Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Filmad intervju med MC50

2018-07-02 av Chawki

Hade en trevlig pratstund med MC50 innan deras gig på Liseberg med en liten publik
i ösregn.
Ett gäng väldigt sympatiska snubbar som spelar av glädje och inte för pengarna.
Wayne Kramer var mkt charmerande. Mannen som en gång spelade gitarr i MC5.
Det revolutionära rocknrollbandet från Detroit som bla inspirerat Iggy.
Vi fick en kvart, och turnemanagern kom in och skulle avbryta men bandet
låtsades inte om honom och det blev en halvtimmes snack om frijazz och hur man
håller sig i trim bl a.
Robin Hayes filmade och tyvärr dog hans stående kamera efter 12 minuter så
hans ibland skakiga handkamera fick sköta resten.

MC50 konsert på Liseberg. Recension

2018-06-21 av Chawki


Foto: Robin Hayes

Wayne Kramer orginalmedlem från MC5 har snott ihop ett band av folk han diggar musikaliskt och uppskattar som människor.
Utöver honom själv på gitarr och lite sång är det gitarristen Kim Thayil från Soundgarden,
trummisen Brendan Canty från Fugazi, bassisten Dug Pinnick från King’s X
och sångaren Marcus Durant från Zen Guerrilla.
MC50 firar albumet KICK OUT THE JAMS tillblivelse för 50 år sedan med en jätteturne runtom i världen.
Nåra timmar innan gig hade undertecknad en trevlig intervjustund med gänget,
sjyssta snubbar allihop som älskar frijazz
och de har alla en tro på rockens kraft
och gör det inte för pengarna, såvida hyran har kommit in.

Under konserten öser regnet ned och minst halva publiken står en km bort från scen under tak.
En kille tänder en cigg och en securityvakt kastar sig fram och stoppar hans olovliga rocknrollrökande.
Kan man få lov att digga förlängningen av MC5 och ta ett bloss samtidigt utan att vakt börja rycka i en som om man va rabiessmittad?

Bandet öppnar med Ramblin Rose med Wayne Kramer på sång.
Love is like a Ramblin’ Rose
The more you feed it
The more it grows,
Ramblin’Rose, Ramblin’Rose,
Come on home

Det var Kramer som sjöng låten 68 med en underbar falsettpipa.
Han har tappat lite av sin fräcka sång.

Resten av konserten är det den storhårade Marcus Durant som sjunger lead.
En skönt lufsig rocknroller som har en otrolig röst.
Kim Thayil är konserten igenom en lyhörd klippa på gura.
Som de lovade under intervjun blandades gamla rökare, spelade med kärlek, glöd och styrka,
med experimentella lite frijazziga partier där de lever ut med nån slags flöjt och poesi om solen.
Inte alls gubbigt. Tvärtom- coolt, svängigt som fan.

Möjligt att Kramer uppträder något likt en universitetslektor,
men hans sex appeal, gitarrspel och moves på 60-talet var så fenomenala att
att man kan blunda för en smula för mkt kontrollbehov idag.

Kim Thayil sa under intervjun att det sägs om Kramer
att han spela gitarr som Hendrix och rörde sig som James Brown. Värre kan de va.

GBG NONSTOP återkommer med den filmade intervjun.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.