Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dirty Desperados

2020-02-28 av Johnny Larsson
Teckning: superfreakbaba

Håkan Strängberg: trombon, Adrian Åsling Sellius: altsaxofon, Björn Pettersson: kontrabas,  Anton Jonsson trummor

En torsdagkväll på Kom Bar, inte så mycket folk, det var synd, det var kanske det ruskiga vädret Denna kvällen så spelade det relativt nybildade bandet Dirty Desperados. Det här är musik som har en härligt frustande närvaro.
Här finns  rytmik och melodier som bryts upp, tillkomna i stunden plockade från den dimension som all bra musik kommer ur, Detta som är så svårt att förklara. Musiken griper tag i oss och en upplevelse liknar inte en annan lyssnares, omöjlig att beskriva, men man försöker ändå i någon sorts trots Vi bär alla på ett musikaliskt bagage som är vårt alldeles eget. Ibland så höjer Strängberg rösten i haranger eller en dikt av Werner Aspenström. Poesi och Jazz hör ihop. Vi går ifrån denna spelning med  lite mer styrka än vad vi hade när vi kom dit. Tack Dirty Desperados!

Johnny Larsson

Freeformjazz och poesi på Kom Bar

2020-02-06 av Johnny Larsson
Bild: superfreakbaba

Det här  en text som borde ha skrivits tidigare som så många andra texter.
Nu blev det såhär istället. En torsdag precis i slutet av januari så blev det Frijazz och poesi på Bar Kom med saxofonisterna Gunnar Lindgren o Mats Eklöf, trombonisten Håkan Strängberg, trummisen Peeter Uuskyla, basisten Nicke Ström samt sist en inte minst skådesspelaren Carl Harlén som reciterade dikter. I första set å fick vi höra dikter av Bruno K Öijer som är en av av mina favoritpoeter, Jag är ju van vid att höra BKÖ läsa själv , med sin kända stil som jag har vant mig vid.
Här får publiken Carl Harléns röst som bär fram dikterna på sitt vis. som i hög grad skiljer sig fån poeten eget. I Carl Harléns tolkning finns en annan sorts laddning. Det är andning och attack, en fysisk närhet, ibland  skriker han kraftfullt. Musiken böljar fram och tillbaka i frijazztraditionen som bygger upp och plockar isär. Varje melodifragment och tonbändande möter och samspelar med ett rytmiskt mönster som ibland exploderar åt olika håll för att sedan landa på en annan plats i nuet.
I det andra setet så blir  det texter av Samuel Beckett. Jag har läst någonstans att Beckett inte tyckte om musik, jag vet inte om det är sant men den tanken blir rolig i det här sammanhanget. Mats Eklöf läser en egen prosatext som  Är mycket rolig, svart och  i takt med samtiden.. Håkan Strängberg levererar en text på Älvdalsmål som ingen begriper men det spelar ingen roll den passar utmärkt till musiken  som den ej inbitne lyssnaren skulle kalla svår. All utvecklades till en fin kväll i  utkanten av Sandarna.


Johnny Larsson

PRIMADONNAN hyllar Urbans Bluesband

2018-07-29 av Primadonnan

I lördags var det ut igen. Jag och min väninna gick till Karl Johansgatan 152.
Till Bar KOM.
Där var blueschefen från Marieholm och hans bekanta och massa blues-entusiaster
Det var Urbans bluesband som spela.
Han har hållit på med olika band på 70-talet.
Hans musiker hade inte spelat på 30 år.
De hade dragit ihop det här bandet för 6 månader sedan.
De var så skickliga att ett tag trodde jag att vi var i New Orleans på en klubb.
Andra minuten att vi var på en flodbåt, by the crocodiles.
De blandade bluegrass countryblues med New Orleansblues.
Fräcka arr. Sångaren sjöng som en raspig svart bluessångare, fast han var vit.
De kallade det cajunmusik. Det var så bra att publiken inte ville släppa dem . Encore, encore.
Lät som att de spelat i 25 år ihop, så välrepat och ändå så fritt.
Men här var det väldigt roliga slut, tvärta avslut,
lät som att ingen visste hur de skulle sluta.
Den så kallade restauranten såg ut som en nyare version av Que Club,
på den tiden då Femman-huset inte fanns. Man hamnade plötsligt i 60-talet.

Urbans bluesband söker en agent, snälla någon – ta hand om dessa gossar!
Hade det inte varit så sent och om man inte haft ont hade man kunnat sitta en timme till.
Vi var glada och nöjda och gick till en spårvagn.

Jazz bortom vagnhallen Majorna.

2018-04-26 av Johnny Larsson


Teckning: superfreakbaba

Torsdagen den 19 april var det Jazz igen på KoM bar. Karl-Johansgatan 152
Då spelade Pow Wow en grupp som har funnits länge en gång i tiden hette dom Olle Bäver,
ett lite ballare namn kanske men det nuvarande namnet säger mer om musiken som skapas.
Den är just kraftfull och har sin bas i den moderna Jazztraditionen
representerad exempelvis av musiker som Ornette Coleman.
Där finns influenser både från svensk folkmusik och från den amerikanska urbefolkningen –
de som bodde där från början. Det är de starka tydliga melodierna som de fyra musikerna
kompletterar med längre fritt hållna passager. Ingemar Landéns trumspel pulserar tryggt, Kjell Thorbjörnsons basspel känns både spänstigt och sakligt.
Jonny Wartel tenorsaxofon och Mike N, trumpet ( vikarie för Björn Almgren tenorsax )
samsas i ett sorts samtal bortom orden där vi som lyssnare kan associera fritt utifrån våra egna lyssningserfarenheter, Ljudet av Jazz, sekvenser av filmmusik, andra mer abstrakta ljudminnen som man som barn uppfattade som musik.
Det är någonting magiskt med Bleckblåsinstrument som hanteras på det viset.
Jag hoppas att KoM bar kommer att fortsätta satsa på jazz annars finns ju alltid Brötz på onsdagarna.
Nästa vecka blir det utländskt besök. Det låter väl spännande?

Johnny Larsson

http://superfreakbaba.tumblr.com/

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.