Inom en mycket snar framtid kommer vi att se självkörande bilar på våra vägar. Volvo kommer i ett projekt sanktionerat av Göteborgs politiker testa 100 testbilar på utvalda vägsträckor. Men tanken är inte att utsätta medtrafikanter för chockuppleveler: Bilarna kommer inte vara obemannade, utan kommer ha en helt vanlig privatperson i förarsätet.
Bilarna kommer att vara rustade till tänderna med spetsteknik som fem lasrar som känner av förändringar i omgivningen, GPS teknik och ha mycket större datorkraft under huven än dagens bilar. De kommer dessutom vara uppkopplade mot en trafikledningscentral.
Tanken är att föraren med ett enkelt handgrepp skall kan kunna lämna över kontrollen till autopiloten, men samtidigt snabbt kunna ta tillbaka den.
Syftet med projektet är att öka trafiksäkerheten: Över 90% av alla olyckor orsakas av den mänskliga faktorn, och med självkörande bilar kan man också utnyttja det offentliga utrymmet bättre. Filerna kan bli smalare, bränsleförbrukningen disponeras bättre och parkeringseländet kan vara ett minne blott.
Samtidigt kan föraren ägna sig åt andra saker. Som att sms:a, läsa en god bok eller till och med porrsurfa om andan faller på.
Detta ställer naturligtvis stora krav på gränssnittet: Det får inte råda några tveksamheter om vem det faktiskt är som manövrerar bilen.
Flera juridiska knutar återstår att lösa. Vem är det till exempel som bär det juridiska ansvaret om olyckan ändå skulle vara framme? Volvo eller personen i förarsätet, som kanske skyller på bilen?
Kan man i framtiden sitta onykter bakom ratten, precis som i en taxi?
En fråga som säkert engagerar Göteborg nonstops läsare.
Tvångsmässigt visionäre stadsarkitekt Björn Siesjö ser positivt på projektet.
Han poängterar att det inte handlar om att en medelålders man skall kunna sitta i en merca utan att hålla i ratten, utan att det handlar om att tänka i nya banor.
Kanske kan vi i framtiden sudda ut gränserna mellan privatbilism och lokaltrafik.
Att i framtiden inte ens behöva äga den självkörande bilen, som kan täcka in de perifera delar av staden dit den traditionella kollektivtrafiken inte når fram.
– Idag används en svensk bil i snitt 48 minuter per dygn. Det är ganska lite för en så dyr och tekniskt avancerad historia. Det handlar också om resursutnyttjande. Får man dem att rulla mer tar de mindre plats på parkeringar och i staden i stort.
I sin roll som stadsarkitekt ser Björn framför allt fram emot den markyta som kan frigöras för bättre ändamål i framtiden.
Kan vi minska det totala antalet bilar genom att effektivisera användningen och göra filer smalare finns vinster att göra på alla plan.
– Tack vare de självkörande bilarnas precision kan gatorna vara väldigt smala. Det man tappar i hastighet vinner man i flyt. Om du kan rulla på i 30 har du passerat genom staden på tio minuter. Och plötsligt har vi plats att bygga riktig stad där vi idag har motorled.
Men han kastar dock in en liten brasklapp, som går lite tvärs emot den rådande trenden med bilfria gator och separerade fält för fotgängare och cyklar:
– Eftersom en självkörande bil är mer pålitlig som medtrafikant än en bil körd av en människa, kan man arbeta med blandade trafikmiljöer där man blandar bilar med fotgängare och cyklister. De självkörande bilarna utgör inget hot, för de anpassar automatiskt sin hastighet och kör på fotgängarnas villkor. En självkörande bil skulle kunna röra sig på gågator, torg, var som helst.
Testbilarna kommer att rulla på Göteborgs mest trafikerade leder mellan 2017 och 2020. Maxhastigheten kommer att vara 70 km/tim.
– Lederna i Göteborg passar väldigt väl för den här typen av test. De är tätt trafikerade och det finns låg risk för fotgängare, mötande trafik och att djur kommer ut i vägen, säger Erik Coenlingh, teknisk expert på Volvo.
Volvos VD Håkan Samuelsson får avsluta:
– Tänk dig att komma till Arlanda med bilen på långtidsparkeringen – och kunna kalla den till dig själv. Eller att hoppa av utanför parkeringshuset och låta bilen parkera sig själv. Parkeringshusen kan göras med mycket lägre takhöjd, och vem vill egentligen vara i ett parkeringshus?
Källor: Vårt Göteborg, Ny Teknik, SVD m.fl
Den senaste tidens debatt om Stenaterminalens vara eller inte vara är viktig. Den har satt fingret på stadens skriande behov av ny central mark nödvändig för att möta morgondagens behov av bostäder för en växande befolkning. Samtidigt har frågan – genom en rad uppmärksammade kampanjer – fått en olycklig populistisk låsning. Ty Göteborgarnas tillgång till vattenlinjen handlar långt ifrån bara om Masthuggsterminalen.
2021 fyller Göteborg 400 år. Vem bryr sig? Förmodligen rätt många just nu, ty runtomkring i staden lägger mossiga nyhetsredaktörer i djupa veck, politiker på röstfiske får något visionärt glansartat i blicken och stadens pr-konsulter kommer ge garant för att hundra tusentals kronor kommer att byta ägare bara för att sätta sig vid konferensbordet och skölja ned ett torrt rundstycke med en Ramlösa.
Vilket Göteborg vill unga människor leva i, och hur ser visionerna ut för vårt gemensamma stadsrum?
TV-program som Äntligen hemma!, Arga snickaren och en uppsjö av andra gör-det-själv program har inspirerat folk att med hammare och spik gå lös på allsköns inredningar och tillbyggnader, utan att inse att snickrande är en vådlig syssla och tar lång tid att läsa sig till. Dessutom är det inte ens alltid lagligt.
