Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Brev om kött

2018-01-17 av Nina

Den dag du äntligen tar bladet från munnen och spottar fram din lilla saga kommer jag tvätta mina armar i stålet igen. Det stod klart för mig i morse. Du är ett skal. Ett alls icke speciellt vackert skal. Men mitt svaga kött, detta ok att bära till och med inför poserande småpåvar, vibrerar och sjunger när du visslar. Naturligtvis hålls tand för tunga som du vet och tycks räkna med. Jag är en silkesapa som dansar och röker.
Danad av modern, skammen och det heliga självhatet. (Som du mitt lilla grisasvin!)
Den dagen du vågar ta steget från pallen ska jag salutera dig. Avnjuta ett vin från sjuttiotalet avsett enkom för högtidliga tillfällen såsom vid någon närståendes olycka eller förlust. Nej det ska jag inte. Herregud, jag kommer gå ner till Jonny som vanligt.
Du ringer från Din Stad. Du är blankpolerad svål, en icke nämnd, en borttappad. Grinar om Våndan. Ensamheten. Sjukavdelningen. Din lame jävel. Om jag inte skämdes så hade jag namngivit dig här. Eller så kunde jag filma mitt vita kött och sjunga ståendes på ett ben. Men vad hjälper det?  Knappast något alls mot det vämjeliga. Nej. Rikta energin säger jag till mig själv likt en van lifecoach. Kräks litegranna och sväljer. Gör solhälsningen fem gånger i rad. Tänker att blod på fel ställen syns extra mycket. Mer än man tror. Jag fick trösta sköterskan idag när hon stack fel. Det är inte hela världen mitt barn, sa jag och tog henne i famnen.

Jag har ingenting här att göra mer än att precis som du försvinna. Tack och lov är Döden tillfällig och högst demokratisk. Inga stora gester. Tack för kaffet. Det var inget vidare men det gick uppenbarligen ner. 

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.