Gyllene Prag är en numer smått klassisk institution med anor sedan början av sjuttiotalet, då några exiltjecker startade etablissemanget med en tipsvinst som välkommen grundplåt. Restaurangen fylldes snart av studenter och intellektuella som lockades av den rustika bukfyllan – och säkert också priserna som vid den tiden skall ha varit mycket gynnsamma.

Det stående inslaget på Gyllene Prag är ju såklart den panerade osten, vilket understryks när man googlar: Gyllene Prag kommer upp som nummer två i sökindex.
Panerad ost är egentligen inga konstigheter även om kockarna gärna hävdar att det är ett hemligt recept: det är en klimp relativt billig Edamer (gärna den östeuropeiska licenstillverkade som har lägre fetthalt än den Holländska) som dubbelpaneras i mjöl, ägg och ströbröd i den ordningen (sedan ägg och strödbröd ytterligare en gång = dubbelpanering).

På Gyllene Prag serveras denna anrättning med tartarsås, stekt potatis samt något symboliskt ur växtriket. Portionerna finns i två storlekar för 94 respektive 119 kr – räkna med att du blir mätt av den mindre såtillvida du inte är grovarbetare (försök inte!)- och det är ungefär vad man vill ha om man inte besöker stället flera gånger i veckan. Det gör nämligen många.

Själv har jag med lyckat resultat beställt både gulasch och varianter på mättande soppor ty det är något östeuropéer sällan misslyckas med enligt maximen: Ta en självdöd ko eller gris och koka det länge, maskera smaken med mycket kummin, paprika och vitlök. Voila!
Däremot blir kvällens val något av en besvikelse: Wienerschnitzel.

Wienerschnitzeln är i detta fall en skinkschnitzel vilket tydligt anges på menyn. Inget konstigt i det även om originalet består av utbankad kalvfilé. Även den kan beställas i två storlekar där sannolikt bara alfahanne-underjaget fick mig att gå All-in.
Det hade jag verkligen inte behövt göra ty bara några tuggor in på den enorma ”wienerschnitzeln” blir den ännu större: I själva verket växer den i munnen.

Medelst okulärbesiktning kunde vi skyndsamt konstatera att lagren koagulerad brödsmet vida överträffade måtten på den ytterst tunna skinkbiten som dolde sig där inuti.
Hade kocken svängt förbi Willys och köpt på sig ett lass Eldorado-skinka?
Under den kraftigt kamopuflerade proteinkällan dolde sig några förskrämda stekta potäter och jag räknade till två tomatklyftor.
Tartarsåsen kom dock väl till pass för att muta smaklökarna tills tallriken sköts åt sidan: halväten.

Ölen på fat är som brukligt Staropramen: Du får en halvliter för 55 spänn vilket vare sig får en att hjula därifrån eller sitta kvar: Är la okej men inte är det studentpriser längre kan man slå fast.
Under sommaren är hela serveringen utflyttad till restaurangtält på torget (Sveaplan) vilket väl är det som glädjer mest just denna kväll då undantagstillståndet tycks gälla även i köket.
Maten lät sannerligen vänta på sig och hade nog med gott samvete gärna kunnat få vänta lite till – om det inte vore så att den andra delen av krogpatrullen redan börjat tugga mig på armen.

Men vi ger det hursomhelst en chans till när riktiga lokalerna öppnar efter renovering i höst: Tills dess håller vi nog tillgodo med ölen.