När Way Out West nu för femte året i rad dundrar in i Göteborg är det som en etablerad festival. Med en växande kostym följer utöver lovorden en del rynkade näsor som viskar om sell-out och kommersialism, samt med rätta kanske en och annan kritisk fråga.

Men bakom festivalen står några av de som jobbar hårdast i musiksverige och de gömmer sig inte.

Göteborg nonstop ställde några frågor till Niklas Lundell – en av flera demokratiska festivaldiktatorer som drar i trådarna.

Way Out West närmar sig, och jag antar att det har varit en intensiv arbetsvecka för alla inblandade. Vilken är egentligen den mest arbetsintensiva perioden för Lugerfolket? Biljetterna har ju ändå varit slut en månad så man skulle ju kunna tänka sig att man kunde luta sig tillbaka lite?
– Ja det är en intensiv period och absolut en intensiv vecka. Annars skiftar det nog bland ”Lugerfolket” beroende på uppgift. Way Out West är ett löpande arbete under hela året, sen är det klart att det blir väldigt hands-on sista månaden inför.
– Men egentligen är det nog maj och fram till midsommar som är den mest hektiska – med stressen innan alla externa partners går på semester eller åker ut på andra festivaler.
Sedan är det absolut inte över för att det är slutsålt! Man vill ju leverera en fet upplevelse på plats också – det är ju faktiskt det viktigaste och oavsett om det är 10, 20 eller 30.000 på plats.

Jag har hört att ni satsade rejält med pengar för att få dit en prestigebokning som Prince, även rykten om att ni riskerar backa på hela festivalen på grund av det.
Är det sant?
Gjorde vidare Princesatsningen och det faktum att biljetterna var slut rekordtidigt att det inte blev några fler nya ”spännande” akter? Många bokningar är ju trots allt nostalgibokningar med den bästa tiden bakom sig (Prince, Pulp, Thåström mfl).
– Vad vi betalar för Prince tror jag inte nån har hört, det är en sak mellan oss och dem.
Sedan kan folk spekulera men självklart att en superartist som Prince skall ha bra betalt!
– Ekonomiskt är festivaler alltid en smal balansgång men inget som förändrats nämnvärt av rådande läge. Vad som är en spännande artist kan man alltid tvista om, personligen tycker jag vi har en gyllene blandning av spännande och etablerat. Inte heller har vi dragit i några nödbromsar på planerade bokningar på grund av Prince eller starkt publiktryck, så kan jag säga.
– Tidlöshet betyder i vår värld inte ointressant. Ta t.ex Pulp då som ju åter i full tappning gör kanske bättre gig än någonsin och känns lika relevanta nu som för tio år sedan.
Detsamma gäller Thåström som detta år inte direkt dräller runt i varenda köping utan gör ett unikt framträdande på Way Out West.
Det är vi råstolta över!

För att vara rättvis finns det säkert många spännande för mig okända akter som jag ännu inte känner till. Just blandningen: Lite av det som är Way Out Wests särskilda signum. Jag tänker bland annat på klubbprogrammet.
Finns där något du vill flagga för särskilt?
– Koreless är en cool akt som är på stark frammarsch och som gjort grymma hyllade spelningar i t.ex England, Sedan Timber Timbre på riktigt är ett av världens bästa band!
Eller OFF!, Yuck… ja det är mycket som är bra..
– Adam Tensta med Göran Olssons specialkoordinerade film känns också spännande upp till tänderna.

Where The Action Is blev ju rätt lyckat, med sitt lite bredare folkligare musikkoncept. Har Where The Action Is hittat sitt format nu? Blir det någon fortsättning?
– Where The Action Is är ett format som glider lite in och ut ur format och plats och har så gjort under tio-femton år. I år var absolut ett av de bästa åren, helt klart! Sedan får vi se vad framtiden bjuder på…

Cityfestivalerna tar över, Arvikafestivalen lades ju ner efter ett chickenrace mot Hultsfred som är uppbackade av en tysk koncernjätte. Känner ni något slags ansvar för att landsortsfestivalerna riskeras? Måste det helt enkelt bli färre festivaler?
– Oj, det där en svår fråga. Vi känner ett ansvar för att Sverige och Norden skall ha ett rikt festivalklimat, absolut. Sedan var festivalerna ligger och vilket utbud de har är en nöt och något att jobba med. Jag tycker fortfarande att vi har ett rikt och varierat utbud där t.ex Borlänge, Östersund, Hässleholm och just Hultsfred presenterar spännande varianter utöver de mer storstadsorienterade festivalerna vi sätter på kartan.
– Det är bra att det händer saker och ingenting tas för givet, även om jag såklart sörjde med Hultsfred förra året och med Arvika i år.

Ni har breddat konceptet ganska rejält och det sker en förflyttning av fokus från musik till mer en helhetsupplevelse. Ni har ju ett filmprogram, och även Way Out Art. Är det något du vill kommentera?
– Absolut, det är grymt ju! Vi tror att det finns en tydlig koppling och relevans i att man inte begränsar sig till musik utan istället flyttar fokus från konsumtion av ”bara musik” till vad det är idag:
En gränsöverskridande kulturell upplevelse som ligger nära både konst och film.

Att välja mellan att kunna se klubbspelningar som alltid blir fullsatta och att se konserter på området är ju ett ständig balansakt. Hur har ni gjort för att komma tillrätta med det?
– Ja, nu är det oftast så att artisterna på klubbarna börjar efter att musiken i Slottsskogen tystnat. Men i år har vi t.ex förstärkt med en app där man kan följa publikströmningarna och ha en chans att planera utifrån det.
– Sedan har vi för varje år ökat totala kapaciteten på Stay Out West. Nytt för i år är de så kallade kompisklubbarna vilket gör oss bättre förberedda än någonsin. Självklart är det ändå hårt tryck på vissa speciella spelningar, men så är det ju alltid på både en del klubbar vare sig det är festival eller ej.

Förra året var ju ”officiella efterfesten” på Enrico Pallazzo, i år en ”officiell förfest” på Jazzhuset, trots att inga av dessa egentligen kändes särskilt Way Out West alls enligt min högst förutfattade mening. Snarare att tjäna pengar och mjölka kredd ur ett koncept. Ser du någon risk att Way Out West-varumärket blir urvattnat?
– Ingen av de fester du nämner ligger Way Out West eller Luger bakom. Sedan tycker vi att det är positivt att externa aktörer tar chansen och arrangerar saker i Göteborg och Sverige. Men självklart är det viktigt att det är bra grejer och i dialog med oss så det inte vattnar ur vårt varumärke eller ”luktar tjäna pengar”.
Men du får fråga respektive arrangör om det!

Var bor alla som jobbar med Way Out West? Har ni något stor mansion någonstans som ni hyr, eller sover ni på hotell eller på soffor hos kompisar eller tillfälliga boenden?
– Ett stort mansion i skärgården med pool, grill och röda sammetsrep vid entrén…det hade vart något!
Nej, men det är väl lite en blandning av det du nämner. En del crew och nyckelpersoner bor i närbelägna tillfälligt hyrda hus (på soffor med andra ord), några på hotell och.. ja några sover väl inte alls!

Niklas Lundell arbetar formellt med sponsring- och frågor kring samarbetspartners för Luger och Way Out West.
Han är även trummis i bandet [Ingenting]