Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

The Soundtrack of Our Lives

2010-11-16 av ozelot

Ibland skriver sig göteborgshistoria av sig själv. Som när jag och en kompis nästlade oss med till en hemmafest hos Freddie Wadling. Vi hade varit på hans favoritkineshak Tai Shanghai i Haga.

Någon verkar ha trott att vi var coola för att vi hade skivpåsar från Pet sounds. Det kan ha varit 1988 eller 89, vi gick på Schillerska, och Wadling var VÄLDIGT tuff.

Han hade massa konstiga sydamerikanska dödsmasker på väggarna och böcker om svartkonst och Aleister Crowley. I ett hörn stod en tjock-TV och flimrade och på den visades Eraserhead med en tidig David Lynch.

Vi hade ingen sprit. Wadling hade massor. I alla fall en enorm damejan med maskrosvin som någon satt upp på bordet, men som vi inte vågade dricka ur för att de stora skulle se. Men sedan gick de stora ut i köket, de skulle kanske knarka, och jag och min kompis passade på. Jag tror att vi sänkte en halv liter på trettio sekunder. Sedan vågade vi i alla fall prata.

Jag är tillräckligt gammal för att ha sett Union Carbides avskedsspelning på Kåren. Och tillräckligt gammal för att ha fångat en stagedivande Karin Dreijer, med kropp som en gudinna i vit klänning under samma spelning. Och sett Ebbot sjungandes naken uppe i ett träd vid röda sten.
Men alla känner redan till det där. Göteborg är en liten marknad.

Kommer någon ihåg Punk Funk Union? Eller spelningar av San Fransisco Boogie band med medlemmar från Union Carbide. Ian i pressvecksbyxor och kråsskjorta och en Ebbot med magrutor!

Punk Funk union minns nog några. Men fler minns Union Carbide, och kanske framför allt bastardbarnet Soundtrack of Our Lives om namnet är bekant.

31/8 spelar Soundrack of Our Lives på Liseberg. Vem tar emot mig om jag stagedivar?
<

Waiting for a friend

2010-02-12 av ozelot

Istid igen och jag tycker synd om alla fd pandatjejer som kommer att stå och frysa i kön till Park Lane ikväll. Ni som inte fick vip-kort eller gästlista utan bara har köat i åhlénsvaruhus för autografer. Ni är värda att gå in först av alla.

Tyvärr är inte festen för er. Henrik Berggren spelar bara några låtar i början, akustiska covers på BD-låtar från förr. Sedan är det slut, ännu en gång, och istiden fortsätter. Folk kommer att kindpussa varandra och dela ut priser åt högtalare. Jag har varit med förr och så värst roligt är det inte.

Alla har varit små en gång i tiden, med påmålade kajalstjärnor som smält av idoldyrkan. Som stått och frusit utanför och hoppats komma in i värmen.
Jag vet en. Året var 1994, studentkåren, Göteborg, Sverige. En ung tjej har inte åldern inne utan stryker mest omkring tillsammans med sina väninnor, i hopp om att åtminstone uppfånga ett luftburet ackord genom en dörr som öppnas under några sekunder.

Plötsligt kommer en märklig, mörk och gänglig gestalt gående över det nednötta leriga gräset upp mot entrén, med solglasögon stora som lussekatter trots att det redan var mörkt ute. Hi girls, vad gör ni?
Han hade varit ute och ”gjort stan” och skulle tillbaka in nu igen.
Häng på vettja.

Sagt och gjort, tindrande flickor med ej ännu klädsamt nedslipade poptärnedrömmar följer den något vingliga kråkfågeln som om det vore råttfångaren i Hameln. Folkhavet vid entrén delar sig, vakten släpper in dem utan att blinka.

Efter det följer nog en av Göteborgs mest skandaliserade och nedgjorda konserter. Stjärnan tog nog vägen om logen och satte i sig något styrkande. Gick sedan upp på scenen med spagettiben och fick nästan stöttas upp för att göra några publikfriande gester. Alla manliga rockjournalister visste redan vad de skulle skriva dagen efter. Om sveket mot publiken, i meterhöga versaler. Men det var nog många nytvättade bomullstrosor som fick snigelspår den kvällen ändå.

Så ni som vill se Henrik Berggren ikväll och inte har biljett – ni har nog större chanser att höra Broder Daniel om ni går till Styrbord Babord – där har hallelujateamet fest. Vill ni trots allt stå kvar så är det på egen risk, det är över innan det ens började. Hoppet är det sista som överger människan.

Vem tjejen var? Karin Dreijer hette hon, blev med i ett band som hette Honey is Cool, gick sedan vidare och startade The Knife med sin bror. Det vet ni redan. Och den gänglige figuren i solglasögon? Bobby Gillespie i Primal Scream.
Så sant att jag kan ta gift på det.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...