Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

GBG NONSTOP på Filmfestivalen ser bl a. Sverigepremiären av KOKO-DI KOKO-DA

2019-01-31 av Chawki
En av aktörerna i KOKO-DI KOKO-DA efter visningen på Draken

Först är jag på Hotell Rubinen, tar en kaffe och spanar efter Mads Mikkelsen i lobbyn, bakom mina solbrillor. Ägnar detta tidsfördriv fem minuter. Ingen Mads. Drar vidare till Draken för dagens filmexcess. Hamnar på en dansk dokumentärfilm om havet. AQUARELA. I början av rullen får man se grönlänningar bogsera upp bilar ur havet. Vissa grönländska män roar sig tydligen med att köra runt på isen och då och då brister den. Happy end! Sen isberg som faller isär. Närbilder på is, is is. Underifrån och ovanifrån. Helvetiska vågor. Man är i havets skoningslösa våld under hela filmen. Musiken är gjord av en finne, dystopisk musik. Alla dessa muntra finnar, hjälp mig Gud. Jag blundar då och då gör andningsövningar, tex den taoistiska cirkel-andningen. Och sedan fyrkantsandningen. Översvämningar i Latinamerika och orkaner som demolerat städer. Moder Jord rör på sig, kan man säga. Lämnar salongen utmattad.

BEFORE THE FROST. En dansk film igen, med den svenska skådisen Magnus Krepper i en av rollerna. Färgerna går i brunt och grått. Handlar om en svältande familj på landet. Pappan gifter bort sin dotter med en rik man ( Krepper) för att familjen ska få det lite bättre. Sedan får vi följa hur pappan sakta men säkert förlorar allt han älskar. Hela tiden ser han lidande och förvånad ut. Filmen blir bättre och bättre. Var tungt i början. Tar tid att vänja sig vid den latrin-lika färgtonen som filmen utspelas i. Ögonen blir trötta. Men ju fler förluster pappan gör, ju roligare blir det. Som en sedelärande saga om hur illa det går för den som är girig.

Träffar på en snubbe i foajén som varit på alla filmfestivaler i GBG sen den drog igång på Hagabion som då låg i Haga. Han tipsar om på vilka bänkrader man ser bäst på Draken. Veteranerna har stenkoll. Men det tipset är hemligt, sorry.

Efter en timmes filmpaus, kaffe och chips känner jag mig redo att titta på KOKO-DI KOKO-DA. Först är det en kortfilm. Passar på att ta en kort tupplur. Så börjar Nyholms senaste. Sverigepremiären. En film om en prövad relation. Det börjar med att pappa, mamma, barn är på semester och så dör barnet oväntat, knall och fall. Sen får vi följa pappan och mamman nåra år senare när de är på tältsemester. Förlusten av deras barn har skapat bitterhet och spänningar paret emellan. Filmen är som ett drömspel eller mardrömsspel. Samma hemska, bisarra mardrömsscener upprepas om och om igen. Jag är tvungen att kisa ibland. Det va jobbigt att se den. När det inte finns nåra flyktvägar, Att vara fast i ett helvete. Mördarna i filmen ser ut som ett kringresande teatersällskap som roar sig med sadistiska lekar. Känner mig rätt urkramad efter en dag med tre filmer på raken som alla varit känslomässigt krävande.



Nyholm, Pichler, Mikkelsen, film-sarkofager och mörka tänkare på GBG FILMFESTIVAL No 42

2019-01-09 av Chawki
Nyholm, Lundborg & Pichler

Idag hölls GBG FILMFESTIVALS presskonferens på tredje lång. Vi blev informerade om att man kommer kunna se film i klaustrofobiska film-sarkofager, att det kommer delas ut ett könsneutralt skådespelarpris och   att MADS MIKKELSEN besöker den 42:a filmfestivalen som går av stapeln på olika platser och biografer i GBG  25 januari till 4 februari. Festivalledningen berättar att jämställdhet är viktigt för dem och att GBG FILMFESTIVAL har högst representation av alla filmfestivaler på kvinnliga regissörer. En regissör & kvinna som inte har synts sen tidigt 90-tal på festivalen är Malga Kubiak. Trots att hennes filmer är HBTQ, har ett världsomspännande crew och är konstnärligt ovanligt frigjorda. Kubiak är inte bara regissör och kvinna och  fd göteborgare, hon är även MISS MESS. Kan det vara så att hon är lite för mkt MISS? Eller för mkt MESS? Frågan hänger i luften.

   En annan kvinna som visas tusentals ggr på festivalen i år är  den geniala Gabriela Pichler och hennes partner in crime –  klipparen Johan Lundborg – som  gjort årets vinjettfilm om en studieresa till planeten jorden efter apokalypsen.

   FOCUS på filmfestivalen i år är NORDIC COMEDY och APOKALYPSEN,  en akademiker och mörk tänkare från Amerika ska hålla workshop i ämnet undergången. ROY SCRANTON.

   Festivalledningen tipsar om bra filmer tex TOUCH ME NOT.

   Fick byta nåra ord med Pichler och hennes kollega och man klipparen Lundborg om vinjettfilmen och om hur det är att ha en arbetsrelation med sin partner.  Det bästa är ärligheten och att det inte finns nåra fasader, svarade paret Lundborg Pichler. Tog samtidigt  tillfället att tacka Pichler för hennes film AMATÖRERNA, en av höjdpunkterna på förra årets filmfestival.

  Sen hade undertecknad en liten frågestund med Johannes Nyholm som har  regisserat Jätten och Las Palmas. I år visas hans nya film KOKO-DI KOKO- DA  på festivalen som handlar om en relation i sönderfall gestaltad på ett mkt fysiskt sätt.   Jag undrar va Nyholm tycker om filmfestivalens utveckling.  Han svarar att han älskar festivalen, att det är de bästa dagarna på året i GBG men han saknar det folkliga något, som öltältet på Järntorget. Han förstår dock  ledningens satsning på lite mer guldkant och elitism för att få internationellt intresse och framgång. Nyholm säger också att det är svårt att hanka sig fram i filmbranschen, man får ofta kräla i stoftet utan betalning.

– Känner du dig fri konstnärligt om du har mkt pengar att röra dig med?

– Man är aldrig fri , det finns en miljard olika ramar, det finns inget fritt utövande. Det står alltid i relation till något annat.

  Nyholm berättar vidare om att han håller på med en VR-rulle  där man vandrar omkring i minnet hos en horder. Till Amanda Wernes låt MINNET.   På min fråga om varför Nyholms vinjettmanus med festivalledningen som skådisar kuggades för två år sedan, vill Nyholm inte svara. Det får du höra med ledningen, säger han. Av en lycklig slump går undertecknad rakt in i ledningen efter att ha sagt adjö till Nyholm.

– Varför sa ni nej till Nyholms manus?

– Det var mitt fel, svarar en kvinna, Nyholm ville att jag skulle göra en avancerad piruett i luften och landa i famnen på min kollega. Jag kände att det var för mkt.

– Så ni tackade nej av de högt ställda akrobatiska kraven?

– Ja, och tidsbrist, Nyholm ville att vi skulle filma strax innan festivalen.

GBG NONSTOP tycker att Nyholms utmanande manus och förtroende för festivalledningens fysiska förmåga borde ha  bemötts av mer mod. Och ibland finns det goda skäl att trotsa tiden.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.