Igår stod Fredrik Reinfeldt på på Frölunda Torg och tog Göteborgs kommunledning i örat beträffande ansvarsfrågan för skottlossningarna i förorten. Budskapet var tydligt: Skyll inte ifrån er.
Det hade föranletts av en rad utspel från bl.a Annelie Hulthén där skulden istället lades på polis och regering. Som ett brev på posten kliver nu Helene Odenljung (FP) fram och betonar kollektivt ansvar.
När var det nu nästa val var någon?

Det är naturligtvis tråkigt om man skall göra partipolitik av en sådan här fråga, men Odenljung är förstås den som har mest rätt. Regeringen har ett övergripande ansvar där bland annat vapen- och narkotikalagstiftning bör sättas under lupp – men det är också domstolarna som allt mer har börjat glida på uttolkningen av dem. Rättsinstanserna har fått kritik för att i praktiken börjat sänka påföljderna för narkotikabrott vilket inte följt lagstiftarens intentioner.
Regeringen bär också ett ansvar för fördelning av asylflyktingar efter givet uppehållstillstånd – där rätten till fri bosättning med ekonomiskt bidrag på många sätt har slagit bakut.
Då de allra flesta väljer att bo hos släktingar och vänner och där landsmän finns kan inte ansvaret för bostadssegregeringen enbart lastas på kommunerna.

Kommunen å andra sidan har naturligtvis stort ansvar för grundläggande samhällsservice även i stadsdelar med stor andel arbetslösa och invandrare. Det kan handla om vettig sysselsättning för ungdomar även efter kl 20 – så enkla saker som fritidsgårdar (ja, faktiskt!), resurser till skola och omsorg men även att se över sina egna bostadsbestånd och att de håller rimlig standard.
I vissa fall kanske subventionera verksamheter som håller närmiljön levande – som till exempel kvällsöppna butiker, restauranger och caféer.

I samband med att jag en gång startade Safewalk i Biskopsgården – som fortfarande finns men går på knäna ibland – gick jag runt och pratade med handlare på torgen som sa att de helt enkelt inte vågade ha öppet efter mörkrets inbrott av rädsla för rånrisken. Och om de då ändå hade det skulle vanligt folk ändå aldrig våga sig ut.
Här gäller det att få fler att våga tända sina lampor i butikerna. Det skulle bidra till en tryggare miljö, med folk i rörelse. Det kan faktiskt vara viktigare än en fritidsgård – som vid Temperaturgatan den aktuella tiden hade kvällsöppet en dag i veckan.
Här kan kommunen göra någonting, till exempel genom hyressubventioner men även att bekosta väktare i anslutning till butikerna.

Polisen har även den fått skulden för situationen i förorterna. Men även om verksamheten tyngts av märkligt ledarskap kantat av felprioriteringar i flera år är det inte polisen som skapar brottslingarna.
Däremot borde man tidigare sett att ökad närvaro med lokala polisstationer och närpoliser i längden är att föredra framför centralisering till Skånegatan och jätteparader på helgnätter på Avenyn för att ”stävja våldet” – som mer eller mindre är direktimporterat från just berörda förorter dessa två dagar i veckan.
Det syns i polisens egen statistik men är politiskt kontroversiellt.

I dagens GP uttalar sig länspolismästare Klas Friberg. Han känner frustration över att behöva lägga stora kvalificerade resurser på de unga män som skjuter, de som befinner sig längst ut i brottskedjan.
Jag undrar först om jag läst rätt, men det gör jag.

Friberg vill istället ägna sig åt dem som är högre upp i näringskedjan vilket såklart kan ha en poäng. Jag undrar dock om det inte är mest effektivt att göra precis tvärtom:
– Genom att högprioritera mopedstölder och buskörningar i närområdet, vara som en igel på småbrott och hårdbevaka de spots man vet att det säljs och konsumeras framför allt cannabis sänker man dels fotfolkets status, försvårar nyrekryteringen men även underminerar bossarnas maktutövning.
I förlängningen kanske tvingar ut dem själva på gatan.
Follow the money.

Från kommunpolitiskt håll hörs nu mest krav på att skärpa lagstiftningen. Det är logiskt, då all kritik mot polisen automatiskt följs av krav på ökade resurser – trots att vi historiskt sett aldrig haft så många poliser som nu.
Men när både vänstern, socialdemokrater och borgerliga börjar ropa efter höjda straff känner jag vinddraget från konservativa amerikanska politiker och hur hela det amerikanska rättssystemet havererat under principen three-strikes and you´re out.

Det är klart att man måste se över ett system där någon kan åka fast för vapeninnehav men sedan släppas fri nästa dag i väntan på rättegång. Men det är trots allt redan förbjudet att gå omkring med vapen, och skärpt vapenlagstiftning har ringa effekt på kriminella element som knappast införskaffar Uzis och AK4:or på laglig väg.
Kanske borde man istället ställa sig de frågor man vet att man kan få svaret på, dvs vad det är som finansierar de här gängens verksamhet?
Svaret är narkotikan, och i förorterna handlar det framför allt om kontroll över handel med marijuana.

Jag hade inte sagt det för några år sedan men jag börjar vackla. Det kanske är dags att legalisera handel med cannabis.
Jag får trösta mig med att det finns gott om intelligenta människor världen runt som börjar ställa sig samma fråga.
Människor blir knappast smartare av att röka en joint.
Men det skulle troligen skjutas betänkligt mindre i Biskopsgården.