackskada på vägen. Läkaren sade att hon inte skulle kunna fortsätta att vara silversmed.

-Du ska få se, sade Paula till läkaren. Och hon förklarade hur många år hon lagt på utbildning. Det blev startskottet till att utveckla vad som står för dörren i dag..

– Först gick jag på Hovedskous, och sedan på HDK med inriktning smyckesdesign.

-Dock är jag i själen konstnär.

-Mitt liv har varit kaotiskt.

-Att kunna skratta åt det svarta är mitt sätt och min styrka för att ta mig igenom det.

Ostrich ritade hon redan 2016.

Det dyker förstås upp kopiatörer i stort sett bakom varje hörn.

-Jag blir förstås ledsen när det händer.

-Men jag tacklar det och det blir en revanschreaktion.

I Ostrich finns ”nops”, inspirerade av strutsens hud.

Paula visar ett annat smycke från kollektionen Spike, som har inspirerats av punken och jag får även se ringar av både silver och guld från kollektionen Ostrich, vilka är inspirerade av strutsens hud med dess ”nops”, i vilka fjädrarna fäster. Smyckena är täckta av samma ”nops”, som ett slags knottror. Och i bottnen finns strukturer som erinrar både om huden, men med en samtidig referens till västkustens klippor.

Paula var ute tidigt med att förhålla sig till hållbarhet.

  • -Jag vet precis allt om ursprunget för metallerna och ädelstenarna.
  • -De är kontrollerade och hållbara.
  • -Men det var det ingen som fattade när jag började med det.
  • -Jag var ute för tidigt med ett sådant förhållningssätt.

Hennes man kommer från Stockholm

– Jag ville vara fri och utan partner men man kan inte motstå kärleken när den väl dyker upp.

Familjen har flyttat många gånger innan.

Det har varit kråkslott och udda boenden av många sorter.

Dessutom har det bredvid behövts extraarbete i butik med pendling för att få det att gå ihop.

Barnen som är kreativa som sina föräldrar ser positivt på det hela.

”Då kan jag få ny färg på tapeterna” och ”killarna är snyggare i Stockholm” är sådant de sagt.

Paula börjar veva med armarna och jag trycker av ett par foton.

Paula har alltid sina smycken på sig i vardagen

-Det lyfter mig, säger hon.

Idag bor de på Lilla Essingen.

-Jag har alltid simmat långsim, därför passar det bra att vi bor där.

Lilla Essingen, dit de flyttade från Göteborg för en tid sedan, blir en bra blandning av vatten och stad som passar Paula som handen i handsken.

-Jag känner mig som den bästa versionen av mig själv just nu, säger hon

Vi avslutar. Jag ska titta vidare på Stockholms designvärld och Paula ska leverera smycken till en skådespelerska och buda några andra till ett modeevent i London.

https://www.instagram.com/pantolinjewellery/

Black Life Matters Demonstration Heden Göteborg, 7 June 2020, Coronatidens krafter?

2020-06-15 av Goteborg Nonstop
Foto: Collins

  Vid entrén till parkeringen vid Heden samlades mest unga, engagerade, skyddsmaskerade människor och en person som delade ut handsprit till de som ville ha.

Långt bort hördes en uppmickad röst från en dålig ljudanläggning. Jag kunde inte tyda orden men tonlägen var bestämd och folket som hade samlats runt den tillfälligt uppbyggda scenen svarade med intensiva applåder och upprepade slagord.

  Jag kunde inte se mycket av de flestas ansikten men folkets kroppsspråk skapade en allvarlig stämning. Många deltagaren höll handskrivna plakat med bl.a orden:              

NO JUSTICE  NO PEACE

  Talarna slutade och folkmassan började strömma framåt mot Avenyn och vidare på Vasagatan, med deras slagord på wellpapp högt över huvudena.

Jag var förvånad över vilken diversitet det finns i Göteborg! Så häftigt att  kunna känna den väldiga kraften här.

I den respektfulla men ändå för mig för täta gruppsamlingen gjorde jag valet att vänta vid Avenyn tills tåget återvände.

Jag lyssnade till ”Black Lives Matter” – livemusik på gatan medan jag väntade.

 I min fin designade ansiktsmask hejade jag på och applåderande längst Avenyn (den enda åskådaren) när demonstranterna passerade mot Götaplatsen. Deras samlade krafter fick mig nästan att lyftas av marken! Jag fick näven i luften som svar.

Min dotter Josephine och hennes kompis Emelia följde med på hela tågresan

De förklarade efteråt att just pulsen på demonstrationståget och de gemensamma rösterna gav mening och styrka till de unga samlade krafterna. De kunde glömma sig själva och stå upp för något större och med ödmjukhet inför världen ropa ut deras frustration. Rösterna var som tryck i ett ånglokomotiv och det kändes att folkmassan gick av sig själv, sa Josephine. Det var deras förenade röster som gav en sån kraftfull skjuts till tåget. Alla visste varför de var där och ingen stod likgiltig inför demonstrationens syfte.

  Själv tyckte jag att poliserna som gick med tåget verkade berörda av ungdomarna (vem skulle inte vara det?) Jag hade önskat att polisen också höll upp egna plakat med ”no justice no peace”….det är klart möjligt!

På vägen hem träffade vi en mängd unga människor (båda vita och svarta) som var nöjda med att de hade lyckats skapa något betydelsefullt den dagen och som förhoppningsvis skulle leda till förändring!

  Demonstrationens intensitet och tempo, tolkade jag, inte bara direkt relaterade till tragedin över George Floyd men också orsakat av Coronavirusets fångenskap. Folket blir plötsligt tvungen att ta tag i sina egna krafter och verkligen göra något konstruktivt med dem.

Oroligheterna som media har rapporterat om ägde inte rum under demonstrationen, vilket polisen mycket passande har påpekat offentligt!

Text: MICHELE COLLINS

CHAWKIS årskrönika 2019

2019-12-22 av Chawki
Teckning: superfreakbaba

Göteborg Nonstop Red. sitter hemma i nån slags halvkoma efter att redigerat 24 st julkalender avsnitt de senaste veckorna bland allt annat jippo som ständigt händer. Livets kaskad av händelser som ska tas hand om och pareras på ena eller andra sättet. Känslor som ska kännas och praktiska bestyr som bara ska fixas. Finns det en minut över kan man passa på att analysera och  döma sig själv om det inte råkar dyka upp en god vän som trollar bort alla dåliga tankar med en kram eller lite hälsosamt tjafsande om i stort sätt va som helst. 

  Fredagens gig med Primadonnan va kaotisk som väntat. Ett socialt experiment mer än en konsert. Donnan drog dit en violinist som ville hänga upp sin backdrop med FB-länkar och självporträtt under vårt gig. Jag fick spader och sen fortsatte irritationen pga en pösig ljudtekniker som inte hade tillräckligt med närvaro att vinkla högtalarna något så att man kunde höra sig själv när man spela. Men Wartel på trummor blev räddningsplankan mentalt. Han bara tutar å kör och slår och de känns alltid bra. Primadonnan fick gallstensanfall mitt under konserten men proffs som hon är så stod hon tappert kvar och showade lika galant som alltid.

   Sen fick GBG NONSTOP Red en kväll denna veckan med ÄLGARNAS TRÄDGÅRD som firade 50-årjubileum.  De är INTE pensionärer allihop, ännu. Och de spelar  fortfarande allesamman  eller håller på med annan konst, på varsitt håll. Dan Söderqvist håller ställningarna i Twice a man. Sebastian Öberg gör filmmusik och insatser med  DE DUMMASTE och Niels Jensen & många andra. Andreas Brandt spelar mest hemma för sig själv men de händer att han dyker upp med sin falsett och fiol på puben i Majorna. Älgarna har inga planer på att spela ute utan träffades bara. Kanske för att känna tidens vingslag eller minnas gigs med liggande publik. På 70-talet låg folk ner på utplacerade sammetskuddar & lyssnade på konsert.  Batteristen Henrik Wartel berättade att han såg Älgarnas Trädgård i Karlstad på den tiden.  Raggarna bestämde sig för att ta tillfället i akt och slåss med hippisarna som hade samlats i byn. Så de blev slagsmål. Wartel uppskattade för övrigt Älgarnas spelning.

   SEBBE ÖBERG berättade om en mystisk film han gjorde och som visades, ( gissar jag ) på konserterna. Filmen blev stulen och minnet av och  magin runt den stulna filmen är så påtaglig att  GBG NONSTOP  inte kunde låta bli att göra en parafras på det legendomspunna verket.   En sämre variant av Öbergs  stulna dubbelåtta-rulle, snabbt  ihopsatt på ett dåligt dataprogram med Öbergs  cellospel som ljudläggning. GBG NONSTOP har klippt och lekt  med cellospåret hejvilt. Vi vågar förstås inte lägga ut vår 50-årspresent till avantgarde gänget ÄLGARNAS TRÄDGÅRD utan Öbergs tillåtelse efter att nu ha snott både idé och musik utan att fråga om lov.

   Pga bristen på liggande konserter med sammetskuddar slängda över golven 2019 så väljer GBG NONSTOP RED att stanna hemma i sängen och lyssna på Spotify. Årets etta på Spotifylistan blev M-ROCK, alltså EMRIK LARSSON med låten PARTY ZONE. Den brukar ja sätta på minst en gång om dan för att komma i partymood. Ja vill alltid va i partymood, måndag till söndag. Ja tycker Larsson har lyckats göra en väldigt svängig dänga, man glömmer sitt svårmod, blir  lätt och man vill dansa. Jättebra Larsson. Tvåa på listan är CONNECTED med STEREO MC, sätter på den varenda gång ja tränar Taiji. Funkar jättebra.

   För att sammanfatta året vidare så känns det rätt spännande inför 2020. Folk börjar äntligen bli lite förbannade. Lundell ska dra in ÖPPNA LANDSKAP om svenskarna röstar på SD. Göteborg stad vill dra åt snaran när det gäller kulturen i stan och det väcker reaktioner. Folk börjar vakna. Det är härligt. 2020 blir nog ett häftigt år. Vad som helst kan hända. När folk har kniven mot strupen då skakas andarna å kommer ut i de fria.  Kära göteborgare, varför inte göra nästa år till en rolig fest? Ni som är ljudkänsliga och inte vill ha levande musik i samma hus som era bostadsrätter i city, flytta till Askim eller skaffa öronproppar! HIGAB, skärp er för fan. Ska ni ta kål på alla konstnärlig verksamhet med era ständigt pågående chockhöjningar av ateljéer och replokaler i stan? Den sista frågan, vill vi ha en rolig stad med  fri musik och konst eller ska de kommersiella krafterna helt och hållet ta över och styra oss som kollin med hjälp av mobiler, nyfascistisk politik and so on?

  Slutligen vill GBG NONSTOP RED tacka alla som har medverkat i vår julkalender och alla som har tittat på den. Det är en lång lista människor som har bidragit på olika sätt och alla har varit lika viktiga med sina insatser. Så STORT OÄNDLIGT TACK till ESTRELLA RYDMAN, MICHELE COLLINS, JESSICA BERNTSSON, TURE BERG, JACK FUGLSANG, EVA NORRMAN CHAWKI, TOVE WEBERG, OLOF RHODIN, ULF ELFVING, MATTI OLLIKAINEN, JOSEFINE CEDERWALL, YOYO SUECEDO, BRÖTZGÄNGET, HENRIK WARTEL, BOSSE SJÖQVIST, JOACIM ALDÈN, DANIEL LEMMA, JOHNNY LARSSON, THOMAS HALLING & alla TITTARE! Om jag har glömt nån så får ni skälla på mig. PRIMADONNAN Å ja tackar även oss själva och nu ska vi luta oss tillbaka minst en vecka och bara rulla tummarna.

GOOD BYE och GOD JUL!

Primadonnan lyssnar på Aron på Priden

2019-06-23 av Primadonnan

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och hans kompis Pelle, konstnär, som jag ej kan efternamn på, hade fixat plats åt mig inne vid restaurangborden nära scenen. Per och Marena, föräldrar till Aron, satte sig jämte oss. Solen skiner och allt verkar va i sin ordning. Gun från Sthlm som hade Pridefestivalen kom fram till mig och sa att det va synd att inte COSMIC ELLINGTON GIRLS hade anmält oss förra året för att uppträda på Priden. Men det är bara att komma igen. Aron hälsade på oss allihopa innan han skulle gå upp på scenen. Sen va Aron försvunnen  & en tjej presenterade från scenen:

– Å nu på scen kommer Aron Promnitz, han som kom tvåa i Litauen.

Tidigare hade Aron frågat mig om han skulle ta den lugna låten eller dra järnet i första låten. Jag svarade att det är bra att dra en rökare i början och avsluta med en lugn låt som ELTON JOHN.

– Du är ju Göteborgs och Stockholms ELTON JOHN, sa jag.

Men då sa Aron:

– Nä, jag börjar med den långsamma och avslutar med action.

  Han gör som han vill. Men min ide var bättre. Publiken stod stilla och andlös och jublet bröt ut efter första låten. Han satt och spelade ensam på pianot live. Det var pga den tidiga timmen bara ett hundratal i publiken, tyvärr. Alla gillade låten och alla gillade honom. Hade det varit mörkt ute, hade alla tänt sina cigarrettändare. Nästa låt var Aron Promnitz REVIVAL som nya plattan heter. Alla var i extas och verkade vilja krama om varann. Hans show hette väl I KÄRLEKENS TECKEN. Det var fullt på restaurangen, det kom mer och mer folk och alla jublade när låten var slut. Skivan ligger ute på många radiostationer världen över idag. Det vet jag som har sett hyllningarna från USA och EUROPA på Arons telefon. Däribland många artister och tidningsfolk som grattar honom.

  Han presenterade sin hemliga gäst – MICHEL YOUNG -som hade en tjej vars moster va hemma hos mig för 42 år sedan. Hon sa till mig att hon va glad att se mig igen. Och jag blev glad. Sist jag såg henne var hon 18 år och nu var hon 64. Det var ett glatt återseende. Jag kände inte igen henne.

  Michel var väldigt bra. Han sjunger pop. Sen kom Aron tillbaka och sjöng sin sista låt. Det va hålligång. Alla tyckte att Aron har utvecklats sen han kom till Sthlm.  Det var bra att han flyttade dit, för i GBG blir du ingen stjärna, tyvärr. Det är mer party och röda mattor för artister som vill fram, i Sthlm, och folk som har näsa för talanger inom TV och radio och media. I GBG händer inget numera. The times changed since I was a big star! Jag jobbade lika mkt i GBG som i Sthlm. Men i min bransch har det alltid varit mer drag i Sthlm.

  Vi tackade för en trevlig konsert. Gun åkte hem till sig, jag åkte hem till mig, alla var nöjda och glada. Aron blev kvar i GBG pga en astma allergi men kommer åka till sthlm i det närmaste och packa en väska fräscha kläder då han ska va med å tävla i Litauen 7 Juli. Jag hoppas han kommer iväg, för han har kontrakt. Robert Wells ringde och gratulerade Aron från Nashville, där han va med sin show. Det är svårt nu för många nytända artister att få jobb i Norden. Då får man leva på bröd och bita på naglarna. Men man får hoppas att det går bra i framtiden för Aron.

Om grava oegentligheter inom den psykiatriska vården som måste förändras

2019-03-19 av Goteborg Nonstop
Frida Charlotte Cederblom

  Det är inte konstigt att den psykiska ohälsan tilltar, då själva systemet vilket borde hjälpa människan i en svår situation, istället bidrar gravt till än mer ohälsa. Tyvärr har jag i skrivande stund ingen större förhoppning om att detta inlägg – i det stora hela – ska göra någon skillnad alls. Så varför skriva? Därför att det känns akut angeläget att denna sidan av sanningen ska komma till allmän kännedom. 

   Franz Kafka skrev romanen Processen år 1925. Tyvärr är den med sitt vedervärdiga innehåll lika aktuell nu som då. Systemet med stort S drar ideligen till sig maktmissbrukare och utsatta människor får lida för det.

   Nuförtiden delar man frikostigt ut både diagnoser och mediciner från högre instans. Snart har väl varenda människa en diagnos – utom de som sitter vid makten och delar ut dem. De sitter bakom en tjock mur och man kan inte nå dem på något sätt. För patienter är de helt onåbara.                           Den psykiatriska instans man som patient blir hänvisad till heter ironiskt nog ”Kontaktpunkten”. Men får man kontakt med någon som är läkare och därmed innehar befogenhet att skriva ut adekvat medicinering samt  att diskutera med. Svar: Nej. Samtalet besvaras av en vänlig mellanhand som skickar vidare ett e-mailtill en läkare där ens önskan att bli uppringd meddelas. Blir man uppringd? Svar: Nej. En basal uppgift för läkare, oavsett inriktning, är att man har en kontinuerlig och direkt kontakt med sin patient. Detta har tyvärr fullständigt glömts bort inom psykiatrin. Jag samt mina äldre föräldrar har ringt och bett en läkare kontakta mig i princip varenda dag under 3 månaders tid. Ingen har ringt. Till slut åkte jag med min gode man till psykakuten för att få korrekt medicinering. Efter ca 2,5 timmars väntan kom en sjuksköterska, beklagade situationen och informerade oss vänligt om att väntetiden kunde bli flera timmar, samt att läkarna INTE SKRIVER UT AKTUELL MEDICINERING. Idel vänliga mellanhänder som inget kan göra för att de inte sitter vid makten. Hon, sköterskan sa även att de Lex Mariat sig själva flera gånger men att ”de där uppe (administrationen) inte lyssnar”.  Detta är grovt kriminellt och jag har polisanmält detta. Fick ett svar från en polis att ärendet är nedlagt. Detta håller jag på att överklaga. Vem i hela friden sitter där uppe? Är det inte på tiden att kalla dem sjuka istället för alla patienter som skriker av ångest, ensamhet, sorg osv?

  Patienter inom den psykiatriska vården har blivit Sveriges svar på Indiens kastlösa.  Man verkar tro att dessa människor är ointelligenta när det i själva verket förhåller sig tvärtom.  Sårbarhet besvaras med hårdhet och arrogans.

  Tex vid ett tillfälle mötte jag en patient som blivit så förtvivlad att hon skurit sig i handlederna. Då hade en sköterska kommit in och strängt sagt till henne att ” hon får torka upp blodet efter sig”. Sedan gick sköterskan sin väg.

   En annan vän har fått tvångsel-chocker med hot om att hon inte skulle få lämna sjukhuset annars.

   En gång mötte jag en överläkare i en trappa när jag skulle hälsa på en vän som var inlagd. Då sa han: Nämen, lever du? Jag trodde du var död.

  En av alla gånger jag fått el-chock utlöste det en svår psykos. Det var det mest skrämmande jag varit med om i hela mitt liv. Ingen ska behöva utsättas för detta. Jag är övertygad om att ingen vetenskapsman eller människa överhuvudtaget  vet vad som sker under en el-chock. Ändå är detta en vanligt förekommande behandling som människor utsätts för dagligen.    

  Och jag tycker att det är dags att kalla svartmarknaden av droger och medicin för bländande vit i jämförelse med de lagkorrekta individer som sitter där tryggt bakom sina murar, utan tillstymmelse till empati. Det är de som är de riktigt svarta. Svartare än natten.

  Jag är en av alla som varit med om ett och annat inom psykiatrin och fått nog. Förra året förbjöds elefanter att deltaga med konster på cirkus. Det är bra. Det är nu hög tid att vi börjar behandla varandra lika humant, såsom människor.

   För många år sedan fick jag en innerlig kram av en överläkare som sa: Du är en jättefin människa. Det glömmer jag aldrig. Det läkte mer än alla mediciner. Han var en riktig läkare.

  STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Frida Charlotte  Cederblom                    

Gott, nytt och gammalt

2018-01-03 av Nina


Låt mig säga så här. Jag band fast mig under elementet i väntrummet på psykakuten sist. Det var nyårsafton och vi var några härligt överkänsliga som gick loss på möblemanget. En av dårarna skrek -Jag är Jesus. Det är alltid en som är Jesus. En gång var det två, och jag tänkte att det är tur att Jesus är en känd fredsivrare. Jag ville försvinna från jordelivet som vanligt och bad psykläkarn skriva in detta med caps lock. Så att det händer något bland allt tråk. Det roar mig att framföra åsikter på hans journalskrivande. Pat har åsikter. Ser detta som friskhetstecken. Skickar hem med en ikeakasse benzo. Gode gud, låt Pat somna in. Pat är asjobbig. Talför, ej manisk dock. Ibland lägger jag mig på skötbordet i det stora köpcentrets wc. Ligger där och vaggar fram och tillbaka, försöker nå stortån med munnen, men det är som förgjort trots min vighet. Mamma har sagt upp kontakten. Hon är död också. Jag hyvlar mitt ansikte alldeles rent. Jag tänker att livet ska levas glatt. Det är lite rörigt. Jag har våldtagit ett marsvin en gång. Eller, kanske inte våldtagit. Förgripit mig på, snarare. Det mesta kommer aldrig hända. Jag har vandrat baklänges sedan jag föddes. Det blir kanske så att jag till slut faller ner i graven, att det är den jag drar, att det är den som tynger. Vem vet någonting egentligen. Är det en fråga.
Svaret kan vara att allt det nya är samma som det gamla. Svaret kan vara att upprepningen är ny men att den just nu känns ovanligt föråldrad. Ingen vet.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.