Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Rapport från Skåne

2020-11-07 av Goteborg Nonstop
Ett verk av Jacob Dahlgren i Wanås skulpturpark. Foto: Martin Mirko

Jag är i Skåne med min partner Martin och Kulturhunden Bruno. I november skriver jag och reser. Det var meningen att vi skulle till Italien men det gick inte pga Corona som växer sig starkare. Det börjar bli minst sagt tradigt, men man får anpassa sig och göra det bästa av situationen. Hemestra är grejen då. Byta miljö om man har möjlighet.

Jag har fått frågan om jag kan länka till mina tips lite bättre i krönikorna så det gör jag här. Dock inte till privata boenden och företag eftersom det blir för mycket som reklam.

Skåne är en plats som skrämt sig sen jag var ung och såg en film om Yngsjömordet. Den finns fortfarande att se på öppet arkiv. Både skräckis och dokumentär. Här är länken: https://www.oppetarkiv.se/video/2149469/skanska-mord-yngsjomordet Detta är en verkligt otäck sann historia om en mamma som blir ihop med sin son när hennes egen gubbe dör. När sonen gifter sig för att bryta den sjuka symbiosen blev hon som galen och det hela slutar med att sonen som hette Per och mamman som hette Anna Månsdotter mördade Pers unga vackra fru, trots att hon försökte ta sig därifrån, och sen blev dömda till döden båda två. Då fattar du. Anna Månsdotter var den sista kvinnan som avrättades i Sverige.

Det första vi gjorde när vi kom till Österlen, som ligger längre bort än man tror, var att åka till en by som heter BästeKille och se en utställning av Vivian Maier, Martin var väldigt ivrig att se den utställningen, han visste mer om henne än jag gjorde och första november var sista dagen innan ”Fabriken” stängde så han ville absolut inte missa den. Vilken tur, tänker jag nu. Nu vet jag att Vivan föddes 1 februari 1926 i New York och död 21 april 2009 i Chicago i Illinois och att hon var en amerikansk gatufotograf. Vivian Maier växte upp i Frankrike. Efter att ha återvänt till födelselandet USA, arbetade hon i hela 40 år som barnflicka i Chicago. Under dessa år tog hon minst 100 000 fotografier, mest på människor och just Chicago, även om hon reste runt och tog bilder över hela världen också.

Du kan hitta filmen Finding Vivian på Vimeo om du vill ta del av hennes öde och livsverk.

Maiers fotografier var helt okända under hennes livstid. Hon gjorde endast ett fåtal papperskopior från sina negativ, enligt historien som den brukar berättas. Amatörhistorikern John Maloof fann av en händelse en låda med 400 av Vivian Maiers negativ och har efter det spårat och köpt in ytterligare cirka 140 000 av hennes negativ plus mycket av hennes efterlämnade ägodelar. Dock försökte hon slå igenom som porträttfotograf i Hollywood så jag vet inte om versionen om att hon var HELT borta från kommunikation med omvärlden stämmer.

Jag får intrycket att Vivan var lite av en excentrisk samlare. Lagom knepig. Hon släpade 200 kartonger med sig när hon jobbade som Nanny i olika familjer. Ett av barnen som hon passade berättar i filmen jag just rekommenderade att hon sa till honom att hon var lite av en spion. Hon spionerade på sin omvärld genom kameralinsen. Vivian tycks ha levt för sitt fotograferande… och kanske använt sitt arbete för att få frihet att skapa…istället för att bygga en egen familj och sammanhang. Mannen berättade också att när han ramlade och slog sig tröstade hon honom inte utan hämtade kameran och knäppte bilder.

Vivian arbetade mycket med sin egen reflektion. Nästan spöklikt speglar hon sig i skyltfönster, i medaljonger och i kvinnors örhängen. Hennes ständiga närvaro väcker frågor, hennes ansikte är helt neutralt, utan känslor. Selfies utan fåfänga, en påminnelse om en voyeur utklädd till Nanny. En evig främling

Vi hyrde först ett ministenhus i Brantevik precis nära Simrishamn på Österlen. Där bor det många rika människor i stora villor. Martin är intresserad av arkitektur så därför går vi mycket på gator och tittar på hur folk bor när vi reser. Skåne ser ut som ett eget land och har en egen flagga. Mycket låga hus också med tegel och sådant där korsbygge. Som en blandning av Danmark och något annat.

Jag blev nervös när Martin som vanligt ville kika in hos en mäklare. Jag vill inte bo i Skåne. Om han ska bo i Skåne får han flytta själv, sa jag. Då svarade han att han bara ville kolla läget. Många storstadsmänniskor köper hus här nu stod det i Ystad Allehanda. Eftersom pandemin gör att man stannar i Sverige verkar det vara många som vill bo med andra stockholmare på Österlen.

På kvällarna följer vi det amerikanska valet. Det tycks som Biden kommer att vinna nu mot slutet. Trump närmar sig ett sammanbrott. Vad fult det är att se narcissistiska män förlora makt. Dom blir desperata. Donald vill stämma hela världen. Hans barn som heter samma sak blir intervjuad och verkar närmast paranoid. Giuliani ska vi inte tala om.

Vi åt svin på Brösarp Gästgiveri. Jag äter ju inte gris eller kyckling men vildsvin kändes okej. Jag fick ett berg av kött med lingon och potatismos. Det var väldigt gott men efteråt mådde jag lite illa. Kanske var det vinet som jag drack till, ett litet glas, men ändå. Skåne är svin, mustighet, fett, potatismos och stek som stavas steg. Äpplemos också.

Wanås skulpturpark bakom Wanås slott kan jag varmt rekommendera. Yoko Ono har skapat en liten dunge av önsketräd. Människor får hänga sina nedskrivna önskningar i trädet. På en önskelapp stod det: Jag önskar att jag får klämma på tuttar. Många önskade fred på jorden och att Corona ska försvinna, men det fanns också en som önskade sig ett nytt batteri till sin elcykel. Ett blått hus gjorde intryck på mig. En musikinstallation till minne av en poet. Det lät som en bön till musik. Här är en länk om du vill besöka parken och slottet som är öppen året om. Själva konsthallen och restaurangen är bara öppen på sommaren. https://www.wanaskonst.se/sv-se/

I Skåne finns det stränder och naturområden som man kan ströva i, och det finns väldigt mycket bra frukt som folk säljer vid stånd längst med vägarna och det finns must. Vi hittade tex en gård som till och med fixade extra must till oss. Jag tänkte att det är ett bra alternativ till vin nu när det mörknar och man måste mysa i två månader. Jag gillar höst och vinter. Man måste bara förbereda sig ordentligt bara. Jag köpte också röda ljus till bra pris av en kvinna från Thailand som inte ville klippa delar av vaxduk på helgerna. Hon hade skrivit en stor skylt som meddelade detta.

Ystad är för mig förknippat med när jag jobbade med Wallander. Jag var där då på militäranläggningen och skrev manus. Det var svårt att hitta på ledtrådar och det var ganska kaotiskt under inspelningen som pågick samtidigt. Jag vandrade ofta omkring på gatorna då och var olycklig. Tänkte över mitt liv som också var kaotiskt och undrade vad jag skulle göra. Nu när jag kom tillbaka så fick jag tillbaka den känslan. Även om jag fick 10% rabatt hos ett fik när jag berättade att jag skulle hälsa på min bror och hans familj i Svarte och ville ha med en god efterrätt. Jag fick köpa 4 stora kakor för 172 kronor.

Vi promenerade i Stenshuvuds nationalpark. Oj vad vackert. Jag åt flera äpplen på promenaden. Smaken passade med utsikten. Det gjorde inget att det duggade.

När det blev torsdag åt vi middag hos min bror Peter, hans fru Ebba och deras barn Lukas och Leona. Jag har längtat efter dom så det var himla fint att se dom. Min bror är väldigt händig och nu hade han renoverat och fixat ett nytt hus. En sån där skånelänga. Dom bodde i skogen förut. Jag vill inte skryta men huset var väldigt fint iordninggjort. Nästa gång vi hälsar på hoppas jag att det är ljust ute så vi kan se trädgården också.

Det är märkligt att inte kunna kramas.

Jag och Martin firar att vi har varit ihop i 4 år med mer valvaka. När vi träffades hade Trump precis vunnit och vi diskuterade politik och hånglade. Nu dricker vi champagne och hejar på samma lag, det är skönt som omväxling för i Sverige är vi oense.

Förresten, efter stenhuset på stranden flyttade vi till Mossbylund. Vi bor i en ombyggd Silon just nu. Om du undrar vad en Silo är: ”En silo är en förvaringsbyggnad konstruerad som en enda stor behållare. Silor används för att förvara säd, socker, djurfoder och cement.

Det känns väldigt hipster här. I morse försökte jag hinna först till mossbylunds spa. Varm pool utomhus. Bubbelpool och bastu. Stenar och eld. Det enda som störde min meditativa livsstils morgon var tjejen som maniskt röjde upp och muttrade för sig själv. Löv flöt på ytan. Det är mycket folk på detta spahotell i Skåne. Kanske har dom gles konferens för på kvällarna kan man se dom i glashus dricka champagne i vita badrockar. En kvinna som höll i vattengymnastik för lokala pensionärer kom in i vilrummet med bokhylla och öppen eld och bytte några ord. Hon tyckte jag var listig som använde spat innan hotellgästerna invaderade. Jag insåg med en stunds fördröjning att hon trodde jag var skåning. Kanske från trakten till och med.

Det är fredag kväll. Biden leder nu. Jag tror han vinner… 77 år gammal. Journalister undrar var Pence tagit vägen. Vem bryr sig tänker jag, en gräslig karl som inte kan umgås med kvinnor om inte hans fru är med i samma rum. Snacka om att reducera människor till kön.

Ovanstående är en krönika och är författarens egen uppfattning av livet och verkligheten.

Yoko Ono 2

2017-09-21 av Chawki

SAM_2918

Det va Ander Lundberg som smög över Järntorget som en stor, stark katt i trikåer och cowboyhatt.
Han fråga om jag ville sjunga Yoko Ono – låtar på Lennonfesten.
Det var Lennon -Jerry som arrangerade partyt varje år på Lennons dödsdag.
Jag tyckte det va en bra ide, tycker om Yoko Ono och John Lennon förstås.
John Lennon var min dröm och min stora kärlek när jag var åtta år.
Besattheten höll på flera år tills en annan tog över.

Lundberg hjälpte Lennon-Jerry att organisera partyt. Med fast och lurig hand.
Vi hade ett rep på Musikens hus, ett udda gäng som Lundberg snott ihop på krogen. En rå-alkad slirig trummis , en kvinnlig saxofonist,
en serviceminded och pigg Tommy Sahlin på bas, Lundberg själv på gitarr
och en annan jäkligt mysko snubbe med väldigt dålig hy som också spelade gitarr.

Festen var nära Kronhuset.
Det var massa göteborgsmusiker samlade och hippies.
De dansade som om det var 68 i San Fransisco.

Hade repat in Kiss Kiss Kiss och Every man has a woman who loves him.
Yoko är en stjärna på texter och jag älskar hennes sång.
Hade på mig Yoko-inspirerad klädsel. Nån slags 60-tals ill-orange shorts och t-shirt-dräkt.

Lundberg gjorde en variant av Cold Turkey som gav mig gåshud. Han gjorde det så tungt och så cool att det rykte om hans tajta, svarta pants.

Backstage efter spelningen bjöds det på tårta. Hannes Råstam hade spelat bas på nåra låtar.
Han var jävligt lack på mig. Tyckte det var dålig stil att sjunga Yoko-låtar.
Han var sned på Yoko. Att hon splittrade Beatles och att hon fick varannan låt på
Double Fantasy.
– De borde lagt Lennons spår på ena sidan och hennes på den andra. Fy fan. Sabotage

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.